Stoppa trakasserierna mot djurägare

21 september, 2018
De som hotar och hindrar folk från att driva företag är inget annat än terrorister, anser civilminister Ardalan Shekarabi. Foto: Privat

– De som använder hot, våld eller skadegörelse för att få andra att ändra uppfattning eller sluta med sitt företag ska ses som terrorister.

Den som uttrycker sig så är inte någon hotad djurägare, utan ingen mindre än Sveriges civilminister Ardalan Shekarabi(S) när han strax före valet besökte lantbrukare i Västergötland.

– Dessa terrorister måste möta en stark stat som sätter stopp.

Så förklarade ministern regeringens beslut att avsätta medel till polisen och säkerhetspolisen för just den här typen av brott. Men faktum är att hittills har de flesta av den här typen av brott mot djurägare inte lett till någon påföljd.

Häromdagen åtalades dock två så kallade djurrättsaktivister som förra året kedjade fast sig i grinden vid en minkgård utanför Falkenberg. Det var bara en av de många demonstrationer, protestaktioner och förföljelser som minkuppfödaren och hans familj tvingats stå ut med.

Det är verkligen hög tid att samhället säger ifrån på skarpen mot dessa sabotörer. Var och en är fri att tycka vad man vill om pälsuppfödning, men så länge det är lagligt får den som är kritisk till det motverka det med demokratiska metoder. Att med våld motarbeta företagarna måste vara straffbart.

Shekarabis skarpa ordval applåderades i sociala medier.

Den här typen av aktivister verkar i de juridiska gråzonerna. De kallar ihop anhängare till demonstrationer utanför tättbebyggt område, där det inte krävs tillstånd, och trakasserar folk i sociala medier, som fortfarande är etiskt omogna. Men som trots det erbjuder enorma möjligheter att sprida falsk information och lagvidriga påhopp till miljoner människor.

När porträtt på minkuppfödares förra året hängdes ut på Facebook, med ordet Mördare påmålat i pannan, var det mycket svårt att ens få kontakt med någon ansvarig för mediet. Än svårare att få bort bilderna. Och när en manipulerad film med en av aktivisternas mest högljudda motståndare spreds i sociala medier gjordes det med sådan precision att det tog lång tid att hejda spridningen.

Seriösa företagare, som följer de lagar och djurskyddsregler som gäller i Sverige måste ha rätt att jobba ostört. Hot, våld och trakasserier får inte vara en del av deras vardag.

Det är omöjligt att tala dessa aktivister tillrätta. Varken logiska argument eller vädjanden biter på den som är så övertygad om att den kämpar mot onda makter. Ofta handlar det om unga, idealistiska tjejer som medelålders män lockat att vika sitt liv åt att ”rädda” djuren. De mest fanatiska jämställer det de kallar djurindustrin med förintelsen och är helt övertygade om att de gör både djuren och mänskligheten en stor tjänst.

Men vad är nästa steg, om samhället inte sätter stopp för den här typen av civil olydnad? Vilken är nästa företeelse i samhället som några utvalda anser sig ha rätt att kämpa emot med olagliga medel?

Läs mer om aktivistbrott i Land Lantbruk: Nya djurrättsbrott fördröjer polisens utredning. 

Unga idealister lockas att kämpa för ”djurrätt” men gör sig skyldiga till kriminalitet. Foto: Privat
5 kommentarer

Valet avgjordes inte i digitala kanaler

12 september, 2018

Valet avgjordes inte i sociala medier. Visserligen tog partierna Twitter, Facebook och Instagram till hjälp, men dörrknackning hos 1,7 miljoner väljare gav minst lika mycket, anser sossarna.

Strateger från Centern, Socialdemokraterna och Moderaterna möttes vid ett frukostseminarium som anordnats av PR-företaget Springtime två dagar efter valet. Det personliga samtalet lyftes även av Centern, som dock påpekade att Annie Lööfs Instagramkonto hjälpte till att lyfta partiet i valets slutspurt. Och Ulf Kristersson gick från 12 000 till 42 000 följare på Instagram veckorna före valet.

Medielandskapet har omformats rejält under de fyra år som gått sedan förra riksdagsvalet. Sociala medier är nu i så gott som var mans hand och blev därför en viktig del av partiernas valstrategier. Partiledarna har ställt upp för intervjuer i nya kanaler som exempelvis Ångestpodden, Matgeek och Framgångspodden. Så kallade influencers har också blivit en naturlig del av valdebatten. Ett exempel på det var bloggaren Margaux Dietz utfrågning av Annie Lööf, som direktsändes från Stockholms Central dagen före valdagen.

Se utfrågningen av Annie Lööf från Centralen i lördags.

Se när Annie Lööf gästade Margaux Dietz i partitempen tidigare i år:

Sverigedemokraternas väljare är klart mest aktiva i sociala medier, och borde enbart sett till räckvidden fått fler röster i valet. Men frågan är om de är så många som man kan tro. När Twitter i våras rensades från falska konton blev SD-ledaren Jimmie Åkesson av med 22 000 av 45 000 följare.

Enbart sett till aktiviteten i sociala medier borde även Alternativ för Sverige(Afs) kommit in i riksdagen och kanske fått 6-7 procent. Men när rösterna var räknade fick de inte mer än knappt 0,3 procent.

Olle Thorell(S) och Helena Lindahl(C) är två politiker som satsat mycket på sin valrörelse i sociala medier. Olle har under de senaste två åren lagt ut över 700 filmer på Facebook, minst en film om dagen.

(Se filmerna på Olle Thorells Facebooksida.)

– Folk frågade hur jag skulle orka. Hur jag skulle kunna komma på något nytt att posta varenda dag.

– Då svarade jag att om jag inte kan tänka en ny tanke varje dag, så bör jag väl inte sitta i riksdagen?

Helena Lindahl har också varit aktiv med filmer och inlägg på Facebook, men inte helt vågat vända gammelmedia ryggen.

– Jag har skrivit debattartiklar till tidningarna också. Jag tycker att de är en bra kanal för att nå vissa väljargrupper.

(Följ Helena Lindahls valkampanj på Facebook.)

De gamla kanalerna tycks alltså leva kvar vid sidan om de nya.

– Jag tror 2022 kommer bli det första valet som inte kallas det digitala valet sedan 1998, säger Martin Borgs, nationell digital valledare för Moderaterna. Då kommer vi att koncentrera oss på innehållet och strunta i i vilka kanaler det sprids.

Valdeltagandet var högt i söndags.
0 kommentarer

Alla är valets förlorare

10 september, 2018
Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, var en av dem som utropade sitt parti till segrare redan på valnatten. Foto: Patrik C Österberg/IBL

På söndagskvällens valvakor utropade partiledarna sina partier till vinnare. Men i mina ögon är de flesta förlorare. Inget parti eller ens något av blocken kan räkna med att få driva sin egen politik. Istället är det upplagt för en tid av kohandel och kompromisser.

Sverigedemokraterna har visserligen skaffat sig en drömposition som vågmästare, men står de andra partierna fast vid sina vallöften kommer de att göra allt för att slippa samarbeta med SD. Det troliga är istället att övriga partier försöker få ihop en regering över blockgränserna, vilket inte heller kommer att bli helt enkelt. Särskilt Centern, men även Liberalerna, har i valrörelsen tagit tydligt avstånd från Sverigedemokraterna. Ingen av dem är heller särskilt förtjusta i att sitta i en regeringen tillsammans med Vänsterpartiet.

Annie Lööf och Jimmie Åkesson har varit valrörelsens absoluta motpoler. Om Centerledaren skulle sätta sig i en alliansregering med stöd av Sverigedemokraterna skulle hon därför verkligen dagtinga med sitt samvete. (För att citera den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin.)

Även om Sverigedemokraterna inte gjorde ett lika framgångsrikt val som opinionsundersökningarna tidigare antytt, gick de ordentligt framåt. Flest väljare tycks de ha tagit från moderaterna och socialdemokraterna och starkast stöd har de bland män ur LO-kollektivet. De stora framgångarna i Skåne tyder dock på att de där även lockar en hel del lantbrukare.

De partier som redan på valnatten tydligast gjorde anspråk på statsministerposten, S och M, är egentligen valets stora förlorare. Att Sverigedemokraterna samlat så många väljare är ytterst ett missnöje riktat mot deras politik. Det hjälpte inte att de gått Sverigedemokraternas politik till mötes. Väljarna har istället sökt sig ut till ytterkanterna på båda sidor av den politiska skalan.

Än är det naturligtvis för tidigt att uttala sig om vad som händer med jord- och skogsbrukspolitiken. Men i riksdagen och utskotten har miljöpartiets ställning försvagats, samtidigt som två traditionella bondepartiers ställning, Centerns och Kristdemokraternas, stärkts.

Inget parti är någon tydlig vinnare i årets val. Foto: Stefan Bokström
0 kommentarer

Valdagen är en högtidsdag

7 september, 2018
Det är något högtidligt med att rösta på valdagen. Foto: Mats Ahlm/IBL Bildbyrå

På söndag ska jag rösta. Det känns lite högtidligt att rösta på valdagen. Att med ett hemlighetsfullt leende gå förbi alla partifunktionärer utanför vallokalen, samla på sig samtliga valsedlar därinne och sedan bakom den gröna skärmen smyga ner rätt sedel i rätt kuvert.

Efteråt brukar jag gripas av ett kort anfall av stolthet och lycka. Det är faktiskt inte ens 100 år sedan den kvinnliga rösträtten infördes i Sverige och fria val är fortfarande inte en självklarhet i hela världen.

Vid min ålder har man varit med om många valrörelser och även flera folkomröstningar. Men det val jag minns mest är nog ändå mitt första. Det var på den tiden regeringen satt i 40 år och statsministern i 23. Jag hade fyllt 18 år bara några månader före valet. Dessutom hade rösträttsåldern sänkts från 19 till 18 år året innan. Det kändes alltså som en historisk möjlighet.

Det var ovanligt att man förtidsröstade, eller poströstade som det hette då. Men jag var tvungen att göra det, eftersom jag tågluffade i Europa på valdagen. Beskedet om att Sverige fått en borgerlig regering efter decennier av s-regeringar, lämnades av en schweizare. Det här var långt innan sociala medier, internetsajter och mobiltelefoner, så det var inte helt lätt att få reda på valresultatet.

I folkomröstningen om kärnkraft 1980 blev valresultatet ett Nja. Foto: Åke Lindau/IBL Bildbyrå

Ett annat val jag minns väl var folkomröstningen om kärnkraft 1980. Jag hade precis börjat som journalist på Gefle Dagblad, och när jag gick till jobbet dagen efter valet var tidningskioskerna täckta av löpsedlar med ett enda ord: JA! (Fast med tanke på valresultatet borde det väl snarare stått NJA.)

Det är som sagt en värdefull rättighet att få rösta, men också en skyldighet att ta ansvar för vårt land. I Sverige är valdeltagandet högt och demokratin stark och jag hoppas det får fortsätta så. Att väljarna använder sin röst för att föra Sverige framåt och att riksdagen inte tas över av politiska vildar. För även om vi inte lär få någon 40-årig regering igen, vore det ju praktiskt om den satt kvar i fyra år.

0 kommentarer

Det kostar att ha knorren kvar

5 september, 2018
De svenska grisarna får behålla sin knorr, men det kostar.

Glada grisar är inte gratis. Den danska rådgivningsorganisationen Seges har svårt att hitta någon som vill föda upp grisar utan att klippa av svansarna på dem. Sex till åtta besättningar är målet, men hittills har försöket bara kommit igång i en enda.

Danskarna beräknar merkostnaden för uppfödning där grisarna får behålla knorren till 50 danska kronor per gris, nästan 75 svenska kronor. De ökade kostnaderna beror främst på att grisar med knorr kräver mer utrymme och tid.

Inför valet till EU-parlamentet för fyra år sedan var grisknorrarna en stor valfråga i Sverige. Svenskarna vände ryggen åt billig, dansk fläskfilé. Danskarna fick ta emot hård kritik i den svenska valrörelsen för att de kuperar grisarnas svansar och ger dem mer antibiotika. Inte helt rättvist kan man tycka, eftersom de på intet sätt är ensamma om att klippa svansarna, och bland de EU-länder som faktiskt använder minst antibiotika. Trots det är antibiotikaanvändningen till grisar tre gånger så stor som i Sverige.

Sedan dess har den danska grisbranschen kämpat hårt för att få ned utskrivningen av antibiotika, men svanskuperingen är det tydligen svårare att komma åt.

Vilket grisliv väntar honom?

”Djurplågeri”, kommenterar någon artikeln om försök utan svansklippning. Synen på vad som är god djuromsorg kan skilja. När jag i somras besökte en grisuppfödare i Nederländerna tog han svensk grisproduktion som ett exempel på att djurskyddet här gått så långt att det inte längre går att bedriva lönsam uppfödning. Även i Nederländerna har några få gårdar på försök skippat svanskuperingen, men inte med något lyckat resultat.

Sverige ställer höga djurskyddskrav, inte bara i grisproduktionen. Det är krav från såväl beslutsfattare och konsumenter som inifrån branschen. Att sen med öppna ögon servera importerat kött som producerats enligt lägre krav, är inget annat än hyckleri.

Regeringens förslag nyligen om att ställa samma djurskyddskrav på allt kött som köps in till offentliga kök är välkommet. Kanske kan svenska bönder då äntligen få betalt för de merkostnader de bevisligen har.

0 kommentarer

När inte ens stängsel skyddar

3 september, 2018
Kategori:
Satsar du på fåruppfödning är hotet om rovdjursangrepp en del av din vardag.

Det har hänt igen. Än en gång har en fårägare hittat sina djur dödade och lemlästade i hagen. 26 får angreps och dödades av varg i Tiveden förra veckan. Det hjälpte inte att fårägaren satt upp rovdjursstängsel. Vargarna hade grävt sig in under det.

Det finns en stigande efterfrågan på lammkött i Sverige. Och eftersom 65 procent av köttet är importerat borde det finns en lysande framtid för lammuppfödning. Trots det är produktionsökningen blygsam.

Man kan förstå varför vissa tvekar. Det är tungt att ständigt vara orolig för att djuren ska rivas av varg eller andra rovdjur. Risken är stor att man istället för att ägna sig åt sina får tvingas föra en ojämn kamp mot rovdjur, byråkrater och vargkramare.

När staten planterar ut vargar kommer djurägarnas intressen i andra hand. Foto: Jan Schützer/IBL bildbyrå

Vargarna som dödat fåren i Tiveden är antagligen ättlingar till det finsk-ryska vargpar som staten planterade ut i området för några år sedan. Det gör dem särskilt skyddsvärda och försvårar möjligheten till skyddsjakt. Fårägarna i trakten riskerar att få leva vidare med varghotet. Och de företagare som nu drabbats vill vara anonyma för att inte få vargaktivister inpå knuten.

När staten sätter ut vargar kommer djurägarnas intressen i andra hand. De rovdjursstängsel som är avsedda att skydda tamdjuren får ägarna själva ta ansvar för att sätta upp. Bidragen till stängsel täcker bara en del av kostnaden och har djurägaren otur är de statliga bidragen till och med slut. Dessutom visar vargattacken i Tiveden, men även på andra platser, att stängslen inte ger något 100-procentigt skydd.

Att störa tjäderns spel är inte tillåtet, men den går bra att skjuta den.

Häromdagen hörde jag talas om ett annat beslut som fått en bisarr effekt. En skogsägare har förbjudits avverka sin skog eftersom den innehåller en spelplats för tjäder. Men nu pågår tjäderjakten och då har skogsägaren, och alla andra jägare, laglig rätt att fälla tjädern med ett välriktat skott. Alltså döda är okej, men inte störa tjäderspelet.

Det som verkar logiskt i teorin, fungerar ibland mindre bra i praktiken. Det är allvarligt om lagar och regler inte upplevs som rimliga och begripliga. Att staten blir en motpart, och inte ett ombud för oss alla. På så sätt öppnas dörren för populister som spelar på människors irritation och känsla av att vara bortglömda.

0 kommentarer