Bondeskam eller matskam?

9 augusti, 2019
Mil efter mil med majs. Odlingen i stora delar av USA är väldigt ensidig på ett sätt som tär på jorden.

Det är skillnad på jordbruk och jordbruk, men det är svårt att förstå av kommentarerna på FNs klimatpanel IPCCs senaste rapport. I rapporten fokuserar forskarna på jord- och skogsbrukets påverkan på klimatet, men också på att rätt skött kan samma näringar bli lösningen på klimatproblemen.

I medias rapportering fokuseras dock huvudsakligen på problemen. Och världens jord- och skogsbruk dras över en kam, trots att brukningsmetoder, djuruppfödning och markanvändning skiljer sig avsevärt mellan olika länder.

I SVT talar till och med kommentatorn Erika Bjerström om bondeskam. Betyder det att bönderna ska skämmas för att de förser en växande urban befolkning med mat? Hon föreslår att en köttskatt ska införas så att människor tvingas äta mindre kött, men hon nämner inget om att olika typer av kött har väldigt olika påverkan på klimatet.

Det görs heller inget försök att sätta in livsmedelsproduktionen i ett större sammanhang. Att förklara att jordbruket är en del av ett system där fokus länge legat på att pressa matpriserna i botten, vilket i många fall lett till ett allt intensivare utnyttjande av naturresurserna och mer storskaliga jordbruk. Eller att förklara att jord- och skogsbruket i världen ser väldigt olika ut. Att svenska bönder ligger i framkant när det gäller långsiktig hållbarhet och inte alls brukar marken lika intensivt och ensidigt som sina kollegor i till exempel USA, Ryssland och delar av Sydamerika.

Visst kan hållbarheten förbättras och klimatutsläppen minska även i det svenska jordbruket. Att ta fram brukningsmetoder och grödor som binder mer koldioxid, att utveckla djuruppfödningen så att utsläppen minskar, att minska matsvinnet med mera.

Men det är också viktigt att förstå att hela matsystemet hänger ihop. Att det inte löser några problem att peka finger åt bönderna, utan att inse sin egen del och  sitt ansvar i systemet. Det spelar faktiskt roll vad vi konsumenter äter. Och det är ingen patentlösning att alla blir veganer.

En av de klokaste och mest insiktsfulla kommentarerna kring rapporten kommer från Line Gordon, hållbarhetsexpert och chef för Stockholm Resilience Center. Hon skriver på Twitter om svenska bönder:

”Ogillar skarpt termen bondeskam. Möjligen kan man tala om matskam. Rapporten visar på de enorma möjligheter som finns inom jordbrukssektorn att bidra till en omställning. Så absolut hylla de hjältar som både ger oss mat och ligger i framkant av omställningen.”

Kor på naturbetesmarker en del av lösningen på klimatproblemen och bidrar till en ökad biologisk mångfald.
1 kommentarer

Ingen skålar i mjölk på Grammisgalan

25 januari, 2019
Det är väl inte i första hand mjölken som brukar flöda på galor.

Än en gång gör sig någon billiga poäng med hänvisning till klimatet. Årets Grammisgala basunerar ut att den är ”mjölk- och mejerifri”.

Grammisgalans arrangör Ifpi Sverige ska byta ut alla mejeriprodukter till växtbaserade alternativ. På så sätt vill man visa att det kan vara ”ganska enkelt att göra skillnad för miljön”.

Men nu är det väl inte främst mjölken som brukar flöda på Grammisgalan. Så uppoffringen och klimateffekten torde vara tämligen minimal.

Arrangörerna hänvisar till Världsnaturfondens (WWF) beräkningar av hur många koldioxidekvivalenter en genomsnittlig middag får ligga på för att nå Parisavtalets mål om att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader. Sedan har man låtit havredryckstillverkaren Oatly räkna ut vad en festmåltid utan mjölk- och mejeriprodukter ligger på. Snacka om att göra bocken till trädgårdsmästare!

Den helt och hållet växtbaserade galamiddagen landar enligt Oatlys beräkningar på 0,66 kilo koldioxidekvivalenter (kg CO2e) per person. (En idealisk måltid ska enligt WWFs beräkningar ligga på 0,5 kg CO2e.) Det går att välja till kött som huvudrätt, men då blir klimatpåverkan 1,6 kg CO2e. Om den som ändå vågar beställa kött bordsplaceras i en särskild skamvrå framgår inte av pressmeddelandet.

Nä Ifpi, det här är inte i första hand en klimatinsats utan inget annat än en PR-kupp. Ingenstans i beräkningarna nämns klimatavtrycket från de importerade drycker, som säkert kommer att konsumeras flitigt under kvällen. Inte heller övrig energiåtgång för galan eller klimatpåverkan från alla dem som kommer resande dit.

Jag känner bara en sån otrolig trötthet inför alla dessa dubbelmoralister som försöker köpa sig gott samvete genom att sila mygg och svälja kameler i klimatdebatten. Det började med Vasaloppet och Göteborgsvarvet. Och långt dessförinnan musikfestivalen Way Out West, där Oatly gick in som sponsor och därmed förbjöd all mjölkkonsumtion på festivalområdet. Frågan är väl om inte Oatly ställt liknande krav även på Grammisgalan.

Jag är ingen klimatförnekare och inser allvaret i de utmaningar vi har framför oss. Men jag tror inte att de går att lösa med en eller annan reklamkupp.

Grammisgalan sänds i TV4 den 7 februari, men jag avstår gärna från att titta på den. Inte bara för att den är ”mjölkfri”, utan även för att en avstängd TV också är en insats för klimatet.

När Oatly gick in och sponsrade musikfestivalen Way Out West förbjuds all mjölk från festivalområdet. Foto: Gunilla Ander

 

0 kommentarer

Djurbönderna måste få skydd

22 januari, 2019
Minkföretagarna i Hjo tappade tålamodet och gick till angrepp mot djurrättsaktivisterna. Foto: Polisen

En rättsstat kan aldrig acceptera att medborgarna tar lagen i egna händer. Därför fällde tingsrätten strax före jul två minkföretagare som slagit sönder vindrutan på aktivisternas bil.

Men en rättsstat borde inte heller kunna acceptera att företagare, som sköter sina jobb helt lagenligt och efter alla konstens regler, oupphörligt trakasseras. Det är lätt att förstå att den som år efter år förföljs av maskerade aktivister, får yxor och bensinbomber inkastade genom fönstren, hittar uppgrävda gravstenar i trädgården och får anonyma dödshot per post och telefon, till slut blir så arg, skrämd och uppgiven att den känner sig tvingad att ta saken i egna händer.

Vittnesmålen om hot mot djurägare är många. Land Lantbruk har i åratal berättat om de drabbade djurbönderna. I dag återger Göteborgs-Posten djurböndernas berättelser om hot och hat från aktivisterna. De är som tagna ur en skräckfilm. En 8-årig flicka kommer till skolgården som fyllts med ballonger och plakat där hennes pappa, som är djurägare, utpekas som mördare. En mjölkbonde får höra att hennes barn ska skickas till slakt. En fårbonde vaknar av att någon tänt på hans stall.
Se böndernas vittnesmål från Göteborgs-Posten:

GP granskar: Terrorn mot bönderna

”Vi kommer att locka ut dig på din tomt och där kommer vi att avrätta dig.” Nedbrända gårdar. Yxor, brandbomber och hot. Attentaten mot lantbrukare och deras barn blir fler och grövre.I GP:s granskning om terrorn mot bönderna läser några av dem upp hot de utsatts för från delar av veganrörelsen.Läs mer på GP.se: www.gp.se/1.12536727

Posted by Göteborgs-Posten on Sunday, January 20, 2019

En rättsstat måste kunna skydda sina medborgare. Det är ytterst ett hot mot vår demokrati om det med lagliga medel inte går att stoppa så kallade aktivister från att, under täckmantel av civil olydnad, göra livet till ett rent helvete för dem som bland annat ska förse oss andra med mat.

I en enkät, som nyligen gjordes av SLU, svarade 4 av 10 djurägare att de utsattes för hot förra året, men mörkertalet är stort. Bara hälften av djurägarna uppger i undersökningen att de polisanmält hoten. De övriga anser inte att det är någon idé eftersom polisen ändå inte gör något. Dessutom finns risken för att hoten och hatet blir värre efter en anmälan. Så sent som för några veckor sedan blev en svensk djurägare så allvarligt hotad att familjen nu tvingats flytta till skyddat boende.

Även om både polis och övriga rättsväsendet försäkrar att de tar dessa brott på allvar, finns en valhänthet. Och aktivisterna tycks känna till och ta alla chanser till att utnyttja lagstiftningens kryphål.

Det är glädjande att staten nu avsatt tre miljoner för att SLU, KTH och LRF tvärvetenskapligt ska kunna undersöka problemen och komma fram till förslag på motåtgärder. Kanske måste lagstiftningen ändras. Ett rimligt första krav är  att det borde vara förbjudet att ordna demonstrationer och manifestationer på någon annans gårdsplan. Eller att stå maskerad utanför domstolen och hota vittnen.

Djurrättsaktivister demonstrerar utanför en minkfarm i Falkenberg. Foto: Lotta Bäckberg
0 kommentarer

Håll tummarna för lantbruksåret 2019

7 januari, 2019
Sommarens skogsbränder satte sina spår både i skogen och hos skogsägarna.

Lantbruksåret 2018 har lagts till handlingarna med blandade känslor. Många skulle nog kalla det ett riktigt skitår, men det fanns trots allt ljusglimtar.

Spannmålsskörden blev i genomsnitt den sämsta på nästan 60 år och sommarens skogsbränder lämnade omfattande skador, både på skogen och hos en hel del människor. Foderbristen ledde till att vissa tvingades slakta djur i förtid.

Men för den som hade turen, för det var mest tur den här sommaren, att få bra skördar av till exempel maltkorn och grynhavre blev det riktigt bra betalt. Och mitt i allt elände fick sommarvärmen och torkan upp allmänhetens ögon för jordbrukets och livsmedelsproduktionens villkor och hur sårbara vi kan vara även i dagens samhälle.

Det måste i alla fall ha känts stärkande för alla kämpande bönder och djurägare att se den massiva uppbackning de fick av såväl konsumenter som handel och krögare. Förhoppningsvis finns sympatierna kvar även när priserna på svenska livsmedel kommer att höjas framöver.

Även om svenskarnas köttkonsumtion minskar ökar andelen svenskt kött.

Positivt är också allmänhetens starka förtroende för svenska bönder. Även om köttkonsumtionen sjunker har andelen svenskt kött, enligt Jordbruksverkets statistik, stadigt ökat sedan 2014. Det är väl ett erkännande så gott som något i den massiva klimatdebatt och antiköttpropaganda som pågår nu?

I en undersökning som gjordes av Landshypotek strax före jul sa också 9 av 10 svenskar att de är beredda att betala mer för svensk mat. 4 av 10 hade ändrat inställning på grund av förra sommarens torka. Liknande resultat visade flera andra undersökningar förra året. Svenskarna värderar ”sina” bönder högt.

2019, vad händer i år då? Ja, förhoppningsvis får vi snart en regering, utan ett kostsamt nyval. Får jag fortsätta att önska skulle jag däremot vilja ha val i Storbritannien, en ny folkomröstning om Brexit. Ingen kan riktigt överskåda den fulla effekten av Brexit, och det börjar alltfler britter också  att inse.

Jag önskar även att det blir en konstruktiv och saklig debatt inför valet till Europaparlamentet, att vi får ett parlament där demokratiska och humanistiska principer får styra och en kommissionär som har kraft att driva igenom en framåtsyftande jordbrukspolitik i CAP2020.

På svenska åkrar ser det just nu bra ut. Höstsådden har varit rekordstor och vädret hittills gynnsamt. Vad som skulle hända om det blir ytterligare en rekordvarm och torr sommar vill vi helst inte tänka på. Förhoppningsvis är myndigheter, politiker och lantbrukare bättre förberedda än förra sommaren. Få svenska lantbruk har dock den långsiktiga lönsamhet att de klarar ännu ett förlustår.

Så låt oss hålla tummarna för att det snart kommer ett skyddande snötäcke över grödorna, ordentligt med nederbörd som kan fylla på grundvattennivåerna under våren och en lagom varm sommar.

Vi håller tummarna för att nederbörden under våren fyller på grundvattennivåerna till sommaren.
0 kommentarer

Britterna litar på sina bönder

20 november, 2018

Brittiska bönder är tveksamma till Brexit. I den engelska lantbrukstidningen Farmer’s Weeklys undersökning är en majoritet övertygad om att Brexitavtalet kommer att vara dåligt för deras företag.

Efter två års förhandlingar mellan Storbritannien och EU presenterades förra veckan ett drygt 500 sidor tjockt dokument om hur skilsmässan ska genomföras. Avtalsförslaget kommer troligen att godkännas av övriga 27 medlemsländer vid ett toppmöte den kommande helgen. Därefter hoppas premiärminister Theresa May att det ska röstas igenom i det brittiska parlamentet i december. 29 mars nästa år ska utträdet vara definitivt.

Omröstningen om Brexit pågår just nu på Farmer’s Weeklys webbsida och i skrivande stund var 62 procent emot Brexit och 38 procent för. (Följ omröstningen här.) Detta trots att mycket få detaljer om lantbrukets situation efter Brexit blivit kända ännu. Förra veckan genomfördes en liknande undersökning om en andra folkomröstning. Då var drygt 60 procent för en ny Brexitomröstning. (Se resultatet av den omröstningen här.)

Även om mycket fortfarande oklart för de brittiska bönderna, är en sak säker. Efter brytningen med EU kommer de att bli mer beroende av sina inhemska konsumenter. Därför borde de uppskatta den marknadsföring av bonden som är tydlig i många stora butikskedjor. Vid ett besök i Brighton nyligen gjorde jag en helt ovetenskaplig undersökning av hur synlig bonden är i butiken, och överallt bland hyllorna möttes jag av leende bönder.

Leende och förtroendefulla tittar de engelska bönderna emot i matbutiken.

Populärast verkar bönderna vara i anslutning till färskt kött, mejerivaror, ägg och grönsaker. Det kanske inte är så förvånande eftersom många kunder ställer särskilt höga krav på hur dessa livsmedel produceras. Bönderna tittar förtroendeingivande och vänligt rakt på dig. Ofta har de kor, grisar eller höns i bakgrunden, som ett bevis på att de är riktigt bönder.

Hur kan någon så trovärdig producera något annat än förstklassig mat? Och om han gör det är det faktiskt möjligt att ställa honom till svars, eftersom både bondens och gårdens namn står utskrivet.

De flesta butikskedjor har en text om sitt bondesamarbete på webbplatsen under rubriken Corporate Social Responsibilty (CSR), företagets samhällsansvar. Där tävlar de om att vara bondens bästa vän. Butikskedjan Waitrose påstår sig till och med vara lantbrukare, eftersom den äger en egen gård- Leckford Estate, som var hem till en av kedjans tidigare ägare, John Spedan Lewis.

Brittiska McDonald’s film om mjölken de använder. (Notera att den levereras av Arla.)

”Down to earth” och ”Back to basic” är tydligen vad som gäller också inom brittisk marknadsföring. Även i Storbritannien har McDonald’s ett samarbete med bönderna, där de bland annat prisar den goda djurskötseln, hållbart lantbruk och unga ledare inom de gröna näringarna. Känns det igen?

Det är många som vill rida på bondens höga trovärdighet, och känslan för det egna landets lantbruk verkar finnas djupt i folksjälen hos långt fler än de svenska konsumenterna.

0 kommentarer

Brexit kan ödelägga Irlands jordbruk

12 november, 2018
Det irländska landskapet är idealiskt för betande djur och nötköttsproduktionen är ryggraden i jordbruket. Foto: Lena Johansson

Skilsmässan mellan Irland och Storbritannien riskerar att bli mycket dyrbar för lantbruket. De irländska bönderna har inte fått rösta om Brexit, men påverkas nästan lika mycket som britterna.
Det är bråda dagar för irländska politiker och bondeföreträdare som gör allt de kan för att det avtal som troligen presenteras inom kort ska bli så förmånligt som möjligt.
Här i Irland brukar vi säga att ett dåligt äktenskap är bättre än inget äktenskap, säger Joe Healy, ordförande för IFA, den irländska bondeorganisationen.
– Och även i det här fallet tror jag att ett dåligt avtal är bättre än inget avtal.
Enno deal”, inget avtal, betyder att Storbritanniens uttåg ur EU genomförs utan några speciella undantag. En sådan lösning skulle bli förödande för det irländska lantbruket. Särskilt för de 100 000 lantbruksföretag som lever uteslutande på nötköttsproduktion.
Storbritannien är idag Irlands viktigaste exportmarknad för livsmedel. 50 procent av det irländska nötköttet exporteras till Storbritannien, 22 procent av mejerivarorna och 47 procent av cheddarosten. Till det kommer alla transporter som idag går mellan Irland och Nordirland och som efter Brexit utan undantag skulle beläggas med tullar och handelsavgifter. En halv miljon irländska lamm körs över gränsen varje år. Och varje lamm från norr möter en irländsk gris vid gränsen, på väg för att slutförädlas i Nordirland.
Men Storbritannien behöver också Irland, som är den största exportmarknaden för brittiska livsmedel. 47 procent av alla brittiska livsmedel skeppas till Irland.
Så det är ett tungt ansvar som vilar på den brittiska premiärministern Theresa May om hon ska hinna få igenom ett avtalsförslag i parlamentet innan det slutgiltiga utträdet 29 mars nästa år. Enligt det som läckt ut från förhandlingarna är 95 procent av avtalet klart. Men än återstår frågan om gränsen mellan Irland och Nordirland.

Mjölkbonden Joe Haley kan bara hålla andan och tummarna och hoppas på att Irland får undantag i Brexitavtalet. Foto: Lena Johansson

Mjölkbonden Joe Hayden har brukat gården Killaveney i Tinahely, ett par timmar söder om Dublin, sedan han var 15 år. Idag sköter han 135 hektar mark och 175 Holsteinkor tillsammans med sin bror. Korna släpps ut på gräs i mitten av februari och är fortfarande på bete när vi besöker honom i början av november. Tack vare den långa betessäsongen, genomtänkt avel, noggrann kontroll på kvävespridningen, hanteringen av gödseln och energiförbrukningen har han lyckats sänka gårdens miljöpåverkan avsevärt och ligger nu en bra bit under landets genomsnitt.
Mjölken från gårdens kor säljs till mejeriet Glanbia och blir cheddarost för export till Storbritannien. Och av grädden tillverkas bland annat den populära drycken Bailey’s Irish Cream.
Joe Haley kan inte göra något själv för att påverka Brexit-förhandlingarna, men han är orolig för utgången. Utan fortsatt export till Storbritannien måste den ökande irländska mjölkproduktionen försöka hitta nya marknader i EU.

Joe Healey från Irish Farmer’s Association och vice premiärminister Simon Coveney är fullt sysselsatta dessa dagar för att ordna undantag i Brexitavtalet för Irland. Foto: Lena Johansson

Det är mycket viktigt att Irland får en politisk gräns och inte en hård gräns med gränskontroller och tullavgifter, säger vice premiärminister Simon Coveney, när vi träffar honom hos tidningen Irish Farmer’s Journal.
– Det är viktigt inte bara för handeln mellan länderna, utan även för den sköra fred som fortfarande råder.
Simon Coveney började sin politiska karriär som Irlands jordbruksminister, och har via utrikesministerposten nu blivit så kallad Tánaiste, det vill säga vice premiärminister. I dessa dagar är han en mycket upptagen person, flitigt sysselsatt med att försöka få in undantag för Irland i Brexit-avtalet.
Han beskriver nötköttsproduktionen som grunden för det irländska jordbruket. En bransch som redan nu lever med små marginaler och som helt skulle kollapsa utan undantag i Brexit-avtalet.
Det är alltså mycket som står på spel för Irland under de närmaste veckorna. Och medan de irländska bönderna håller andan i väntan på ett avtal hoppar de brittiska ministrarna strömhopp från premiärminister Mays regering. Senast transportminister Jo Johnson, som hävdade att Brexit var det största misstaget Storbritannien gjort sedan andra världskriget, och krävde en ny folkomröstning.

0 kommentarer

En hel kväll om svenskt lantbruk

25 oktober, 2018
Kategori:
Carolina Sachs från Axfoundation, här intervjuad av moderatorn Annika Unt, talade sig varm för att ersätta importerad soja med svenskodlad sötlupin (på väggen bakom henne).

Vad kan 100 förhoppningsvis kloka hjärnor komma fram till om de slås ihop i några timmar över en måltid? Ja, vid vårt bord lade vi en beställning på en äppelplockarrobot till studenterna på KTH och diskuterade om det är ”matnationalism” att äta svensk mat. Och vad som skulle hända om svenskt lantbruk fick en lika självklar plats i näringslivet som det har i till exempel Danmark och Finland?

LRF hade i tisdagskväll bjudit in till ett framtidsforum på nyrestaurerade Nationalmuseum i Stockholm. Representanter för bland annat näringsliv, politik, forskning, opinionsbildning och media hade bjudits in. Både välkända ansikten inom de gröna näringarna och helt nya profiler. Förhoppningen var att en brokig blandning inbjudna skulle väcka unika idéer och inspirera till nya oväntade samarbeten.

Sommarens extremväder och medias rapportering om en näring i kris gav idén till ett framtidsforum. För det går att vara positiv och känna framtidstro även efter en torksommar som den 2018. All den extra uppmärksamhet som lantbruket fick i media och bland beslutsfattare satte också fokus både på de utmaningar och möjligheter som svenskt lantbruk har. Och att det går att minska klimatpåverkan och säkra att det finns råvaror från det svenska jordbruket även i framtiden.

Ansvaret kan dock inte läggas enbart på bönderna och lantbruket. Hela samhället behöver samarbeta om vi ska nå en lösning. Det var därför LRF hade bjudit in brett.

Samtalen var livliga över den måltid som kocken Fredrik Eriksson komponerat. Han driver nu även restaurangen på Nationalmuseum och satsar där huvudsakligen på svenska råvaror. Något han lärde sig uppskatta redan som liten på farfars och farmors mjölkgård i Sörmland.

En hel ko från Öland serverades deltagarna i LRFs framtidsforum.

För tio år sedan hade han lagat en festmåltid på filé, men med ett nytt hållbarhetstänk hade han den här gången beställt en hel SRB-ko från Öland. Det betydde att gästerna serverades olika delar av djuret. Vid vårt bord blev det flankstek som bland annat ackompanjerades av betor, kålrot, äpplen och sötlupin. Allt naturligtvis odlat i Sverige.

Tanken är att LRFs framtidsforum ska återkomma varje år som en väg att öka medvetenheten i övriga samhället om svenskt lantbruks betydelse – även bland dem som inte annars har begränsad kontakt med det.

Gästernas livliga diskussioner avbröts då och då av korta framträdanden av bland andra miljöprofessorn Johan Kuylenstierna, Axfoundations generalsekreterare Carolina Sachs och delar av LRFs förbundsstyrelse, som bjöd på glimtar från modernt, svenskt lantbruk.

När middagen var slut och alla gick mätta från muséet hade nog något lite frö också börjat gro i huvudet på besökarna. För även om inte allt som sades under kvällen fick oss att förvånat lyfta på ögonbrynen, hade människor med möjlighet och rätt att påverka, för några timmar helt  fokuserat på svenskt jordbruks utvecklingsmöjligheter.

Hör i LRFs film vad några av de inbjudna tyckte om kvällen.

Bloggaren Zeina Mourtada tycker att hon lärde sig massor om svenskt jordbruk. Foto: Katti Cumselius, LRF
0 kommentarer

Alla vill krama en bonde

4 oktober, 2018
Affischer på Ica-affärens vägg.

Det är skördetid för Sveriges bönder. Inte bara bokstavligen, utan även bildligen. Häromdagen när jag skulle handla i den lokala Ica-butiken möttes jag av affischer med betande kor och jordbrukslandskap. ”I vått och torrt för Sveriges bönder” och ”Visa ditt stöd för bönderna. Välj svensk mat.” stod det på dem.

Sånt stöd kunde de svenska bönderna bara drömma om för några år sedan. Jag har själv sett liknande kampanjer i både Danmark och England för drygt tio år sedan, men i Sverige gjorde handlarna på den tiden hellre reklam för importerade delikatesser. Det talas ibland om ”matnationalism” och ”matrasism” när någon förordar svensk mat. Men frågan är om inte den omvända ”rasismen” tidigare varit betydligt vanligare i svenska matbutiker. Där jag ibland handlar i Stockholm är alla importerade ostar placerade bredvid den manuella delikatessdisken, medan alla svenska ostar får trängas i mejerikylen en bit bort.

Kunderna ville plötsligt veta att varorna var svenska. Foto: Urban Brådhe

För några år sedan hände dock något som fick handlarna att tänka om. Närproducerat och lokalt blev plötsligen trendigt och kunderna började i allt högre utsträckning fråga efter svensk mat. Trenden kom som vanligt till Sverige från England och USA och var delvis en följd av matskandaler som hästköttlasagnen och sjukdomar som galna kosjukan. Nu ville kunderna veta var maten kom ifrån och helst kunna se bonden själv i ögonen.

De svenska bönderna har länge haft ett mycket högt förtroende hos konsumenterna, men det har inte alltid omsatts i en vilja att betala mer för svensk mat. Väl i butiken valde många kunder trots allt den billigaste maten, till exempel dansk fläskfilé istället för den betydligt dyrare svenska.

Det verkar dock som om sommarens torka och värme gjort sambandet tydligare för många konsumenter. De har fått upp ögonen för att det bakom varje mjölkpaket finns inte bara en ko, utan också en bonde.

Även om vissa fnyste idignerat över att de inte fick grilla hemma i villaträdgården, uttryckte också många kunder sin medkänsla för svenska bönders situation. Och stödet kom från fler håll. Stjärnkockarna lovade i ett upprop att servera svensk mat till sina gäster och Ica-Stig sjöng böndernas lov i en reklamfilm.

Se Ica-Stigs reklamfilm.

Land Lantbruk lät göra en Sifoundersökning bland drygt 1000 svenskar i slutet av augusti. Den visade att sommarens extremvärme och torka gjort att nästan var tredje svensk blivit mer positiv till svenska bönder. Och bland Coops medlemmar säger 7 av 10 att de är beredda att betala mer för svenskt kött, mejeri- och spannmålsprodukter om pengarna går till bönderna.

Inte heller bonden kan leva av kärlek allena, men kan vi hoppas på att Medelsvensson nu också är beredd att betala lite mer för svensk mat?

0 kommentarer

Många vill rösta om jordbruket

1 oktober, 2018
Åtta av tio schweiziska kor är avhornade. Nu ska kornas framtid avgöras i en folkomröstning.

Det kan inte vara lätt att bedriva ett långsiktigt jordbruk i ett land där det räcker med 100 000 namnunderskrifter för att driva igenom en folkomröstning. Den schweiziska direktdemokratin leder till 4-5 omröstningar per år och fler och fler berör jordbrukets villkor.

Så hölls till exempel två nyligen, den ena om säkra, hållbara livsmedel och den andra om att fokusera på småskaligt, familjejordbruk som producerar hållbart och utan genmodifiering. Båda avslogs dock med klar majoritet.

I november är det dags att rösta om avhorning av kor och senare på väntelistan står omröstningar om vattenrestriktioner och förbud mot industrijordbruk.

Det räcker med att någon kommer på en idé och lyckas samla ihop 100 000 namnunderskrifter för att det schweiziska parlamentet ska tvingas utlysa folkomröstning. Senast två år efter att namnunderskrifterna lämnats in ska omröstningen hållas. Om inte parlamentet gör ändringar i förslaget. Då får det 6 månaders ytterligare uppskov.

Armin Capaul fick ihop 150 000 namn för en folkomröstning om avhorning

Bergsbonden Armin Capaul tycker att alla kor borde få behålla sina horn. 80 procent av de schweiziska korna är avhornade idag, men det vill han ändra på. Han föreslog att de bönder som inte avhornar sina kor ska få ett direktstöd från staten och lyckades samla in tillräckligt med underskrifter, 150 000 namn, för att genomdriva en folkomröstning. 25 november röstar schweizarna om Armins förslag.

-Jag vågade inte föreslå ett förbud mot avhorning. Då hade väl någon bränt ner min ladugård, skrattar han bakom det buskiga skägget.

Se hornaktivisten Armin Capaul berätta om sitt förslag i en intervju med Deutsche Welle.

Andreas Äbi, i styrelsen för schweiziska nötkreatursuppfödarna, tycker inte att avhorning är något bra förslag. Det ökar risken för olyckor, både för människor och djur. Och den schweiziska bondeorganisationen Bauernverband, som har medlemmar som är både för och emot, väljer att inte ta ställning i just den frågan.

Meret Schneider vill stoppa industrijordbruket. Hon tycker att schweizarna äter alldeles för mycket kött och bönderna har alldeles för många kor, grisar och höns. Hennes förslag, som väntar på att tas upp till omröstning, vill sätta gränser för hur många kor man ska få ha på en gård. Grisar och höns skulle hon helst inte vilja ha alls i Schweiz, eftersom landet är mest lämpat för betande djur. Men om de ska finnas måste de få gå ute och alla ska ha lika mycket utrymme som krävs vid ekologisk uppfödning. Pesticider ska förbjudas och antibiotika ska inte få ges i förbyggande syfte.

Meret Schneider vill förbjuda det hon kallar industrijordbruk.

-Jag vet väldigt lite om jordbruk, medger Meret. Jag har försökt få komma på besök till en gård, men ingen vill ta emot mig.

Det är just den växande klyftan mellan bönder och konsumenter som gjort att antalet folkomröstningar som berör jordbruket ökat. Många har åsikter om sånt de tycker är fel, men de känner egentligen inte alls till hur jordbruket fungerar idag. Schweiz har två typer av jordbruk. I de östra, bergigare delarna finns mest småjordbruk, ofta med mjölkkor och vallodling. I de västra delarna, i slättlandskapet kring Geneve och Basel, är jordbruket intensivare med mycket grönsaks- och spannmålsodlingar, grisar, höns och kycklinguppfödning. Men eftersom landet är litet bor även stadsborna relativt nära en bondgård och många gårdar har öppet för allmänheten. Det verkar dock inte räcka för att öka förståelsen mellan bönder och konsumenter.

Direktdemokratin gör lobbyorganisationer och påtryckargrupper mäktiga. Det är inte särskilt svårt att samla in tillräckligt med namn på internet, även om namnen behöver vidimeras.

Men kanske är systemet inte sämre än att låta trendkänsliga politiker och tjänstemän med egna agendor bestämma lagar och regler. För trots allt räcker det ju inte med 100 000 namn för att driva igenom sitt förslag, inte ens i Schweiz. Det måste få en majoritet av rösterna också.

En schweizisk ko som fått behålla sina horn.
0 kommentarer

Stoppa trakasserierna mot djurägare

21 september, 2018
De som hotar och hindrar folk från att driva företag är inget annat än terrorister, anser civilminister Ardalan Shekarabi. Foto: Privat

– De som använder hot, våld eller skadegörelse för att få andra att ändra uppfattning eller sluta med sitt företag ska ses som terrorister.

Den som uttrycker sig så är inte någon hotad djurägare, utan ingen mindre än Sveriges civilminister Ardalan Shekarabi(S) när han strax före valet besökte lantbrukare i Västergötland.

– Dessa terrorister måste möta en stark stat som sätter stopp.

Så förklarade ministern regeringens beslut att avsätta medel till polisen och säkerhetspolisen för just den här typen av brott. Men faktum är att hittills har de flesta av den här typen av brott mot djurägare inte lett till någon påföljd.

Häromdagen åtalades dock två så kallade djurrättsaktivister som förra året kedjade fast sig i grinden vid en minkgård utanför Falkenberg. Det var bara en av de många demonstrationer, protestaktioner och förföljelser som minkuppfödaren och hans familj tvingats stå ut med.

Det är verkligen hög tid att samhället säger ifrån på skarpen mot dessa sabotörer. Var och en är fri att tycka vad man vill om pälsuppfödning, men så länge det är lagligt får den som är kritisk till det motverka det med demokratiska metoder. Att med våld motarbeta företagarna måste vara straffbart.

Shekarabis skarpa ordval applåderades i sociala medier.

Den här typen av aktivister verkar i de juridiska gråzonerna. De kallar ihop anhängare till demonstrationer utanför tättbebyggt område, där det inte krävs tillstånd, och trakasserar folk i sociala medier, som fortfarande är etiskt omogna. Men som trots det erbjuder enorma möjligheter att sprida falsk information och lagvidriga påhopp till miljoner människor.

När porträtt på minkuppfödares förra året hängdes ut på Facebook, med ordet Mördare påmålat i pannan, var det mycket svårt att ens få kontakt med någon ansvarig för mediet. Än svårare att få bort bilderna. Och när en manipulerad film med en av aktivisternas mest högljudda motståndare spreds i sociala medier gjordes det med sådan precision att det tog lång tid att hejda spridningen.

Seriösa företagare, som följer de lagar och djurskyddsregler som gäller i Sverige måste ha rätt att jobba ostört. Hot, våld och trakasserier får inte vara en del av deras vardag.

Det är omöjligt att tala dessa aktivister tillrätta. Varken logiska argument eller vädjanden biter på den som är så övertygad om att den kämpar mot onda makter. Ofta handlar det om unga, idealistiska tjejer som medelålders män lockat att vika sitt liv åt att ”rädda” djuren. De mest fanatiska jämställer det de kallar djurindustrin med förintelsen och är helt övertygade om att de gör både djuren och mänskligheten en stor tjänst.

Men vad är nästa steg, om samhället inte sätter stopp för den här typen av civil olydnad? Vilken är nästa företeelse i samhället som några utvalda anser sig ha rätt att kämpa emot med olagliga medel?

Läs mer om aktivistbrott i Land Lantbruk: Nya djurrättsbrott fördröjer polisens utredning. 

Unga idealister lockas att kämpa för ”djurrätt” men gör sig skyldiga till kriminalitet. Foto: Privat
0 kommentarer