Det kostar att ha knorren kvar

5 september, 2018
De svenska grisarna får behålla sin knorr, men det kostar.

Glada grisar är inte gratis. Den danska rådgivningsorganisationen Seges har svårt att hitta någon som vill föda upp grisar utan att klippa av svansarna på dem. Sex till åtta besättningar är målet, men hittills har försöket bara kommit igång i en enda.

Danskarna beräknar merkostnaden för uppfödning där grisarna får behålla knorren till 50 danska kronor per gris, nästan 75 svenska kronor. De ökade kostnaderna beror främst på att grisar med knorr kräver mer utrymme och tid.

Inför valet till EU-parlamentet för fyra år sedan var grisknorrarna en stor valfråga i Sverige. Svenskarna vände ryggen åt billig, dansk fläskfilé. Danskarna fick ta emot hård kritik i den svenska valrörelsen för att de kuperar grisarnas svansar och ger dem mer antibiotika. Inte helt rättvist kan man tycka, eftersom de på intet sätt är ensamma om att klippa svansarna, och bland de EU-länder som faktiskt använder minst antibiotika. Trots det är antibiotikaanvändningen till grisar tre gånger så stor som i Sverige.

Sedan dess har den danska grisbranschen kämpat hårt för att få ned utskrivningen av antibiotika, men svanskuperingen är det tydligen svårare att komma åt.

Vilket grisliv väntar honom?

”Djurplågeri”, kommenterar någon artikeln om försök utan svansklippning. Synen på vad som är god djuromsorg kan skilja. När jag i somras besökte en grisuppfödare i Nederländerna tog han svensk grisproduktion som ett exempel på att djurskyddet här gått så långt att det inte längre går att bedriva lönsam uppfödning. Även i Nederländerna har några få gårdar på försök skippat svanskuperingen, men inte med något lyckat resultat.

Sverige ställer höga djurskyddskrav, inte bara i grisproduktionen. Det är krav från såväl beslutsfattare och konsumenter som inifrån branschen. Att sen med öppna ögon servera importerat kött som producerats enligt lägre krav, är inget annat än hyckleri.

Regeringens förslag nyligen om att ställa samma djurskyddskrav på allt kött som köps in till offentliga kök är välkommet. Kanske kan svenska bönder då äntligen få betalt för de merkostnader de bevisligen har.

0 kommentarer

Alla har sina utmaningar

21 juli, 2018
Belgian blue-kor måste förlösas med kejsarsnitt för att kalvarna är för muskulösa. Foto: Wikipedia

Häromdagen kritiserade jag TV4:s tyckarpanel för deras ytliga kommentarer om den rådande torkan. Det kändes synnerligen tondövt av panelen att ge sig på svenska bönder och lantbruket just när svensk matproduktion befinner sig mitt i den värsta krisen på många år.

Vem som helst kan visserligen trampa i klaveret, men om man sen fortsätter att klampa runt i det trots att det tjuter och larmar, då är de okunniga uttalandena inte en olycklig slump.

Efter snart 30 års arbete för Sveriges bönder betraktas jag säkert av många som en del av den så kallade bondelobbyn. Men så många års arbete inom lantbruket har också gett mig en hel del erfarenhet och många insikter. Jag har träffat och besökt många svenska bönder. Både absolut toppklass och de som kanske borde valt ett annat jobb.

Mitt engagemang i världsorganisationen för lantbruksjournalister har också gett mig möjlighet att resa runt till jordbruk i stora delar av världen.

Jag har sett uppfödning av wagyu-boskap i Japan — djur som tvingas stå stilla för att köttet ska bli så mört som möjligt. Sett biffkor slutuppfödas tätt, tätt ihopträngda på betongplattor i feedlots i Kanada och kikat in genom fönstren på en dansk kalkonuppfödning som var så salmonelladrabbad att allt därifrån behandlades som högriskavfall. Besökt belgiska bönder som stolt visat upp sina Belgian Blue-kor med alldeles nygjorda kejsarsnitt, eftersom kalvarna är så stora att de inte kan födas på naturligt sätt.

Och jag har varit i Argentina och sett korna på Pampas utfodras med GMO-soja eftersom de sönderbrända grässtråna inte räckte som bete.

Den nederländska gården släpper inte in oss i svinstallarna, men vi får kika genom fönstren och ser att smågrisarnas svansar är kuperade och suggorna fixerade. Foto: Lena Johansson

Förra veckan var jag i Nederländerna, ett land med ett modernt, högeffektivt jordbruk som i flera avseenden kan anses vara ett föregångsland. Men de gjorde ingen hemlighet av att de klippte av svansarna på griskultingarna och fixerade suggorna när de skulle grisa. Tvärtom nämnde de Sverige, där dessa metoder är förbjudna,  som ett avskräckande exempel där djurskyddet gått så långt att det inte längre går att bedriva en lönsam grisproduktion.

Jag har också varit i Nya Zeeland, som brukar framhållas som ett land som avskaffat alla subventioner till lantbruket. Dock finns där andra metoder att skydda och stödja det egna landets jordbruk. Till exempel är det helt förbjudet att importera honung.

Jo, svenskt jordbruk har också utmaningar. Och det är klart att det finns ett visst mått av nationalism i att framhålla det egna landets jordbruk. Men i Sveriges fall finns det även objektivt sett positiva faktorer, i till exempel djurhållningen.

Inget är svart eller vitt här i världen. Allt har sina plus och minus. Särskilt när en krympande andel bönder ska producera billiga livsmedel till en växande stadsbefolkning.

Nya zeeländska staten skyddar den världsberömda Manuka-honungen genom att förbjuda all honungsimport till landet. Foto: Lena Johansson
0 kommentarer

Pinsamt, TV4!

16 juli, 2018
Kategori:
TV4:s nyhetspanel flamsar sig igenom allvarliga ämnen som torkan. Foto: TV4

Mitt i en utlandsresa nås jag via sociala medier av en debatt i TV4:s Nyhetsmorgon, som retat upp och gjort många ledsna. En panel med proffstyckare debatterar torkan och hur den drabbat djurbönderna. Ett fruktansvärt lågvattenmärke.

Veronica Palm, före detta s-politiker i Stockholm, lyckas på något sätt få till det så att torkan egentligen är positiv, för vi ska ju ändå äta mindre kött. Och förresten är det ju köttproduktionen som orsakat torkan. Kristianstadsbladets ledarskribent Carolin Dahlman är väl med sin koppling till den skånska landsbygden närmast att betrakta som ett lantbruksalibi i debatten. Tyvärr har dock även hon väldigt grunda kunskaper i ämnet. 

Men värst är ändå Fredrik Segerfeldt, författare och liberal debattör. Han är snart 50 år, men tycks trots många års universitetsstudier fortfarande ha mycket kvar att lära. Eller gör han sig bara dum för att få plats i debatten?

Fredrik Segerfeldt säger att han aldrig köper svenskt kött, utan bara latinamerikanskt eftersom han anser sig veta att djuren där är lyckliga och går ute och betar året om. Svenska kor däremot är enligt Fredrik Segerfeldt, instängda i mörker halva året och blir så lyckliga när de släpps ut att de hoppar av glädje.

Och om det vore så farligt med antibiotika och antibiotikaresistens hävdar han, skulle väl folk dö av det i andra delar av världen?

Ja, Fredrik Segerfeldt, det är precis det de gör. Antibiotikaresistens är ett av de allvarligaste framtida hälsoproblem mänskligheten står inför och folk dör av det. Inte bara i andra delar av världen.

Jag kan inte förstå att någon kan låna sig till att låta så många grodor hoppa ur munnen på så kort tid. Även om det ger honom en plats i TV4:s morgonsoffa.

Den senaste veckan har jag varit utomlands på lantbruksjournalistkongress i Nederländerna, ett land som förstår att värdera sitt jordbruk. Därför har jag tvingats betrakta den svenska debatten på avstånd, men jag har förstått att bönderna fått nästan mangrant stöd i den svåra torkan och alla problem den för med sig. Men dramaturgin i media funkar så att när någon får nästan odelat stöd försöker media hitta en motpol. Någon som kan ta motsatt ståndpunkt och få igång en debatt.

Att ett så allvarligt problem, som drabbar långt fler än enskilda bönder, kan flamsas bort som det gjordes i TV4 är inte annat än fruktansvärt pinsamt. Vill man uppfattas som ett seriöst nyhetsprogram kan man inte lämna åsikter och felaktigheter som dessa oemotsagda. Det är ett hån mot tittare som arbetar hårt och seriöst för att förse oss andra med mat.

De så kallade lyckliga djuren i Sydamerika föds allt oftare upp i feedlots med tusentals djur tillsammans.
0 kommentarer

Lantbruket kan lösa många framtida problem

12 juli, 2018
Kategori:
Arjan Schermer har inte foder till sina kor av lantrasen Brandrode.

Torkan är det stora samtalsämnet även i Nederländerna. Faktum är att större delen av norra Europa verkar lida av torka. På den världskongress för lantbruksjournalister som jag just nu är på i Wageningen beklagar många det svåra läget för bönderna.

Arjan Schermer på Brandrood Kaasbrodereij utanför Ede i östra delen av Nederländerna producerar ekologisk hårdost av hög kvalitet, som tack vare kilopriset på 25 Euro gör att familjen kan leva på bara 20 kor. I år går dock osttillverkningen dåligt för att korna mjölkar så lite.

– De borde mjölka som allra bäst nu, men eftersom vi inte har något bete får jag betydligt mindre mjölk än vanligt. Vi tar in dem för mjölkning två gånger om dagen, men de senaste veckorna har vi varit tvungna att ge dem hö efter morgonmjölkningen. Betet är slut.

Gården har 20 hektar mark, 10 i närheten som används som bete och tio hektar lite längre bort som används till att odla foder till korna, av den utrotningshotade lantrasen Brandrode.

Arjan oroar sig för hur han ska få fodret att räcka till vintern. Eftersom torkan drabbat hela landet finns det inget överskott av hö och ensilage. Måste man köpa foder är det dyrt och korna, som även normalt bara mjölkar ungefär 4000 liter om året, behöver näringsrikt foder.

Ekstockarna som ska producera shiitakesvamp måste vattnas hela tiden.

Även shiitake-odlingen på granngården Makandra har problem. Ekstockarna som svampen odlas på måste ständigt vattnas för att de inte ska torka ut. Men frågan är hur länge till bevattningen kommer att tillåtas.

I norra Holland är den viktigaste grödan potatis hotad. Den lider också svårt att torkan, och eftersom vattnet kan innehålla potatisnematoder vågar man inte vattna fälten.

Även i grannlandet Tyskland längtar man efter regn. Visserligen föll 30 mm för några dagar sedan, men för de flesta grödor är det försent.  

Professor Louise Fresco, styrelseordförande för lantbruksuniversitetet Wageningen, varnar för att extrema väderförhållanden kan bli ett problem för framtidens lantbruk när en minoritet på landsbygden ska föda en växande majoritet i stora städer. 2030 beräknas världens befolkning vara 10 miljarder. Endast en liten del av dem kommer att bo på landsbygden och producera mat.

Men professor Fresco är optimist. Hon tror att ett hållbart cirkulärt lantbruk, där avfall från livsmedelsproduktionen omvandlas till energi och växtnäring, kommer att kunna producera mer mat, men även en hel del andra nyttigheter.

-Men här är ni en viktig länk, säger hon med direkt adress till alla journalister.

-Skriv inte bara om elände och misslyckanden inom jordbruket. Berätta också om alla lyckade exempel på vad jordbruket kan bidra med. Då först förstår politiker och allmänhet hur komplext lantbruket är och hur många faktorer som måste stämma för att vi ska lyckas. Då förstår de att bönderna är förutsättningen för att vi alla ska ha en framtid.

Vinbären på Makandra är trots torkan väldigt fina i år.
0 kommentarer

Torkan slår hårt mot Gotland

4 juli, 2018
Direkt utanför ringmuren gör sig torkan påmind.

Medan vin och vatten flödar i Almedalen lider landet utanför ringmuren av svår torka. Betena är sönderbrända och de två millimeter regn som kom på måndagskvällen gjorde varken Almedalsbesökare eller bönder glada.

På ett fält utanför Dalhem är höstkornet redan tröskat. En månad tidigare än vanligt och med halv skörd som resultat, 2,5 ton per hektar. Men de magra axen var mogna och skörden behövs som foder.

Här och var har spannmålen skördats för att bli till vinterfoder åt djuren. Åtminstone hoppas man att det ska dröja till vintern innan det behöver användas till stödutfodring.

Det kanske inte är värre på Gotland än på flera andra platser i Sverige, men det är i alla fall värre än i Finland. Det berättar en ung politiker från Svenska Folkpartiet, som jag träffar i Almedalen. Han såg redan när planet flög in över Gotland att ”här är det illa”.

Ute på den gotländska landsbygden är betet brunbränt och en del av spannmålen redan tröskad.

Anna Törnfelt, LRFs regionordförande på Gotland är också bekymrad, men en sak gör henne lite glad. Uppmärksamheten från riksmedierna har varit stor. På onsdagseftermiddagen var hon med i Nordegren & Epstein i radions P1 och tidigare har bland andra Metro intervjuat henne. Det är positivt att inte bara politikerna, utan även svenska folket får veta hur kämpigt bönderna har det just nu. Då kanske de kan bidra bland annat genom att handla svenskt.

Annars är det två ämnen som sticker ut bland Almedalsseminarierna – hållbarhet och #metoo. Och även om det senare åtminstone i Almedalen inte handlar så mycket om lantbruk, är det första desto mer inriktat på livsmedelsproduktionen. Ibland känns det som om klimatförändringen står och faller med vad vi äter.

– Det är bra att intresset för maten och livsmedelsproduktionen ökat, säger grönsaksodlaren Magdalena Hermelin. Men när stadsbor kommer ut till mig i sina stora Landrovers för att köpa ekologiska grönsaker, och tror att de gjort en insats för klimatet. Då känns det lite snedvridet.

Grönsaksodlaren Magdalena Hermelin är rädd för att maten får ta alltför stor del av klimatförändringen. Till vänster gotlandsbonden Andreas Nypelius och till höger samtalsledaren Julia Bendelin.

Lyssna på inslaget om torkan i Nordegren & Epstein. (22 minuter in i sändningen.)

0 kommentarer

På premiär i Almedalen

2 juli, 2018
Almedalen är en park i Visby som efter att Palme höll tal här för 50 år sedan har utvecklats till en jättelik demokratimanifestation.

För första gången på Almedalsveckan och jag är som ett barn i en godisbutik. Jag tittar mig storögt omkring och vill ha allt. Men att hinna vara med på allt är en omöjlighet.
Almedalen firar 50-årsjubileum i år. Det är 50 år sedan Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak i Almedalen och höll sitt första tal här.

50 år och större än någonsin. 4300 evenemang ordnas under veckan, med en peak på tisdagen (1150 bara den dagen) då även LRF har ”sin” dag.

Kanske är klimax nått. Jordens Vänner har till exempel flyttat utdelningen av sitt Greenwash-pris till Stockholm i mitten av augusti för att få mer uppmärksamhet. Men det sa man å andra sidan redan förra året, när Stefan Löfven uteblev, och sedan dess har det tillkommit 200 evenemang.

Sätten att få uppmärksamhet i Almedalen är många. Här ett hemlöshetsprojekt som spritt ut kuddar i hela Visby.

Jag känner mig lite kluven till Almedalsveckan. Det är både ett märkligt och ett fantastiskt fenomen. Å ena sidan är det en hyllning till demokratin och ett gigantiskt folkuniversitet. Alla får komma till tals och seminarier om de mest skilda ämnen är öppna för alla. Å andra sidan är det ett jättelikt cocktailparty för en utvald del av befolkningen. Politiker, PR-folk, lobbyister och journalister – ungefär samma människor som är på Twitter. Inte vem som helst kan och har råd att ta sig hit den här veckan.

För några veckor sedan var jag på politikerveckan i Järva, utanför Stockholm. Alldeles i kanten av de så kallade utanförskapsområdena Tensta och Rinkeby. Betydligt mindre än Almedalen, men också mer folkligt. Här var politikerna och PR-folket i minoritet. Istället dominerades Järvaveckan av så kallat vanligt folk. Många invandrarungdomar från Somalia och andra länder med helt annorlunda politiska system. Det kändes verkligen som ett sätt för demokratin och politikerna att nå ut till människor som annars inte har tillgång till den politiska arenan.

Men även i Almedalen finns det vanliga väljare. Som våra rumsgrannar Kerstin och Sven Johan, före detta bönder som åkt från Halland för att lära sig mer på seminarier och mingel.

Kanske är det ändå arrangemang som de i Almedalen och Järva, som som skulle kunna återskapa förtroendet för demokratin.

Ett av drygt 4000 seminarier i Almedalen. Coop diskuterar med en panel hur het vegotrenden är. Åsa Sahlberg, till vänster frågar ut Kaj Török, Max, Annelie Bylund, Coop, Anna Karin Lindras, Livsmedelsverket och Gustav Johansson, vegankock.
0 kommentarer

Har Stockholm råd att INTE behålla sin mjölkgård?

28 juni, 2018
Malin Östlingsson och Fredrik Segerberg riskerar att få lämna arrendegården Åva när Stockholms stad vill sälja.

Stockholms sista mjölkgård är i fara. Länsstyrelsen har dömt ut ladugården på Åva gård och Stockholms stad tycker det blir för dyrt att rusta.

Åva gård arrenderas av Fredrik Segerberg och Malin Östlingsson som visat upp lantbruket och mjölkproduktionen för skolklasser och andra studiebesök. Enligt stadens beräkningar skulle det kosta 30 miljoner kronor att bygga ny ladugård och rusta upp gårdens boningshus. Därför vill man lösa ut arrendatorerna och sälja gården.

Gården skulle kunna rustas för en betydligt lägre summa. Hushållningssällskapet har beräknat det till 17 miljoner kronor.

För ett par år sedan ställdes Göteborg inför precis samma dilemma. Rusta eller sälja kommunens enda mjölkgård? Miljöpartiets kommunalråd Ulf Kamne drev igenom en upprustning för 17 miljoner kronor och utvecklade samtidigt visningsverksamheten.

Göteborgs kommun valde att rusta sin sista mjölkgård för några år sedan till arrendatorn Ronny Johanssons stora glädje.

Den moderata oppositionen rasade över den rödgrönrosa majoritetens kapitalslöseri. Moderaterna hade hellre velat sälja gården och låta skoleleverna studera kor någon annanstans.

Även i Stockholms styrs staden av en rödgrönrosa majoritet, men det verkar ha mindre betydelse. Vad det politiskt ansvarige borgarrådet, med partibeteckningen S, tycker vet vi inte, eftersom staden skickat fram en pressansvarig att föra talan. Hennes enda kommentar är att 30 miljoner är alldeles för mycket pengar. Varför staden skjutit på underhållet tills ladugården blev utdömd får vi inget svar på. Man anar dock mellan raderna att den inte vill äga någon bondgård och nu ser chansen att bli av med den.

Resonemanget känns kortsiktigt. Stockholmsbarnen borde ha minst lika stort behov av att lära sig var maten kommer ifrån som göteborgarna? Intresset för mat ökar bland både barn och vuxna. Så även kunskapen om hur den produceras. Förutom att sprida kunskap om lantbruket och livsmedelsproduktionen gör dessutom mjölkkorna nytta som landskapsvårdare i det populära strövområdet runt Åva. Om staden säljer gården finns ju inga garantier för att betesdjuren blir kvar.

Storstadsbarn är nyfikna på kor och behöver lära sig var maten kommer ifrån. Här besöker elever Björksätra gård i Haninge.

Än är dock inte hoppet helt ute för Åva gård. Politikerna har fortfarande möjlighet att ändra sig och i dessa valtider spelar folkopinionen stor roll. Därför kan du själv bidra genom att skriva under den namninsamling som startats för att rädda gården.

Skriv under namninsamlingen.

För även om kommentarer i sociala medier tyder på att vissa stockholmare inte förstår värdet av stadens sista mjölkgård, så finns det många andra som vill ha kvar korna i Åva.

0 kommentarer

Hur klarar vi oss om kriget kommer?

28 maj, 2018

Det är Krisberedskapsvecka och när som helst får du broschyren ”Om  krisen eller kriget kommer” i postlådan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har fått i uppdrag att förbereda svenska folket inför en kris.

I broschyren tas bland annat matbrist upp som en av riskerna. Det är inte något som oroat politiker och andra ansvariga nämnvärt tidigare, men den senaste tidens säkerhetspolitiska läge verkar ha fått fler och fler att tänka om.

Även välfyllda hyllor i matbutiken töms snabbt vid en avspärrning. Foto: Klas Andersson

Jag deltog i övningen SAMÖ Fokus för fyra år sedan. Alla tänkbara myndigheter och organisationer var med – polisen, livsmedelsverket, lokalradion, kommuner och landsting. Men MSB hade glömt bort jordbruket. LRF fick till slut vara med, men tvingades tjata sig in i övningen.

Lantbrukets stora betydelse visade sig dock med all önskvärd tydlighet under övningen. Scenariot var en kärnkraftsolycka i Oskarshamn och det dröjde inte lång tid innan bönderna var tvungna att hälla ut mjölken, fodret till kor och grisar tog slut och livsmedelsbutikernas hyllor gapade tomma.

När övningen var avslutad gjordes en uppsummerande tidning. Den pryddes av en ko på omslaget.

Nu är medvetenheten om jordbrukets roll i ett krisläge betydligt större. När försvarsminister Peter Hultqvist talade vid utdelningen av mejerimedaljer tidigare i våras lyfte han jordbrukets stora betydelse för Sveriges beredskap. Inte bara för livsmedelsförsörjningen, utan även för mobiliseringen.

Morötter är gott, men kan bli lite enahanda om det är det enda som bjuds.

Sverige har för tillfället full självförsörjning enbart på morötter, spannmål och socker. Något som LRF gjorde en grej av när man nyligen bjöd riksdagsledamöterna på fika med morotskaka. Lite torr blev den dock, utan varken ägg eller matfett.

– Om främmande makt bestämmer sig för att inta oss, gör den bäst i att ta med matsäck, sa LRFs ordförande Palle Borgström skämtsamt när han presenterade LRFs ”regeringsförklaring” i våras.

0 kommentarer

Hög tid för vårbruk

23 april, 2018

Äntligen vårbruk! Även om det inte kommit igång i hela landet ännu, exploderade det i södra Sverige i helgen.

Hårt arbete och långa arbetsdagar väntar, men det ligger också mycket förväntningar och förhoppningar i luften. Nu är det bara att hålla tummarna för bra väder.

En av de mest angenäma stunderna under arbetsåret måste väl vara när man får tid att ta en paus, sitta i åkerkanten med en kopp kaffe, känna solen värma det dammiga ansiktet och höra en uppskrämd lärka drilla. Eller att vända sig om och se ut över den färdigsådda åkern i traktorns bakruta.

Vårbruk 2014 maltkorn Jens Jönsson Skivarp vårsådd Fält, fåror, traktor, åker

Mitt Instagram-flöde svämmar över av vårbruksbilder just nu och det går inte att ta miste på glädjen i kommentarerna.

Jordbruket får ofta kritik för att det hotar miljön – fåglar, fjärilar, bin med mera. Men det glöms bort att det faktiskt också är jordbruket som skapar landskapet som ger förutsättningar för dessa arter. Var skulle lärkan häcka och bina samla nektar utan ett jordbrukslandskap?

Själv har jag bara några pallkragar och ett växthus att vårbruka i. Tomatplantor, chili, paprika och luktärter står på fönsterbrädan och väntar på utplantering. Sallad, dill, morötter, spenat och rädisor kom i jorden i helgen.

Även en liten odling ger tillfredsställelse. Jag kan knappt bärga mig innan plantorna tittar upp ur jorden och lyckan är stor när det äntligen är dags att skörda.

0 kommentarer