Sluta peka finger åt bönderna

17 september, 2019
Kategori:
”Spola mjölken” basunerar Oatly ut i Stockholms tunnelbanestationer.

I klimatdebatten tycks alla skamgrepp vara tillåtna och just nu pekas det finger både hit och dit. Först Oatly mot mjölken och nu Kronfågel som ger sig på nötköttet. Är det inte hög tid att förstå sambanden och inse att bönderna behöver varandra?

Oatly och Kronfågel är två framgångsrika företag som borde kunna leva på egna meriter, istället för att skamma andra. Knappt hade Oatly dragit igång sin massiva reklamkampanj ”Spola mjölken” innan det var dags igen. Nu är det Kronfågel som anser sig vara klimatsmartare än rött kött.

”Genom att välja att äta kyckling istället för kött en enda gång kompenserar du för cirka 30 km bilkörning”, basunerar Kronfågel ut på reklampelare samtidigt som de självgott konstaterar att om alla som ser deras utomhuskampanj byter nötkött till kyckling en enda gång, motsvarar det 3450,2 bilars utsläpp under ett helt år.

Och nu följer Kronfågel efter i samma fotspår.

Om jag vore kycklingproducent eller havredryckstillverkare skulle jag vara lite försiktig med att slå mig för bröstet. All mänsklig aktivitet påverkar klimatet, även kyckling och havre. Men mat måste vi alla ha, så istället borde väl livsmedelsproducenterna gå ihop och snarare argumentera mot annan överkonsumtion.

Ett företag som framgångsrikt säljer svensk havre både i Sverige och utlandet borde applåderas av bönderna. Men om samma företag hånar och förtalar andra livsmedel är det lätt att förstå att alla inte jublar.

För fem år sedan stämde Svensk Mjölk Oatly efter att de i kaxiga annonser och TV-reklam påstått att havredrycken skulle vara hälsosammare än mjölk. Oatly fälldes i Marknadsdomstolen och uppmanades att sluta misskreditera mjölken i sin marknadsföring. Det har tydligen inte haft någon som helst effekt. Och i förenklingens och polariseringens anda hakar Kronfågel på samma linje.

Den uppkäftiga marknadsföringen är naturligtvis en medveten taktik, för att få uppmärksamhet och locka konsumenter med klimatångest till sig. Men börjar det inte bli lite tröttsamt? Är det inte dags att växa upp och släppa tonårstrotset? Och börja vårda sina affärsrelationer istället. För konsumenterna vill ha svenska råvaror, och då borde både Oatly och Kronfågel ockå satsa på det. Istället för att skamma och reta upp dem som kan förse dem med det.

Se Kronfågels reklamfilm

Etiketter: , , , , , ,
0 kommentarer

Lönar sig inte att odla mat

8 augusti, 2019
Kategori:
Sonen Aaron är fjärde generationen på familjen Petersons gård i Minnesota och är på väg att ta över efter pappa Sever.

Sever Peterson, lantbrukare utanför Eden Prairie, har slutat odla mat. Det lönar sig helt enkelt inte. I stället satsar familjen på event, foderproduktion och hampa.

Sever heter egentligen Severin, precis som far och farfar. Hans farföräldrar emigrerade från Sverige på 1880-talet och tilldelades mark i Minnesota, i norra USA. Under 1950- och 60-talet ägnade Sever sig åt nötköttsproduktion och växtodling tillsammans med sin pappa. Men när han kallades ut i Vietnam-kriget 1967 såldes korna.

Strax efter att Sever kommit hem från kriget dog pappan, och det blev aldrig några nya djur på gården. Istället satsade han på grönsaksodling. Familjens rädisor och andra grönsaker var vida kända och såldes i ett 20-tal butiker i USA och Kanada.

– Men vi slutade med grönsakerna för ett par år sedan. Grossisterna pressade ner priserna, så det inte gick att få lönsamhet, förklarar han.

Sever fyller snart 75 år och är på väg att lämna över företaget, som idag består av ungefär 500 hektar mark i staterna Wisconsin och Minnesota, till sina barn – sonen Aaron, sonhustrun Nicola, dottern Brooke och hennes man Mitch.

Sever är mycket stolt över sonhustrun Nicola, som kom till gården för att arbeta, och som sonen Aaron till slut fick upp ögonen för.

– De måste hitta sin egen försörjning och gör säkert det på något sätt, säger han. Men jag känner mig orolig. Aaron älskar lantbruket, men det går inte att livnära sig på traditionellt lantbruk längre. Man måste hitta olika nischmarknader.

– Värst är det för mjölkbönderna. De får mindre betalt för en gallon mjölk än vad restauranggästerna betalar i dricks för ett glas mjölk.

Huvuddelen av inkomsterna i familjen Petersons företag kommer idag från höstmarknaden ”Sever’s Corn Maze and Fall Festival”. Det började med en majslabyrint 1997 och förra året kom 100 000 besökare under åtta veckoslut i september och oktober. De gick runt i labyrinten, hoppade i ”bollhavet” gjort av majs, tittade på griskapplöpningar, klappade lamadjur, sköt prick med minipumpor och mycket annat. Det går så bra att familjen nu planerar att utöka verksamheten med en vintermarknad.

I år har sonen Aaron också börjat odla medicinsk hampa på försök. Men även det gör Sever bekymrad. Det är en svår gröda att odla, men om skörden slår rätt kan den ge en bra inkomst.

Mötet med Sever gör mig betänksam. Det är något sorgligt och fundamentalt fel med att det inte går att försörja sig på att odla mat. Att vi inte är beredda att betala vad det kostar att producera maten. Att vi betalar mer för att skjuta sönder en pumpa än för att äta upp den.

För drygt 100 år sedan utvandrade Severs förfäder till USA för att de svalt. Idag livnär sig deras barnbarn och barnbarnsbarn på att människor skjuter sönder, hoppar i och leker med maten på olika sätt. Det hade nog inte farfar Severin Pettersson någonsin kunnat föreställa sig när han lämnade Värmland för USA.

Årets majslabyrint föreställer en Tyrannosaurus Rex
Etiketter: , , ,
0 kommentarer

Ett vedträ som är guld värt

8 februari, 2019
Kategori:
Ett vedträ? Nä, det är doftklossen Skog för 199 kronor. Foto: Designtorget

Ibland undrar man om världen blivit galen. Som när Designtorget presenterar de senaste designnyheterna och en av dem är ett vedträ. Ja, du läste rätt. Ett(!) fyrkantigt vedträ av svensk tall till priset av 199 kronor!

Doftklossen Skog, som vedträet heter när det designats av två elever från Konstfack, kommer att avge phytoncider när du tar in den i hemmet. Phytoncider är en flyktig kemikalie som avges från träd och som påstås sänka halten av stresshormoner i våra kroppar och samtidigt stärka immunförsvaret. De skulle alltså kunna vara en förklaring till varför vi mår bra av att vara i skogen.
Designtorget marknadsför ”doftklossen” som en given mittpunkt, både för samtalet och i rummet. Man kan ju tänka sig att diskussionerna blir livliga när det kommer fram vad vedträet kostat.

Omvandla tallkottarna till braskottar och gör en rejäl vinst. Foto: Naturkompaniet.

Ja, skogen innehåller onekligen en hel del rikedomar. I en annan butik, Naturkompaniet, kan man köpa nio tallkottar för 199 kronor. Visserligen har de doppats i stearin, lagts i en fin kartong och döpts till braskottar, men vinstmarginalen borde ändå bli avsevärd.

Braskotten rekommenderas bland annat till att tända lägerelden med. I tallskogen som är full med kottar, kanske.

När jag till det lägger att en vanlig rödgran, på cirka 1,5 meter, kostade 600 kronor dagarna före jul i centrala Stockholm står det plötsligt helt klart för mig varför skogen kallas för Sveriges gröna guld.

Efter flytten till centrala Stockholm blir julgranarna guld värda. Fot: Henrik Dammberg
Etiketter: , ,
0 kommentarer

Britterna litar på sina bönder

20 november, 2018
Kategori:

Brittiska bönder är tveksamma till Brexit. I den engelska lantbrukstidningen Farmer’s Weeklys undersökning är en majoritet övertygad om att Brexitavtalet kommer att vara dåligt för deras företag.

Efter två års förhandlingar mellan Storbritannien och EU presenterades förra veckan ett drygt 500 sidor tjockt dokument om hur skilsmässan ska genomföras. Avtalsförslaget kommer troligen att godkännas av övriga 27 medlemsländer vid ett toppmöte den kommande helgen. Därefter hoppas premiärminister Theresa May att det ska röstas igenom i det brittiska parlamentet i december. 29 mars nästa år ska utträdet vara definitivt.

Omröstningen om Brexit pågår just nu på Farmer’s Weeklys webbsida och i skrivande stund var 62 procent emot Brexit och 38 procent för. (Följ omröstningen här.) Detta trots att mycket få detaljer om lantbrukets situation efter Brexit blivit kända ännu. Förra veckan genomfördes en liknande undersökning om en andra folkomröstning. Då var drygt 60 procent för en ny Brexitomröstning. (Se resultatet av den omröstningen här.)

Även om mycket fortfarande oklart för de brittiska bönderna, är en sak säker. Efter brytningen med EU kommer de att bli mer beroende av sina inhemska konsumenter. Därför borde de uppskatta den marknadsföring av bonden som är tydlig i många stora butikskedjor. Vid ett besök i Brighton nyligen gjorde jag en helt ovetenskaplig undersökning av hur synlig bonden är i butiken, och överallt bland hyllorna möttes jag av leende bönder.

Leende och förtroendefulla tittar de engelska bönderna emot i matbutiken.

Populärast verkar bönderna vara i anslutning till färskt kött, mejerivaror, ägg och grönsaker. Det kanske inte är så förvånande eftersom många kunder ställer särskilt höga krav på hur dessa livsmedel produceras. Bönderna tittar förtroendeingivande och vänligt rakt på dig. Ofta har de kor, grisar eller höns i bakgrunden, som ett bevis på att de är riktigt bönder.

Hur kan någon så trovärdig producera något annat än förstklassig mat? Och om han gör det är det faktiskt möjligt att ställa honom till svars, eftersom både bondens och gårdens namn står utskrivet.

De flesta butikskedjor har en text om sitt bondesamarbete på webbplatsen under rubriken Corporate Social Responsibilty (CSR), företagets samhällsansvar. Där tävlar de om att vara bondens bästa vän. Butikskedjan Waitrose påstår sig till och med vara lantbrukare, eftersom den äger en egen gård- Leckford Estate, som var hem till en av kedjans tidigare ägare, John Spedan Lewis.

Brittiska McDonald’s film om mjölken de använder. (Notera att den levereras av Arla.)

”Down to earth” och ”Back to basic” är tydligen vad som gäller också inom brittisk marknadsföring. Även i Storbritannien har McDonald’s ett samarbete med bönderna, där de bland annat prisar den goda djurskötseln, hållbart lantbruk och unga ledare inom de gröna näringarna. Känns det igen?

Det är många som vill rida på bondens höga trovärdighet, och känslan för det egna landets lantbruk verkar finnas djupt i folksjälen hos långt fler än de svenska konsumenterna.

Etiketter: , , , , ,
0 kommentarer

Ungerskt jordbruk har rest sig ur askan

30 oktober, 2018
Kategori:
Escobar från Sverige och är en av de avelstjurar som Martón Bujdosó stolt visar upp. Foto: Lena Johansson

Charolaisuppfödaren Márton Bujdosó i Lajosmizse har gått långt genom att gå sin egen väg. Hans drygt 1 000 djur betar i nationalparken Kiskunság på den ungerska pusztan. Han har avlat på samma linje i 25 år och tycker att svenska uppfödare har för alldeles för tunga tjurar. De ska inte få mer foder än att de ökar 1,5 kilo per dygn.

– Det är tjurarna som ska försörja mig, inte tvärtom, skrattar han.

Bujdosó har sina egna, bestämda åsikter. Hans avelstjurar ska ha raka ryggar, långa smala ben och inte alltför kraftiga lår. Tunga tjurar får för kraftiga döttrar, som har svårt att kalva. Och han tycker att det är viktigt att tjurarnas testiklar är stora och jämna. Då får döttrarna stora och jämna juver.

Han startade sin uppfödning 1969 genom att åka till Frankrike och köpa 20 avelsdjur. Inte de som försäljaren valt ut till honom, utan smäckra djur med långa ben som fransmännen rynkade på näsan åt. Idag köper han sperma och embryon från USA och avelstjurar från Sverige, eftersom det finns bra, genetiskt hornlösa djur här.

15-åriga avelstjuren Golf är far till många av gårdens djur, men nu har han pensionerats och ska få dö en naturlig död. Foto: Lena Johansson

I hagen utanför visningsringen går trotjänaren Golf, en 15-årig avelstjur, far till många av gårdens avkommor, som nu ska få dö en naturlig död.

– Han har en gammal mans alla krämpor, säger Martón Bujdosó och tittar nästan lite kärleksfullt på tjuren.

– Men hans 17-åriga mor har just kalvat för 15:e gången och mår mycket bra.

Bujdosó har liksom några av de andra gårdarna vi besöker – landets största tomatodlare Árpád-Agrár Zrt och mjölkgården Agárdi Farm Ltd, med 1400 kor – exempel på företag som bidragit till att lyfta ungerskt jordbruk. Under den sovjetiska ockupationen utsåg planekonomerna i Moskva Ungern till ett av de områden som skulle förse hela Sovjetunionen med mat. De bördiga jordarna och den ungerska företagsamheten gjorde dem till östblockets lysande stjärna.

När muren föll var övergången från planekonomi till marknadsekonomi inte helt enkel. Jordbruksmarken delades ut till de privatpersoner som ägde den före kriget och omställningen från små, ineffektiva deltidsjordbruk till större, rationella företag har pågått i snart 30 år. De flesta riktigt små gårdar har försvunnit, men fortfarande är medelarealen inte större än 11 hektar.

Christian Balogh bjuder på tomater hos landets största odlare Árpád-Agrár Zrt. Foto: Lena Johansson

Sedan EU-inträdet har konkurrenskraftiga jordbruksföretag byggts upp runtom i landet. Än återstår det dock innan sovjettidens bedagade byggnader, maskiner och teknik helt har ersatts.

Det lite luggslitna yttre påminner om landets dramatiska historia. Tartarer, turkar, österrikare, nazister och sovjeter har ockuperat det i omgångar sedan grundandet 896 efter Kristus. Faktum är att i modern tid har Ungern bara varit självständigt några år mellan första och andra världskriget. Kanske är det inte så konstigt att nationalismen slog rot efter murens fall, att ungerska flaggor vajar överallt och att drömmarna om ett nytt Storungern, underblåsta av premiärminister Victor Orbán, fortfarande lever kvar.

Röda stjärnan-traktorn Dutra var länge en ungersk stolthet, men produktionen lades ned i början av 1970-talet för att Sovjet ville satsa på Belarus-traktorerna istället. Foto: Lena Johansson
Etiketter: , , , , ,
0 kommentarer

Pinsamt, TV4!

16 juli, 2018
Kategori:
TV4:s nyhetspanel flamsar sig igenom allvarliga ämnen som torkan. Foto: TV4

Mitt i en utlandsresa nås jag via sociala medier av en debatt i TV4:s Nyhetsmorgon, som retat upp och gjort många ledsna. En panel med proffstyckare debatterar torkan och hur den drabbat djurbönderna. Ett fruktansvärt lågvattenmärke.

Veronica Palm, före detta s-politiker i Stockholm, lyckas på något sätt få till det så att torkan egentligen är positiv, för vi ska ju ändå äta mindre kött. Och förresten är det ju köttproduktionen som orsakat torkan. Kristianstadsbladets ledarskribent Carolin Dahlman är väl med sin koppling till den skånska landsbygden närmast att betrakta som ett lantbruksalibi i debatten. Tyvärr har dock även hon väldigt grunda kunskaper i ämnet. 

Men värst är ändå Fredrik Segerfeldt, författare och liberal debattör. Han är snart 50 år, men tycks trots många års universitetsstudier fortfarande ha mycket kvar att lära. Eller gör han sig bara dum för att få plats i debatten?

Fredrik Segerfeldt säger att han aldrig köper svenskt kött, utan bara latinamerikanskt eftersom han anser sig veta att djuren där är lyckliga och går ute och betar året om. Svenska kor däremot är enligt Fredrik Segerfeldt, instängda i mörker halva året och blir så lyckliga när de släpps ut att de hoppar av glädje.

Och om det vore så farligt med antibiotika och antibiotikaresistens hävdar han, skulle väl folk dö av det i andra delar av världen?

Ja, Fredrik Segerfeldt, det är precis det de gör. Antibiotikaresistens är ett av de allvarligaste framtida hälsoproblem mänskligheten står inför och folk dör av det. Inte bara i andra delar av världen.

Jag kan inte förstå att någon kan låna sig till att låta så många grodor hoppa ur munnen på så kort tid. Även om det ger honom en plats i TV4:s morgonsoffa.

Den senaste veckan har jag varit utomlands på lantbruksjournalistkongress i Nederländerna, ett land som förstår att värdera sitt jordbruk. Därför har jag tvingats betrakta den svenska debatten på avstånd, men jag har förstått att bönderna fått nästan mangrant stöd i den svåra torkan och alla problem den för med sig. Men dramaturgin i media funkar så att när någon får nästan odelat stöd försöker media hitta en motpol. Någon som kan ta motsatt ståndpunkt och få igång en debatt.

Att ett så allvarligt problem, som drabbar långt fler än enskilda bönder, kan flamsas bort som det gjordes i TV4 är inte annat än fruktansvärt pinsamt. Vill man uppfattas som ett seriöst nyhetsprogram kan man inte lämna åsikter och felaktigheter som dessa oemotsagda. Det är ett hån mot tittare som arbetar hårt och seriöst för att förse oss andra med mat.

De så kallade lyckliga djuren i Sydamerika föds allt oftare upp i feedlots med tusentals djur tillsammans.
0 kommentarer

Torkan slår hårt mot Gotland

4 juli, 2018
Kategori:
Direkt utanför ringmuren gör sig torkan påmind.

Medan vin och vatten flödar i Almedalen lider landet utanför ringmuren av svår torka. Betena är sönderbrända och de två millimeter regn som kom på måndagskvällen gjorde varken Almedalsbesökare eller bönder glada.

På ett fält utanför Dalhem är höstkornet redan tröskat. En månad tidigare än vanligt och med halv skörd som resultat, 2,5 ton per hektar. Men de magra axen var mogna och skörden behövs som foder.

Här och var har spannmålen skördats för att bli till vinterfoder åt djuren. Åtminstone hoppas man att det ska dröja till vintern innan det behöver användas till stödutfodring.

Det kanske inte är värre på Gotland än på flera andra platser i Sverige, men det är i alla fall värre än i Finland. Det berättar en ung politiker från Svenska Folkpartiet, som jag träffar i Almedalen. Han såg redan när planet flög in över Gotland att ”här är det illa”.

Ute på den gotländska landsbygden är betet brunbränt och en del av spannmålen redan tröskad.

Anna Törnfelt, LRFs regionordförande på Gotland är också bekymrad, men en sak gör henne lite glad. Uppmärksamheten från riksmedierna har varit stor. På onsdagseftermiddagen var hon med i Nordegren & Epstein i radions P1 och tidigare har bland andra Metro intervjuat henne. Det är positivt att inte bara politikerna, utan även svenska folket får veta hur kämpigt bönderna har det just nu. Då kanske de kan bidra bland annat genom att handla svenskt.

Annars är det två ämnen som sticker ut bland Almedalsseminarierna – hållbarhet och #metoo. Och även om det senare åtminstone i Almedalen inte handlar så mycket om lantbruk, är det första desto mer inriktat på livsmedelsproduktionen. Ibland känns det som om klimatförändringen står och faller med vad vi äter.

– Det är bra att intresset för maten och livsmedelsproduktionen ökat, säger grönsaksodlaren Magdalena Hermelin. Men när stadsbor kommer ut till mig i sina stora Landrovers för att köpa ekologiska grönsaker, och tror att de gjort en insats för klimatet. Då känns det lite snedvridet.

Grönsaksodlaren Magdalena Hermelin är rädd för att maten får ta alltför stor del av klimatförändringen. Till vänster gotlandsbonden Andreas Nypelius och till höger samtalsledaren Julia Bendelin.

Lyssna på inslaget om torkan i Nordegren & Epstein. (22 minuter in i sändningen.)

Etiketter: , , , ,
0 kommentarer

Svenska råvarors klassresa

8 juni, 2018
Kategori:
Nu finns svenska tomater i alla färger och former.

Den svenska tomaten har gjort en klassresa, säger Sydgrönts VD Sara Bergner. Undrar om den inte fått sällskap på resan av flera andra svenska råvaror.

När Svenskmärkning AB nyligen bjöd in till tomatlansering hade mängder av olika sorter dukats upp – gröna, gula, svarta, röda, strimmiga, släta eller veckade – i alla storlekar och med eller utan kvist. Alla var naturligtvis svenska.

Konsumenterna nöjer sig inte längre med en typ av tomat, utan frågar efter olika sorter till olika rätter. Liknande krav ställs på till exempel svensk potatis och äpplen.

När jag första gången besökte butiken Whole Foods i London fylldes jag av glädje. Det var så imponerande att se deras grönsaksdisk och det utbud som fanns där. Det inspirerade och väckte lust. Där fanns också ägg, tomater, äpplen och potatis i olika storlekar, former och färger. Och alla hade en liten skylt om just den sortens egenskaper.

I Sverige fanns då fortfarande bara två potatisval – fast eller mjölig. Tittade man nog på påsen kunde man i bästa fall urskilja en sort, men vad som utmärkte just den, förutom om den var fast eller mjölig, gick inte att utläsa.

Idag finns många sorters potatis och tomater att välja på, även i en svensk mataffär. I bästa fall finns också information om vad som särskiljer den ena sorten från den andra.

 

Tomatodlaren Caroline Andersson odlar numera ett omfattande specialsortiment.

Kundernas ökade intresse för svenska råvaror är jätteroligt och verkligen viktigt att uppmuntra. Det borde ju också vara roligare att producera mat till kunder som ställer krav.

Och i och med märkningen Från Sverige har det också blivit lättare att hitta de svenska råvarorna. Över 8000 produkter som är märkta med Från Sverige finns nu på butikshyllorna. Allt från kött till blommor. För att få märkas krävs att uppfödning, odling, förädling och packning har skett i Sverige.

Idag är bara 15 procent av de tomater svenskarna äter odlade i landet, trots att svenska tomater är både klimatsmartare och mer smakrika än de importerade. Men fler och fler föredrar svenskt, inte bara när det gäller tomater.

Etiketter: , , ,
0 kommentarer

Tiden inne för svenska vinresor?

4 maj, 2018
Kategori:

Riksdagen har sagt ja till gårdsförsäljning av alkohol, men några vinresor till svenska gårdar blir det inte förrän det finns en regering som säger ja.

Det var allianspartierna som med stöd av Sverigedemokraterna i veckan som gick röstade ja till att tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Regeringspartierna stödda av Vänsterpartiet är dock fortfarande emot.

Motståndarna hävdar att gårdsförsäljning i förlängningen leder till ett avskaffande av Systembolaget och en ökad alkoholkonsumtion. Släpper Sverige på alkoholmonopolet kan det inte bara gälla för småskaliga tillverkare av vin och öl, då måste även internationella spritföretag ges tillåtelse att sälja alkohol.

Ett svenskt vin som kanske snart kan köpas direkt från vingården Stora Boråkra. Foto: Ann Lindén

Förespråkarna, ledda av bland andra förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson(c) och centerpolitikern Kristina Yngwe, anser inte att det behöver bli så. Det går att tillämpa den finska modellen där gårdsförsäljning bara är tillåten upp till en viss volymprocent. Sprit och andra starkare alkoholdrycker ska även i fortsättningen bara få säljas av det statliga monopolet.

Det är ingen hemlighet att LRF drivit ett intensivt lobbyarbete för att gå igång gårdsförsäljning av alkohol. I vintras presenterade man en utredning som visar att den svenska dryckesindustrin idag sysselsätter drygt 2500 personer. De lokala bryggerierna har ökat explosionsartat under senare år. Från sju vid sekelskiftet till över 400 småbryggerier förra året. Vid årsskiftet fanns också 76 svenska vingårdar. Kvaliteten på dryckerna har också förbättrats väsentligt de senaste åren och de anses nu av vinkännare vara så bra att de kan serveras på de finaste middagar. När Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin höll högtidssammankomst i vintras talade gourmeten och vinkonnässören Carl-Jan Granqvist sig varm för de svenska dryckerna. Det var för övrigt första gången som det serverades enbart svenska drycker på en middag i Stockholms stadshus.

LRF bjöd nyligen in politiker till ölprovning på Qvänum Mat & Malt för att propagera för gårdsförsäljning. Anders Johannesson från LRF och bryggaren Claes Wernersson testar ett av gårdens öl. Foto: Göran Berglund

Även turistbranschen har förespråkat gårdsförsäljning, då det skulle kunna utveckla landsbygdsturismen och skapa underlag för kulinariska resor på ett helt annat sätt än idag.

Det ofta utskällda Systembolaget har varit till stor nytta för Sverige. Både för att begränsa alkoholkonsumtionen och för att erbjuda svenskarna ett brett sortiment av alkoholhaltiga kvalitetsdrycker. På senare år har också utbudet av svenska drycker ökat väsentligt, men det är inte helt enkelt för en småskalig producent att komma in på butikshyllorna.

Det blir också lite kontraproduktivt om regeringen å ena sidan i livsmedelsstrategin jobbar för att öka den inhemska produktionen av både mat och dryck. Och å andra sidan inte ger dryckestillverkarna alla möjligheter att sälja och marknadsföra sina produkter.

Etiketter: , , , ,
0 kommentarer

Hög tid för vårbruk

23 april, 2018
Kategori:

Äntligen vårbruk! Även om det inte kommit igång i hela landet ännu, exploderade det i södra Sverige i helgen.

Hårt arbete och långa arbetsdagar väntar, men det ligger också mycket förväntningar och förhoppningar i luften. Nu är det bara att hålla tummarna för bra väder.

En av de mest angenäma stunderna under arbetsåret måste väl vara när man får tid att ta en paus, sitta i åkerkanten med en kopp kaffe, känna solen värma det dammiga ansiktet och höra en uppskrämd lärka drilla. Eller att vända sig om och se ut över den färdigsådda åkern i traktorns bakruta.

Vårbruk 2014 maltkorn Jens Jönsson Skivarp vårsådd Fält, fåror, traktor, åker

Mitt Instagram-flöde svämmar över av vårbruksbilder just nu och det går inte att ta miste på glädjen i kommentarerna.

Jordbruket får ofta kritik för att det hotar miljön – fåglar, fjärilar, bin med mera. Men det glöms bort att det faktiskt också är jordbruket som skapar landskapet som ger förutsättningar för dessa arter. Var skulle lärkan häcka och bina samla nektar utan ett jordbrukslandskap?

Själv har jag bara några pallkragar och ett växthus att vårbruka i. Tomatplantor, chili, paprika och luktärter står på fönsterbrädan och väntar på utplantering. Sallad, dill, morötter, spenat och rädisor kom i jorden i helgen.

Även en liten odling ger tillfredsställelse. Jag kan knappt bärga mig innan plantorna tittar upp ur jorden och lyckan är stor när det äntligen är dags att skörda.

Etiketter: , ,
0 kommentarer