Det brinner i de västmanländska skogarna igen. Inte långt ifrån där den stora skogsbranden drog fram 2014. Oroliga ortsbor känner brandlukten sticka i näsan igen och ser den hotfulla röken vid horisonten.

Det är inte ens fyra år sedan den största skogsbranden i modern tid härjade i dessa trakter. Nästan 15 000 hektar skog brann ned, cirka 120 skogsägare drabbades, över 1000 personer evakuerades, en man dog och en annan skades svårt, släckningsarbetet pågick i ett halvår. Då var vädret extremt. Torka, tryckande värme och efter några dagar också kraftig vind. Återigen är det snustorrt i markerna. Branden utanför Sala är inte den första i år. Tvärtom har det brunnit längs järnvägar och vid skogsavverkningar ett flertal gånger de senaste veckorna.

Vi får vänja oss vid att skogsbränder, översvämningar, stormar och andra naturkatastrofer blir allt vanligare med anledning av klimatförändringarna, hävdar meteorologer och klimatforskare. Vi får vänja oss vid ett mer extremt klimat. Och extrema klimatförhållanden drabbar naturligtvis dem som lever nära naturen och av verksamheter som är beroende av vädret hårdast.

Jag har jobbat med efterverkningarna av stormarna Gudrun och Per samt den stora skogsbranden i Västmanland. Gemensamt för dem är att de lämnar efter sig en stor mängd utsatta människor som känner sig hjälplösa och överväldigade. Men som samtidigt sluter sig samman och tillsammans försöker lösa alla de problem som följer i naturkatastrofernas spår.

Efter Gudrun och Per gick lokalbefolkningen ihop och hjälpte varandra. Röjde vägar, delade på reservkraftverk och såg till att gamla och sjuka fick mat och hjälp trots att inte hemtjänsten kunde komma fram.

Både vid den förra skogsbranden i Västmanland och nu fyller traktens bönder sina gödseltunnor med vatten för att bidra i släckningsarbetet, hjälper till att evakuera djur och inhysa dem på nya ställen, ordnar mejlkedjor och Facebook-upprop och ställer upp för sin drabbade grannar och kollegor. Vid en naturkatastrof räcker inte det offentliga samhället till. Stora insatser krävs också av civilsamhället. Och på landsbygden är man van att hjälpas åt.

Sven-Olov Karlsson, före detta Land Lantbruk-journalist och prisbelönt författare, som också äger en gård utanför Norberg och fick sin skog förstörd 2014, kom förra året ut med reportageboken Brandvakten.

-Vi bemästrade inte branden, vi överlevde den, säger han och får medhåll av Sveriges främste skogsbrandsexpert Anders Granström:

-En så omfattande skogsbrand kan inte människan rå på. Det var väderomslaget som räddade oss 2014. De vattenbombande flygplanen från Italien hade ingen effekt på släckningsarbetet. Men de betydde mycket psykologiskt för folket i trakten.

Nu brinner det igen i samma område. Måtte vi har lärt oss av våra tidigare tillkortakommanden.