Ta hänsyn till både djur och människor

7 februari, 2020
Svenska mjölkkor har det bra och ingen skaffar kor för att missköta dem. Men om det ändå sker måste både människor och djur få hjälp.

Känslorna har svallat efter Uppdrag gransknings reportage om Arlagården. Det är sunt och mänskligt att bli upprörd när djur far illa.

Det jag däremot har svårare att förstå är den folkmobb som utan att ha hela bilden klar för sig, genast ropar på hämnd. Alltifrån politiker och opinionsbildare till djurvänner och djurrättsaktivister.

Övertygelsen och motviljan är så stark att den som försöker föra in fler nyanser i debatten verkligen får känna på motvinden. Jag försökte mana till besinning i min ledare i Land Lantbruk nyligen (nr 7/2020), vilket lett till både applåder och kritik. Men många har tolkat det som att jag försvarar vanvård och är emot fri journalistik. Inget kunde vara mer felaktigt.

Jag känner naturligtvis samma avsky för vanvård av djur som alla andra och efter 40 år som journalist är jag både förespråkare för och försvarare av den undersökande journalistiken. Men jag tycker också att principen att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats måste vara överordnad. Även den som vid första anblicken helt uppenbart kan tyckas skyldig har rätt till en rättslig prövning. Det är domstolen och inte media eller allmänheten som dömer. Var slutar det annars? Ska sociala medier bli vår tids svar på medeltidens stupstock?

Svallvågorna efter till exempel #metoo-kampanjen och den så kallade griskrisen 2009, har visat att verkligheten har fler nyanser än bara svart och vitt. I många fall har domstolarna senare gett de utpekade upprättelse. Har vi inte lärt oss något av det?

Och även om man kanske kunde få den uppfattningen av Uppdrags gransknings reportage, har inte myndigheter och andra stått med armarna i kors till dess att TV-teamet rullade in på gårdsplanen i Hälsingland. LRFs omsorgsgrupp, länsstyrelsen, veterinär, Arla, polisen och en advokat har jobbat med problemen på gården hela hösten.

Naturligtvis ska även lantbruket och bönder kunna granskas, men en privatperson och hans anhöriga ska inte behöva löpa gatlopp i media. Vill vi stoppa vanvård finns det bättre sätt. Sätt som tar hänsyn till både djuren och människorna.

1 kommentarer

Sluta peka finger åt bönderna

17 september, 2019
Kategori:
”Spola mjölken” basunerar Oatly ut i Stockholms tunnelbanestationer.

I klimatdebatten tycks alla skamgrepp vara tillåtna och just nu pekas det finger både hit och dit. Först Oatly mot mjölken och nu Kronfågel som ger sig på nötköttet. Är det inte hög tid att förstå sambanden och inse att bönderna behöver varandra?

Oatly och Kronfågel är två framgångsrika företag som borde kunna leva på egna meriter, istället för att skamma andra. Knappt hade Oatly dragit igång sin massiva reklamkampanj ”Spola mjölken” innan det var dags igen. Nu är det Kronfågel som anser sig vara klimatsmartare än rött kött.

”Genom att välja att äta kyckling istället för kött en enda gång kompenserar du för cirka 30 km bilkörning”, basunerar Kronfågel ut på reklampelare samtidigt som de självgott konstaterar att om alla som ser deras utomhuskampanj byter nötkött till kyckling en enda gång, motsvarar det 3450,2 bilars utsläpp under ett helt år.

Och nu följer Kronfågel efter i samma fotspår.

Om jag vore kycklingproducent eller havredryckstillverkare skulle jag vara lite försiktig med att slå mig för bröstet. All mänsklig aktivitet påverkar klimatet, även kyckling och havre. Men mat måste vi alla ha, så istället borde väl livsmedelsproducenterna gå ihop och snarare argumentera mot annan överkonsumtion.

Ett företag som framgångsrikt säljer svensk havre både i Sverige och utlandet borde applåderas av bönderna. Men om samma företag hånar och förtalar andra livsmedel är det lätt att förstå att alla inte jublar.

För fem år sedan stämde Svensk Mjölk Oatly efter att de i kaxiga annonser och TV-reklam påstått att havredrycken skulle vara hälsosammare än mjölk. Oatly fälldes i Marknadsdomstolen och uppmanades att sluta misskreditera mjölken i sin marknadsföring. Det har tydligen inte haft någon som helst effekt. Och i förenklingens och polariseringens anda hakar Kronfågel på samma linje.

Den uppkäftiga marknadsföringen är naturligtvis en medveten taktik, för att få uppmärksamhet och locka konsumenter med klimatångest till sig. Men börjar det inte bli lite tröttsamt? Är det inte dags att växa upp och släppa tonårstrotset? Och börja vårda sina affärsrelationer istället. För konsumenterna vill ha svenska råvaror, och då borde både Oatly och Kronfågel ockå satsa på det. Istället för att skamma och reta upp dem som kan förse dem med det.

Se Kronfågels reklamfilm

0 kommentarer

Bondeskam eller matskam?

9 augusti, 2019
Mil efter mil med majs. Odlingen i stora delar av USA är väldigt ensidig på ett sätt som tär på jorden.

Det är skillnad på jordbruk och jordbruk, men det är svårt att förstå av kommentarerna på FNs klimatpanel IPCCs senaste rapport. I rapporten fokuserar forskarna på jord- och skogsbrukets påverkan på klimatet, men också på att rätt skött kan samma näringar bli lösningen på klimatproblemen.

I medias rapportering fokuseras dock huvudsakligen på problemen. Och världens jord- och skogsbruk dras över en kam, trots att brukningsmetoder, djuruppfödning och markanvändning skiljer sig avsevärt mellan olika länder.

I SVT talar till och med kommentatorn Erika Bjerström om bondeskam. Betyder det att bönderna ska skämmas för att de förser en växande urban befolkning med mat? Hon föreslår att en köttskatt ska införas så att människor tvingas äta mindre kött, men hon nämner inget om att olika typer av kött har väldigt olika påverkan på klimatet.

Det görs heller inget försök att sätta in livsmedelsproduktionen i ett större sammanhang. Att förklara att jordbruket är en del av ett system där fokus länge legat på att pressa matpriserna i botten, vilket i många fall lett till ett allt intensivare utnyttjande av naturresurserna och mer storskaliga jordbruk. Eller att förklara att jord- och skogsbruket i världen ser väldigt olika ut. Att svenska bönder ligger i framkant när det gäller långsiktig hållbarhet och inte alls brukar marken lika intensivt och ensidigt som sina kollegor i till exempel USA, Ryssland och delar av Sydamerika.

Visst kan hållbarheten förbättras och klimatutsläppen minska även i det svenska jordbruket. Att ta fram brukningsmetoder och grödor som binder mer koldioxid, att utveckla djuruppfödningen så att utsläppen minskar, att minska matsvinnet med mera.

Men det är också viktigt att förstå att hela matsystemet hänger ihop. Att det inte löser några problem att peka finger åt bönderna, utan att inse sin egen del och  sitt ansvar i systemet. Det spelar faktiskt roll vad vi konsumenter äter. Och det är ingen patentlösning att alla blir veganer.

En av de klokaste och mest insiktsfulla kommentarerna kring rapporten kommer från Line Gordon, hållbarhetsexpert och chef för Stockholm Resilience Center. Hon skriver på Twitter om svenska bönder:

”Ogillar skarpt termen bondeskam. Möjligen kan man tala om matskam. Rapporten visar på de enorma möjligheter som finns inom jordbrukssektorn att bidra till en omställning. Så absolut hylla de hjältar som både ger oss mat och ligger i framkant av omställningen.”

Kor på naturbetesmarker en del av lösningen på klimatproblemen och bidrar till en ökad biologisk mångfald.
0 kommentarer

Lönar sig inte att odla mat

8 augusti, 2019
Sonen Aaron är fjärde generationen på familjen Petersons gård i Minnesota och är på väg att ta över efter pappa Sever.

Sever Peterson, lantbrukare utanför Eden Prairie, har slutat odla mat. Det lönar sig helt enkelt inte. I stället satsar familjen på event, foderproduktion och hampa.

Sever heter egentligen Severin, precis som far och farfar. Hans farföräldrar emigrerade från Sverige på 1880-talet och tilldelades mark i Minnesota, i norra USA. Under 1950- och 60-talet ägnade Sever sig åt nötköttsproduktion och växtodling tillsammans med sin pappa. Men när han kallades ut i Vietnam-kriget 1967 såldes korna.

Strax efter att Sever kommit hem från kriget dog pappan, och det blev aldrig några nya djur på gården. Istället satsade han på grönsaksodling. Familjens rädisor och andra grönsaker var vida kända och såldes i ett 20-tal butiker i USA och Kanada.

– Men vi slutade med grönsakerna för ett par år sedan. Grossisterna pressade ner priserna, så det inte gick att få lönsamhet, förklarar han.

Sever fyller snart 75 år och är på väg att lämna över företaget, som idag består av ungefär 500 hektar mark i staterna Wisconsin och Minnesota, till sina barn – sonen Aaron, sonhustrun Nicola, dottern Brooke och hennes man Mitch.

Sever är mycket stolt över sonhustrun Nicola, som kom till gården för att arbeta, och som sonen Aaron till slut fick upp ögonen för.

– De måste hitta sin egen försörjning och gör säkert det på något sätt, säger han. Men jag känner mig orolig. Aaron älskar lantbruket, men det går inte att livnära sig på traditionellt lantbruk längre. Man måste hitta olika nischmarknader.

– Värst är det för mjölkbönderna. De får mindre betalt för en gallon mjölk än vad restauranggästerna betalar i dricks för ett glas mjölk.

Huvuddelen av inkomsterna i familjen Petersons företag kommer idag från höstmarknaden ”Sever’s Corn Maze and Fall Festival”. Det började med en majslabyrint 1997 och förra året kom 100 000 besökare under åtta veckoslut i september och oktober. De gick runt i labyrinten, hoppade i ”bollhavet” gjort av majs, tittade på griskapplöpningar, klappade lamadjur, sköt prick med minipumpor och mycket annat. Det går så bra att familjen nu planerar att utöka verksamheten med en vintermarknad.

I år har sonen Aaron också börjat odla medicinsk hampa på försök. Men även det gör Sever bekymrad. Det är en svår gröda att odla, men om skörden slår rätt kan den ge en bra inkomst.

Mötet med Sever gör mig betänksam. Det är något sorgligt och fundamentalt fel med att det inte går att försörja sig på att odla mat. Att vi inte är beredda att betala vad det kostar att producera maten. Att vi betalar mer för att skjuta sönder en pumpa än för att äta upp den.

För drygt 100 år sedan utvandrade Severs förfäder till USA för att de svalt. Idag livnär sig deras barnbarn och barnbarnsbarn på att människor skjuter sönder, hoppar i och leker med maten på olika sätt. Det hade nog inte farfar Severin Pettersson någonsin kunnat föreställa sig när han lämnade Värmland för USA.

Årets majslabyrint föreställer en Tyrannosaurus Rex
0 kommentarer

Köttätare och köttskam

24 juli, 2019

 

Pat Brown, VD för Impossible Foods, säger sig kunna göra kött av soja med mera.

Vi är bra på att peka finger åt varandra och nu är det tydligen köttskam man ska ha. Att äta kött kan till och med vara mer skämmigt än att flyga. Den som inte äter kött och mejeriprodukter anser sig vara en lite godare, mer ansvarstagande människa än den som ignorant och själviskt smaskar i sig korv och hamburgare. Den senaste tiden har jag till och med hört flera chefer på livsmedelsföretag fördöma köttätande, som någon slags avbön.

För den som inte blir lycklig enbart av att äta bönor och gröna blad i ursprungligt skick finns växtbaserade substitut som formats som köttfärs och påstås smaka kött.

– Finns det nån här som äter kött bara för att det kommer från döda djur, frågade Impossible Foods VD Pat Brown när han iklädd t-shirt med en överkorsad ko besökte konferensen Eat i Stockholm. Ingen i publiken räckte naturligtvis upp handen.

Pat Brown är biokemisten som efter en framstående karriär ansåg att han gör störst nytta för mänskligheten genom att minska världens köttkonsumtion. 2011 startade han företaget Impossible Foods, med målet att göra växtbaserade burgare som är lika näringsrika, inte kostar mer och smakar lika gott som vanliga hamburgare. De två första kraven tyckte han sig fixa lätt, men smaken var en utmaning. För Impossible Foods gör nämligen inte i första hand sina burgare för vegetarianer, utan för köttälskare som lider av köttskam.

Impossible Foods ”hamburgare” serveras även i Sverige.

Nu anser dock Pat Brown att han lyckats få fram en burgare som smakar precis som kött. Den säljs även i Sverige på Burger King och heter Rebel burger.  Jag har provätit den och håller inte med. Den smakar inte kött, snarare en blandning av bröd och malda bönor.

Liknande varianter finns på alla svenska hamburgerkedjor, som alla kämpar hårt för att framstå som ”the good guys”. En utmaning när hela deras ursprungliga affärsidé och framtoning baseras på kött, i stora portioner. Istället för köttfärs lockar de därför nu med alternativ som halloumi, avocado och växtbaserade burgare som bland annat innehåller sojabönor. Är det bättre för klimatet?

Max har också en växtbaserad burgare som serveras med avocado.

Man skulle kunna tro att man blir visare med åren, men istället känns det som om det är mer och mer jag inte begriper. Just nu är jag på väg över Atlanten med nederländska KLM. Ett flygbolag från ett av världens främsta mjölkproducerande länder borde väl kunna servera mjölk till kaffet? Istället får jag ett rör med något som kallas creamer. I innehållsförteckningen döljer sig visserligen mjölkprotein, men först på fjärde plats efter glukossirap, stabiliseringsmedel och palmolja.

Kanske sparar de lite flygbränsle genom att byta mjölkförpackningar mot pulver som väger mindre. Och så kan de också marknadsföra sig som klimatsmarta. Ja, det är som sagt mycket man inte förstår.

0 kommentarer

Det är inte så enkelt, Skolverket!

3 juli, 2019
Kategori:
I sin iver att vara klimatsmarta väljer Skolverket bort betande kor. Hur går det ihop?

I sin iver att vara klimatsmarta och politiskt korrekta biter alltfler sig själva i svansen. Nu senast är det Skolverket som beslutat att bara servera vegetariskt på sina möten och sammankomster. Anledningen är att de tror sig göra mindre klimatavtryck på det sättet. Däremot finns det inget beslut om att de vegetariska alternativen ska vara närodlade, eller ens svenskproducerade. 

Men hör upp Skolverket, det är inte alls säkert att importerade, vegetariska råvaror är mer klimatsmarta än närproducerat kött. Och är det verkligen så enkelt att statliga verk bara ska ta ansvar för klimatet? Bör de inte också ta ansvar för hållbarhet i andra avseenden?

Ett tips till alla klimatsmarta: det finns ett svenskt alternativ som heter eldost.

Kommer Skolverket också ta ansvar för att köttet i deras kosthållning inte byts ut mot halloumi från Cypern, som med sin höga antibiotikaförskrivning bidrar till att öka risken för resistenta bakterier? Är inte det också ett allvarligt hot att ta hänsyn till? Och borde inte statliga verk också måna om att det svenska landskapet och kulturmiljön hålls öppet av betande djur?

Att välja mat med gott samvete är nämligen inte så enkelt som att byta kött mot vegetariskt. Maten, klimatet och miljön är ett komplicerat samspel som kräver mycket tankekraft av konsumenterna om inte glorian ska hamna på sned. Kanske känner många igen sig i den Facebook-kommentar jag läste häromdagen från någon som fått klart för sig att all halloumi kommer från Cypern, och där finns ingen Kravmärkning.

Åh, jag blir så uppgiven, trött och arg. Jag vill inte ha mer konsumentansvar. Jag vill att det som finns i affären är OK!”

Ett råd till den uppgivna konsumenten: handla svenskt! Då får du i alla fall många rätt i din önskan att få gott matsamvete. Men vi kan inte äta utan att påverka klimat och miljö. Vill man görs rätt får man tänka efter, för allt är inte så enkelt som Skolverket tycks tro.

0 kommentarer

Protesterna blev för starka

8 mars, 2019
Max veganska alternativ får nu klara sig utan Djurens rätts certifiering.

Det dröjde ett knappt dygn, sedan avbröt Max samarbetet med Djurens rätt. Konstigt nog insåg de inte tidigare att de hamnat i olämpligt sällskap.

Men efter massiva protester i sociala medier från både kunder och köttproducenter blev trycket för hårt. Max väljer att avbryta veganmärkningen tillsammans med Djurens rätt.

– Det är väldigt tråkigt att se att Max låter en liten grupp med starka intressen styra det här beslutet. Vi kan se att reaktionerna de har fått i sociala medier är samordnade, det är ett drev som Max nu tyvärr viker sig för, säger Moa Richter Hagert, kommunikationsansvarig på Djurens Rätt.

Liten grupp? Är det de som äter kött eller de som levererar kött till Max som hon hänvisar till. Köttätarna är väl ändå fortfarande i klar majoritet. Och vad det gäller köttproducenterna är de ju tyvärr en krympande yrkesgrupp, liksom resten av bondekåren. De som protesterat mot samarbetet är dock betydligt fler.

Det är också svårt att förstå vad hon menar med ett samordnat drev. Vi är helt enkelt många som tycker att det är märkligt att en hamburgerrestaurang lierar sig med en organisation som har som yttersta mål att all köttproduktion och köttätande ska upphöra. Att samma organisation dessutom har kopplingar till militanta djurrättsaktivister gör ju inte saken bättre. Särskilt inte strax efter att debatten om aktivisternas hot och trakasserier varit livlig i medierna.

Jag vänder mig varken mot att folk vill äta växtbaserad mat eller att Max serverar veganska och vegetariska alternativ. Men jag förstår inte varför de veganska rätterna måste certifieras av Djurens rätt. En certifiering bör väl utföras av en opartisk instans?

Gång på gång tvingas vi uppleva hur ambitionen att vara politiskt korrekt går före det sunda förnuftet. Kan okunskapen verkligen vara så djup att ansvariga inte förstår varifrån maten kommer? Både köttet som serveras på Max och många av grönsakerna produceras av Sveriges bönder. Det kan vara värt att fundera över ibland.

0 kommentarer

Max startar samarbete med Djurens rätt

7 mars, 2019
När andra vänder djurrättsrörelsen ryggen startar Max ett samarbete med Djurens rätt. Foto: IBL

Var har ansvariga chefer på hamburgerkedjan Max befunnit sig den senaste tiden? De tycks helt ha missat debatten om djurrättsaktivisternas trakasserier av svenska djurbönder.

När Ica och Axfood tar sina händer från Djurens rätts och Djurrättsalliansens veganska mässor startar Max ett nytt samarbete. Alla veganska rätter på Max ska från den 14 mars märkas under övervakning av Djurens rätt.

Max har länge åtnjutit ett stort förtroende i bondeled eftersom de fortfarande är den enda hamburgerkedjan som bara använder svenskt kött. Nu är nog en stor del av det förtroendet förbrukat.

Det känns som ett synnerligen dåligt tillfälle att börja samarbeta med en organisation som precis anklagats för att ha medlemmar som hotar och trakasserar svenska djurbönder.

Vi måste våga för att vinna vissa gånger, säger Nathalie Söderström som är ansvarig för företagsrelationer på Djurens Rätt, i ett pressmeddelande från Max.

Men har Max tänkt efter var de får sitt kött ifrån? Om de ska fortsätta använda svenskt kött i sina hamburgare borde de väl vara måna om att ha en god relation med sina leverantörer?

Det är samma bönder som trakasseras av djurrättsaktivisterna som leverar kött till hamburgarna. Har inte de ansvariga på Max förstått det?

0 kommentarer

Ett vedträ som är guld värt

8 februari, 2019
Kategori:
Ett vedträ? Nä, det är doftklossen Skog för 199 kronor. Foto: Designtorget

Ibland undrar man om världen blivit galen. Som när Designtorget presenterar de senaste designnyheterna och en av dem är ett vedträ. Ja, du läste rätt. Ett(!) fyrkantigt vedträ av svensk tall till priset av 199 kronor!

Doftklossen Skog, som vedträet heter när det designats av två elever från Konstfack, kommer att avge phytoncider när du tar in den i hemmet. Phytoncider är en flyktig kemikalie som avges från träd och som påstås sänka halten av stresshormoner i våra kroppar och samtidigt stärka immunförsvaret. De skulle alltså kunna vara en förklaring till varför vi mår bra av att vara i skogen.
Designtorget marknadsför ”doftklossen” som en given mittpunkt, både för samtalet och i rummet. Man kan ju tänka sig att diskussionerna blir livliga när det kommer fram vad vedträet kostat.

Omvandla tallkottarna till braskottar och gör en rejäl vinst. Foto: Naturkompaniet.

Ja, skogen innehåller onekligen en hel del rikedomar. I en annan butik, Naturkompaniet, kan man köpa nio tallkottar för 199 kronor. Visserligen har de doppats i stearin, lagts i en fin kartong och döpts till braskottar, men vinstmarginalen borde ändå bli avsevärd.

Braskotten rekommenderas bland annat till att tända lägerelden med. I tallskogen som är full med kottar, kanske.

När jag till det lägger att en vanlig rödgran, på cirka 1,5 meter, kostade 600 kronor dagarna före jul i centrala Stockholm står det plötsligt helt klart för mig varför skogen kallas för Sveriges gröna guld.

Efter flytten till centrala Stockholm blir julgranarna guld värda. Fot: Henrik Dammberg
1 kommentarer

Ingen skålar i mjölk på Grammisgalan

25 januari, 2019
Det är väl inte i första hand mjölken som brukar flöda på galor.

Än en gång gör sig någon billiga poäng med hänvisning till klimatet. Årets Grammisgala basunerar ut att den är ”mjölk- och mejerifri”.

Grammisgalans arrangör Ifpi Sverige ska byta ut alla mejeriprodukter till växtbaserade alternativ. På så sätt vill man visa att det kan vara ”ganska enkelt att göra skillnad för miljön”.

Men nu är det väl inte främst mjölken som brukar flöda på Grammisgalan. Så uppoffringen och klimateffekten torde vara tämligen minimal.

Arrangörerna hänvisar till Världsnaturfondens (WWF) beräkningar av hur många koldioxidekvivalenter en genomsnittlig middag får ligga på för att nå Parisavtalets mål om att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader. Sedan har man låtit havredryckstillverkaren Oatly räkna ut vad en festmåltid utan mjölk- och mejeriprodukter ligger på. Snacka om att göra bocken till trädgårdsmästare!

Den helt och hållet växtbaserade galamiddagen landar enligt Oatlys beräkningar på 0,66 kilo koldioxidekvivalenter (kg CO2e) per person. (En idealisk måltid ska enligt WWFs beräkningar ligga på 0,5 kg CO2e.) Det går att välja till kött som huvudrätt, men då blir klimatpåverkan 1,6 kg CO2e. Om den som ändå vågar beställa kött bordsplaceras i en särskild skamvrå framgår inte av pressmeddelandet.

Nä Ifpi, det här är inte i första hand en klimatinsats utan inget annat än en PR-kupp. Ingenstans i beräkningarna nämns klimatavtrycket från de importerade drycker, som säkert kommer att konsumeras flitigt under kvällen. Inte heller övrig energiåtgång för galan eller klimatpåverkan från alla dem som kommer resande dit.

Jag känner bara en sån otrolig trötthet inför alla dessa dubbelmoralister som försöker köpa sig gott samvete genom att sila mygg och svälja kameler i klimatdebatten. Det började med Vasaloppet och Göteborgsvarvet. Och långt dessförinnan musikfestivalen Way Out West, där Oatly gick in som sponsor och därmed förbjöd all mjölkkonsumtion på festivalområdet. Frågan är väl om inte Oatly ställt liknande krav även på Grammisgalan.

Jag är ingen klimatförnekare och inser allvaret i de utmaningar vi har framför oss. Men jag tror inte att de går att lösa med en eller annan reklamkupp.

Grammisgalan sänds i TV4 den 7 februari, men jag avstår gärna från att titta på den. Inte bara för att den är ”mjölkfri”, utan även för att en avstängd TV också är en insats för klimatet.

När Oatly gick in och sponsrade musikfestivalen Way Out West förbjuds all mjölk från festivalområdet. Foto: Gunilla Ander

 

22 kommentarer