Köttätare och köttskam
Vi är bra på att peka finger åt varandra och nu är det tydligen köttskam man ska ha. Att äta kött kan till och med vara mer skämmigt än att flyga. Den som inte äter kött och mejeriprodukter anser sig vara en lite godare, mer ansvarstagande människa än den som ignorant och själviskt smaskar i sig korv och hamburgare. Den senaste tiden har jag till och med hört flera chefer på livsmedelsföretag fördöma köttätande, som någon slags avbön.
För den som inte blir lycklig enbart av att äta bönor och gröna blad i ursprungligt skick finns växtbaserade substitut som formats som köttfärs och påstås smaka kött.
– Finns det nån här som äter kött bara för att det kommer från döda djur, frågade Impossible Foods VD Pat Brown när han iklädd t-shirt med en överkorsad ko besökte konferensen Eat i Stockholm. Ingen i publiken räckte naturligtvis upp handen.
Pat Brown är biokemisten som efter en framstående karriär ansåg att han gör störst nytta för mänskligheten genom att minska världens köttkonsumtion. 2011 startade han företaget Impossible Foods, med målet att göra växtbaserade burgare som är lika näringsrika, inte kostar mer och smakar lika gott som vanliga hamburgare. De två första kraven tyckte han sig fixa lätt, men smaken var en utmaning. För Impossible Foods gör nämligen inte i första hand sina burgare för vegetarianer, utan för köttälskare som lider av köttskam.
Nu anser dock Pat Brown att han lyckats få fram en burgare som smakar precis som kött. Den säljs även i Sverige på Burger King och heter Rebel burger. Jag har provätit den och håller inte med. Den smakar inte kött, snarare en blandning av bröd och malda bönor.
Liknande varianter finns på alla svenska hamburgerkedjor, som alla kämpar hårt för att framstå som ”the good guys”. En utmaning när hela deras ursprungliga affärsidé och framtoning baseras på kött, i stora portioner. Istället för köttfärs lockar de därför nu med alternativ som halloumi, avocado och växtbaserade burgare som bland annat innehåller sojabönor. Är det bättre för klimatet?
Man skulle kunna tro att man blir visare med åren, men istället känns det som om det är mer och mer jag inte begriper. Just nu är jag på väg över Atlanten med nederländska KLM. Ett flygbolag från ett av världens främsta mjölkproducerande länder borde väl kunna servera mjölk till kaffet? Istället får jag ett rör med något som kallas creamer. I innehållsförteckningen döljer sig visserligen mjölkprotein, men först på fjärde plats efter glukossirap, stabiliseringsmedel och palmolja.
Kanske sparar de lite flygbränsle genom att byta mjölkförpackningar mot pulver som väger mindre. Och så kan de också marknadsföra sig som klimatsmarta. Ja, det är som sagt mycket man inte förstår.
1 kommentarer