Alla har sina utmaningar

Häromdagen kritiserade jag TV4:s tyckarpanel för deras ytliga kommentarer om den rådande torkan. Det kändes synnerligen tondövt av panelen att ge sig på svenska bönder och lantbruket just när svensk matproduktion befinner sig mitt i den värsta krisen på många år.

Vem som helst kan visserligen trampa i klaveret, men om man sen fortsätter att klampa runt i det trots att det tjuter och larmar, då är de okunniga uttalandena inte en olycklig slump.

Efter snart 30 års arbete för Sveriges bönder betraktas jag säkert av många som en del av den så kallade bondelobbyn. Men så många års arbete inom lantbruket har också gett mig en hel del erfarenhet och många insikter. Jag har träffat och besökt många svenska bönder. Både absolut toppklass och de som kanske borde valt ett annat jobb.

Mitt engagemang i världsorganisationen för lantbruksjournalister har också gett mig möjlighet att resa runt till jordbruk i stora delar av världen.

Jag har sett uppfödning av wagyu-boskap i Japan — djur som tvingas stå stilla för att köttet ska bli så mört som möjligt. Sett biffkor slutuppfödas tätt, tätt ihopträngda på betongplattor i feedlots i Kanada och kikat in genom fönstren på en dansk kalkonuppfödning som var så salmonelladrabbad att allt därifrån behandlades som högriskavfall. Besökt belgiska bönder som stolt visat upp sina Belgian Blue-kor med alldeles nygjorda kejsarsnitt, eftersom kalvarna är så stora att de inte kan födas på naturligt sätt.

Och jag har varit i Argentina och sett korna på Pampas utfodras med GMO-soja eftersom de sönderbrända grässtråna inte räckte som bete.

Förra veckan var jag i Nederländerna, ett land med ett modernt, högeffektivt jordbruk som i flera avseenden kan anses vara ett föregångsland. Men de gjorde ingen hemlighet av att de klippte av svansarna på griskultingarna och fixerade suggorna när de skulle grisa. Tvärtom nämnde de Sverige, där dessa metoder är förbjudna,  som ett avskräckande exempel där djurskyddet gått så långt att det inte längre går att bedriva en lönsam grisproduktion.

Jag har också varit i Nya Zeeland, som brukar framhållas som ett land som avskaffat alla subventioner till lantbruket. Dock finns där andra metoder att skydda och stödja det egna landets jordbruk. Till exempel är det helt förbjudet att importera honung.

Jo, svenskt jordbruk har också utmaningar. Och det är klart att det finns ett visst mått av nationalism i att framhålla det egna landets jordbruk. Men i Sveriges fall finns det även objektivt sett positiva faktorer, i till exempel djurhållningen.

Inget är svart eller vitt här i världen. Allt har sina plus och minus. Särskilt när en krympande andel bönder ska producera billiga livsmedel till en växande stadsbefolkning.