Håll tummarna för lantbruksåret 2019

7 januari, 2019
Kategori:
Sommarens skogsbränder satte sina spår både i skogen och hos skogsägarna.

Lantbruksåret 2018 har lagts till handlingarna med blandade känslor. Många skulle nog kalla det ett riktigt skitår, men det fanns trots allt ljusglimtar.

Spannmålsskörden blev i genomsnitt den sämsta på nästan 60 år och sommarens skogsbränder lämnade omfattande skador, både på skogen och hos en hel del människor. Foderbristen ledde till att vissa tvingades slakta djur i förtid.

Men för den som hade turen, för det var mest tur den här sommaren, att få bra skördar av till exempel maltkorn och grynhavre blev det riktigt bra betalt. Och mitt i allt elände fick sommarvärmen och torkan upp allmänhetens ögon för jordbrukets och livsmedelsproduktionens villkor och hur sårbara vi kan vara även i dagens samhälle.

Det måste i alla fall ha känts stärkande för alla kämpande bönder och djurägare att se den massiva uppbackning de fick av såväl konsumenter som handel och krögare. Förhoppningsvis finns sympatierna kvar även när priserna på svenska livsmedel kommer att höjas framöver.

Även om svenskarnas köttkonsumtion minskar ökar andelen svenskt kött.

Positivt är också allmänhetens starka förtroende för svenska bönder. Även om köttkonsumtionen sjunker har andelen svenskt kött, enligt Jordbruksverkets statistik, stadigt ökat sedan 2014. Det är väl ett erkännande så gott som något i den massiva klimatdebatt och antiköttpropaganda som pågår nu?

I en undersökning som gjordes av Landshypotek strax före jul sa också 9 av 10 svenskar att de är beredda att betala mer för svensk mat. 4 av 10 hade ändrat inställning på grund av förra sommarens torka. Liknande resultat visade flera andra undersökningar förra året. Svenskarna värderar ”sina” bönder högt.

2019, vad händer i år då? Ja, förhoppningsvis får vi snart en regering, utan ett kostsamt nyval. Får jag fortsätta att önska skulle jag däremot vilja ha val i Storbritannien, en ny folkomröstning om Brexit. Ingen kan riktigt överskåda den fulla effekten av Brexit, och det börjar alltfler britter också  att inse.

Jag önskar även att det blir en konstruktiv och saklig debatt inför valet till Europaparlamentet, att vi får ett parlament där demokratiska och humanistiska principer får styra och en kommissionär som har kraft att driva igenom en framåtsyftande jordbrukspolitik i CAP2020.

På svenska åkrar ser det just nu bra ut. Höstsådden har varit rekordstor och vädret hittills gynnsamt. Vad som skulle hända om det blir ytterligare en rekordvarm och torr sommar vill vi helst inte tänka på. Förhoppningsvis är myndigheter, politiker och lantbrukare bättre förberedda än förra sommaren. Få svenska lantbruk har dock den långsiktiga lönsamhet att de klarar ännu ett förlustår.

Så låt oss hålla tummarna för att det snart kommer ett skyddande snötäcke över grödorna, ordentligt med nederbörd som kan fylla på grundvattennivåerna under våren och en lagom varm sommar.

Vi håller tummarna för att nederbörden under våren fyller på grundvattennivåerna till sommaren.
Etiketter: , , , ,
0 kommentarer

En hel kväll om svenskt lantbruk

25 oktober, 2018
Kategori:
Carolina Sachs från Axfoundation, här intervjuad av moderatorn Annika Unt, talade sig varm för att ersätta importerad soja med svenskodlad sötlupin (på väggen bakom henne).

Vad kan 100 förhoppningsvis kloka hjärnor komma fram till om de slås ihop i några timmar över en måltid? Ja, vid vårt bord lade vi en beställning på en äppelplockarrobot till studenterna på KTH och diskuterade om det är ”matnationalism” att äta svensk mat. Och vad som skulle hända om svenskt lantbruk fick en lika självklar plats i näringslivet som det har i till exempel Danmark och Finland?

LRF hade i tisdagskväll bjudit in till ett framtidsforum på nyrestaurerade Nationalmuseum i Stockholm. Representanter för bland annat näringsliv, politik, forskning, opinionsbildning och media hade bjudits in. Både välkända ansikten inom de gröna näringarna och helt nya profiler. Förhoppningen var att en brokig blandning inbjudna skulle väcka unika idéer och inspirera till nya oväntade samarbeten.

Sommarens extremväder och medias rapportering om en näring i kris gav idén till ett framtidsforum. För det går att vara positiv och känna framtidstro även efter en torksommar som den 2018. All den extra uppmärksamhet som lantbruket fick i media och bland beslutsfattare satte också fokus både på de utmaningar och möjligheter som svenskt lantbruk har. Och att det går att minska klimatpåverkan och säkra att det finns råvaror från det svenska jordbruket även i framtiden.

Ansvaret kan dock inte läggas enbart på bönderna och lantbruket. Hela samhället behöver samarbeta om vi ska nå en lösning. Det var därför LRF hade bjudit in brett.

Samtalen var livliga över den måltid som kocken Fredrik Eriksson komponerat. Han driver nu även restaurangen på Nationalmuseum och satsar där huvudsakligen på svenska råvaror. Något han lärde sig uppskatta redan som liten på farfars och farmors mjölkgård i Sörmland.

En hel ko från Öland serverades deltagarna i LRFs framtidsforum.

För tio år sedan hade han lagat en festmåltid på filé, men med ett nytt hållbarhetstänk hade han den här gången beställt en hel SRB-ko från Öland. Det betydde att gästerna serverades olika delar av djuret. Vid vårt bord blev det flankstek som bland annat ackompanjerades av betor, kålrot, äpplen och sötlupin. Allt naturligtvis odlat i Sverige.

Tanken är att LRFs framtidsforum ska återkomma varje år som en väg att öka medvetenheten i övriga samhället om svenskt lantbruks betydelse – även bland dem som inte annars har begränsad kontakt med det.

Gästernas livliga diskussioner avbröts då och då av korta framträdanden av bland andra miljöprofessorn Johan Kuylenstierna, Axfoundations generalsekreterare Carolina Sachs och delar av LRFs förbundsstyrelse, som bjöd på glimtar från modernt, svenskt lantbruk.

När middagen var slut och alla gick mätta från muséet hade nog något lite frö också börjat gro i huvudet på besökarna. För även om inte allt som sades under kvällen fick oss att förvånat lyfta på ögonbrynen, hade människor med möjlighet och rätt att påverka, för några timmar helt  fokuserat på svenskt jordbruks utvecklingsmöjligheter.

Hör i LRFs film vad några av de inbjudna tyckte om kvällen.

Bloggaren Zeina Mourtada tycker att hon lärde sig massor om svenskt jordbruk. Foto: Katti Cumselius, LRF
Etiketter: , ,
0 kommentarer

Alla vill krama en bonde

4 oktober, 2018
Kategori:
Affischer på Ica-affärens vägg.

Det är skördetid för Sveriges bönder. Inte bara bokstavligen, utan även bildligen. Häromdagen när jag skulle handla i den lokala Ica-butiken möttes jag av affischer med betande kor och jordbrukslandskap. ”I vått och torrt för Sveriges bönder” och ”Visa ditt stöd för bönderna. Välj svensk mat.” stod det på dem.

Sånt stöd kunde de svenska bönderna bara drömma om för några år sedan. Jag har själv sett liknande kampanjer i både Danmark och England för drygt tio år sedan, men i Sverige gjorde handlarna på den tiden hellre reklam för importerade delikatesser. Det talas ibland om ”matnationalism” och ”matrasism” när någon förordar svensk mat. Men frågan är om inte den omvända ”rasismen” tidigare varit betydligt vanligare i svenska matbutiker. Där jag ibland handlar i Stockholm är alla importerade ostar placerade bredvid den manuella delikatessdisken, medan alla svenska ostar får trängas i mejerikylen en bit bort.

Kunderna ville plötsligt veta att varorna var svenska. Foto: Urban Brådhe

För några år sedan hände dock något som fick handlarna att tänka om. Närproducerat och lokalt blev plötsligen trendigt och kunderna började i allt högre utsträckning fråga efter svensk mat. Trenden kom som vanligt till Sverige från England och USA och var delvis en följd av matskandaler som hästköttlasagnen och sjukdomar som galna kosjukan. Nu ville kunderna veta var maten kom ifrån och helst kunna se bonden själv i ögonen.

De svenska bönderna har länge haft ett mycket högt förtroende hos konsumenterna, men det har inte alltid omsatts i en vilja att betala mer för svensk mat. Väl i butiken valde många kunder trots allt den billigaste maten, till exempel dansk fläskfilé istället för den betydligt dyrare svenska.

Det verkar dock som om sommarens torka och värme gjort sambandet tydligare för många konsumenter. De har fått upp ögonen för att det bakom varje mjölkpaket finns inte bara en ko, utan också en bonde.

Även om vissa fnyste idignerat över att de inte fick grilla hemma i villaträdgården, uttryckte också många kunder sin medkänsla för svenska bönders situation. Och stödet kom från fler håll. Stjärnkockarna lovade i ett upprop att servera svensk mat till sina gäster och Ica-Stig sjöng böndernas lov i en reklamfilm.

Se Ica-Stigs reklamfilm.

Land Lantbruk lät göra en Sifoundersökning bland drygt 1000 svenskar i slutet av augusti. Den visade att sommarens extremvärme och torka gjort att nästan var tredje svensk blivit mer positiv till svenska bönder. Och bland Coops medlemmar säger 7 av 10 att de är beredda att betala mer för svenskt kött, mejeri- och spannmålsprodukter om pengarna går till bönderna.

Inte heller bonden kan leva av kärlek allena, men kan vi hoppas på att Medelsvensson nu också är beredd att betala lite mer för svensk mat?

Etiketter: , , , , , , , , ,
0 kommentarer

Hösten kan bli lång och mörk

24 augusti, 2018
Kategori:
Röken har lagt sig, men än är det långt kvar tills allt är normalt i de brandhärjade skogarna.

Värmen har lagt sig, regnet faller och de utländska brandmännen har lämnat Sverige. Men effekterna av torka och skogsbränder är långt ifrån över.

I den allmänna debatten låter det ibland som om vi alla kan andas ut. Men egentligen är det nu det börjar på allvar. Jobbet med att eftersläcka, röja och ta hand om allt brandskadat virke. Kampen för att skaffa fram tillräckligt med foder till kor, får och hästar och att på något sätt försöka täcka upp för en spannmålsskörd, som i vissa fall inte ens blev hälften av den normala.

Det har på många sätt varit en exceptionell sommar. Inte på mycket länge har så stora delar av marken i vårt land slagits för att bli hö eller ensilage. Många har frivilligt ställt upp för att hjälpa grannar, bekanta eller helt okända med höskörd och brandbekämpning.

I all oro och bedrövelse över torka och bränder har resten av samhället gett bönderna ett enormt stöd. Så gott som alla har visat att de är villiga att göra vad de kan för att lätta på bördan. Allt från handelns och kockarnas kampanjer för att sälja och servera mer svenskt kött till politikernas krispaket.

Trots det kommer det att bli en tung och ibland nattsvart höst och vinter för några.

Kampen för att hitta vinterfoder till djuren är inte över.

Själv minns jag fortfarande en höst i mitten på 1970-talet. Problemet var snarast det motsatta, men vädret var en svår prövning för jordbruket även då.

Regnet kom lagom till skörden och försenade den kraftigt. När det var dags för älgjakt i början av oktober var många istället tvungna att stanna hemma för att plöja ner den förstörda spannmålen. Arbetet under en hel växtodlingssäsong hade varit förgäves och en förväntad inkomst uteblev.

Middagen var precis uppäten när vi upptäckte att pappa satt och grät tyst för sig själv. Vår starka, trygga pappa som vi trodde  kunde lösa precis allt, grät nu som ett barn. Aldrig tidigare hade jag varit så rädd och orolig, som när vi syskon smög ut ur köket. Till slut blev bördan för tung även för honom som vi aldrig sett gråta förut.

Men på något sätt löste det sig även den hösten. Riktigt hur förstod jag nog aldrig, men till slut kom det en ny vår och det var dags att vårbruka igen. Efter regn kommer solsken, i de allra flesta fall.

Bönder är vana att klara sig i alla väder, men det kan bli för mycket även för dem. Jag hoppas därför att alla de som hittills varit så hjälpsamma stannar i den känslan ett tag till. Att omtanken och sympatin fortsätter trots att medias bevakning av krisen falnar. Och att de som är emot stöd till lantbruket inser att det är ett system de kritiserar, men det är människor som har drabbats.

Etiketter: , ,
0 kommentarer

Pinsamt, TV4!

16 juli, 2018
Kategori:
TV4:s nyhetspanel flamsar sig igenom allvarliga ämnen som torkan. Foto: TV4

Mitt i en utlandsresa nås jag via sociala medier av en debatt i TV4:s Nyhetsmorgon, som retat upp och gjort många ledsna. En panel med proffstyckare debatterar torkan och hur den drabbat djurbönderna. Ett fruktansvärt lågvattenmärke.

Veronica Palm, före detta s-politiker i Stockholm, lyckas på något sätt få till det så att torkan egentligen är positiv, för vi ska ju ändå äta mindre kött. Och förresten är det ju köttproduktionen som orsakat torkan. Kristianstadsbladets ledarskribent Carolin Dahlman är väl med sin koppling till den skånska landsbygden närmast att betrakta som ett lantbruksalibi i debatten. Tyvärr har dock även hon väldigt grunda kunskaper i ämnet. 

Men värst är ändå Fredrik Segerfeldt, författare och liberal debattör. Han är snart 50 år, men tycks trots många års universitetsstudier fortfarande ha mycket kvar att lära. Eller gör han sig bara dum för att få plats i debatten?

Fredrik Segerfeldt säger att han aldrig köper svenskt kött, utan bara latinamerikanskt eftersom han anser sig veta att djuren där är lyckliga och går ute och betar året om. Svenska kor däremot är enligt Fredrik Segerfeldt, instängda i mörker halva året och blir så lyckliga när de släpps ut att de hoppar av glädje.

Och om det vore så farligt med antibiotika och antibiotikaresistens hävdar han, skulle väl folk dö av det i andra delar av världen?

Ja, Fredrik Segerfeldt, det är precis det de gör. Antibiotikaresistens är ett av de allvarligaste framtida hälsoproblem mänskligheten står inför och folk dör av det. Inte bara i andra delar av världen.

Jag kan inte förstå att någon kan låna sig till att låta så många grodor hoppa ur munnen på så kort tid. Även om det ger honom en plats i TV4:s morgonsoffa.

Den senaste veckan har jag varit utomlands på lantbruksjournalistkongress i Nederländerna, ett land som förstår att värdera sitt jordbruk. Därför har jag tvingats betrakta den svenska debatten på avstånd, men jag har förstått att bönderna fått nästan mangrant stöd i den svåra torkan och alla problem den för med sig. Men dramaturgin i media funkar så att när någon får nästan odelat stöd försöker media hitta en motpol. Någon som kan ta motsatt ståndpunkt och få igång en debatt.

Att ett så allvarligt problem, som drabbar långt fler än enskilda bönder, kan flamsas bort som det gjordes i TV4 är inte annat än fruktansvärt pinsamt. Vill man uppfattas som ett seriöst nyhetsprogram kan man inte lämna åsikter och felaktigheter som dessa oemotsagda. Det är ett hån mot tittare som arbetar hårt och seriöst för att förse oss andra med mat.

De så kallade lyckliga djuren i Sydamerika föds allt oftare upp i feedlots med tusentals djur tillsammans.
0 kommentarer