Alla vill krama en bonde

4 oktober, 2018
Affischer på Ica-affärens vägg.

Det är skördetid för Sveriges bönder. Inte bara bokstavligen, utan även bildligen. Häromdagen när jag skulle handla i den lokala Ica-butiken möttes jag av affischer med betande kor och jordbrukslandskap. ”I vått och torrt för Sveriges bönder” och ”Visa ditt stöd för bönderna. Välj svensk mat.” stod det på dem.

Sånt stöd kunde de svenska bönderna bara drömma om för några år sedan. Jag har själv sett liknande kampanjer i både Danmark och England för drygt tio år sedan, men i Sverige gjorde handlarna på den tiden hellre reklam för importerade delikatesser. Det talas ibland om ”matnationalism” och ”matrasism” när någon förordar svensk mat. Men frågan är om inte den omvända ”rasismen” tidigare varit betydligt vanligare i svenska matbutiker. Där jag ibland handlar i Stockholm är alla importerade ostar placerade bredvid den manuella delikatessdisken, medan alla svenska ostar får trängas i mejerikylen en bit bort.

Kunderna ville plötsligt veta att varorna var svenska. Foto: Urban Brådhe

För några år sedan hände dock något som fick handlarna att tänka om. Närproducerat och lokalt blev plötsligen trendigt och kunderna började i allt högre utsträckning fråga efter svensk mat. Trenden kom som vanligt till Sverige från England och USA och var delvis en följd av matskandaler som hästköttlasagnen och sjukdomar som galna kosjukan. Nu ville kunderna veta var maten kom ifrån och helst kunna se bonden själv i ögonen.

De svenska bönderna har länge haft ett mycket högt förtroende hos konsumenterna, men det har inte alltid omsatts i en vilja att betala mer för svensk mat. Väl i butiken valde många kunder trots allt den billigaste maten, till exempel dansk fläskfilé istället för den betydligt dyrare svenska.

Det verkar dock som om sommarens torka och värme gjort sambandet tydligare för många konsumenter. De har fått upp ögonen för att det bakom varje mjölkpaket finns inte bara en ko, utan också en bonde.

Även om vissa fnyste idignerat över att de inte fick grilla hemma i villaträdgården, uttryckte också många kunder sin medkänsla för svenska bönders situation. Och stödet kom från fler håll. Stjärnkockarna lovade i ett upprop att servera svensk mat till sina gäster och Ica-Stig sjöng böndernas lov i en reklamfilm.

Se Ica-Stigs reklamfilm.

Land Lantbruk lät göra en Sifoundersökning bland drygt 1000 svenskar i slutet av augusti. Den visade att sommarens extremvärme och torka gjort att nästan var tredje svensk blivit mer positiv till svenska bönder. Och bland Coops medlemmar säger 7 av 10 att de är beredda att betala mer för svenskt kött, mejeri- och spannmålsprodukter om pengarna går till bönderna.

Inte heller bonden kan leva av kärlek allena, men kan vi hoppas på att Medelsvensson nu också är beredd att betala lite mer för svensk mat?

0 kommentarer

Många vill rösta om jordbruket

1 oktober, 2018
Åtta av tio schweiziska kor är avhornade. Nu ska kornas framtid avgöras i en folkomröstning.

Det kan inte vara lätt att bedriva ett långsiktigt jordbruk i ett land där det räcker med 100 000 namnunderskrifter för att driva igenom en folkomröstning. Den schweiziska direktdemokratin leder till 4-5 omröstningar per år och fler och fler berör jordbrukets villkor.

Så hölls till exempel två nyligen, den ena om säkra, hållbara livsmedel och den andra om att fokusera på småskaligt, familjejordbruk som producerar hållbart och utan genmodifiering. Båda avslogs dock med klar majoritet.

I november är det dags att rösta om avhorning av kor och senare på väntelistan står omröstningar om vattenrestriktioner och förbud mot industrijordbruk.

Det räcker med att någon kommer på en idé och lyckas samla ihop 100 000 namnunderskrifter för att det schweiziska parlamentet ska tvingas utlysa folkomröstning. Senast två år efter att namnunderskrifterna lämnats in ska omröstningen hållas. Om inte parlamentet gör ändringar i förslaget. Då får det 6 månaders ytterligare uppskov.

Armin Capaul fick ihop 150 000 namn för en folkomröstning om avhorning

Bergsbonden Armin Capaul tycker att alla kor borde få behålla sina horn. 80 procent av de schweiziska korna är avhornade idag, men det vill han ändra på. Han föreslog att de bönder som inte avhornar sina kor ska få ett direktstöd från staten och lyckades samla in tillräckligt med underskrifter, 150 000 namn, för att genomdriva en folkomröstning. 25 november röstar schweizarna om Armins förslag.

-Jag vågade inte föreslå ett förbud mot avhorning. Då hade väl någon bränt ner min ladugård, skrattar han bakom det buskiga skägget.

Se hornaktivisten Armin Capaul berätta om sitt förslag i en intervju med Deutsche Welle.

Andreas Äbi, i styrelsen för schweiziska nötkreatursuppfödarna, tycker inte att avhorning är något bra förslag. Det ökar risken för olyckor, både för människor och djur. Och den schweiziska bondeorganisationen Bauernverband, som har medlemmar som är både för och emot, väljer att inte ta ställning i just den frågan.

Meret Schneider vill stoppa industrijordbruket. Hon tycker att schweizarna äter alldeles för mycket kött och bönderna har alldeles för många kor, grisar och höns. Hennes förslag, som väntar på att tas upp till omröstning, vill sätta gränser för hur många kor man ska få ha på en gård. Grisar och höns skulle hon helst inte vilja ha alls i Schweiz, eftersom landet är mest lämpat för betande djur. Men om de ska finnas måste de få gå ute och alla ska ha lika mycket utrymme som krävs vid ekologisk uppfödning. Pesticider ska förbjudas och antibiotika ska inte få ges i förbyggande syfte.

Meret Schneider vill förbjuda det hon kallar industrijordbruk.

-Jag vet väldigt lite om jordbruk, medger Meret. Jag har försökt få komma på besök till en gård, men ingen vill ta emot mig.

Det är just den växande klyftan mellan bönder och konsumenter som gjort att antalet folkomröstningar som berör jordbruket ökat. Många har åsikter om sånt de tycker är fel, men de känner egentligen inte alls till hur jordbruket fungerar idag. Schweiz har två typer av jordbruk. I de östra, bergigare delarna finns mest småjordbruk, ofta med mjölkkor och vallodling. I de västra delarna, i slättlandskapet kring Geneve och Basel, är jordbruket intensivare med mycket grönsaks- och spannmålsodlingar, grisar, höns och kycklinguppfödning. Men eftersom landet är litet bor även stadsborna relativt nära en bondgård och många gårdar har öppet för allmänheten. Det verkar dock inte räcka för att öka förståelsen mellan bönder och konsumenter.

Direktdemokratin gör lobbyorganisationer och påtryckargrupper mäktiga. Det är inte särskilt svårt att samla in tillräckligt med namn på internet, även om namnen behöver vidimeras.

Men kanske är systemet inte sämre än att låta trendkänsliga politiker och tjänstemän med egna agendor bestämma lagar och regler. För trots allt räcker det ju inte med 100 000 namn för att driva igenom sitt förslag, inte ens i Schweiz. Det måste få en majoritet av rösterna också.

En schweizisk ko som fått behålla sina horn.
0 kommentarer

Stoppa trakasserierna mot djurägare

21 september, 2018
De som hotar och hindrar folk från att driva företag är inget annat än terrorister, anser civilminister Ardalan Shekarabi. Foto: Privat

– De som använder hot, våld eller skadegörelse för att få andra att ändra uppfattning eller sluta med sitt företag ska ses som terrorister.

Den som uttrycker sig så är inte någon hotad djurägare, utan ingen mindre än Sveriges civilminister Ardalan Shekarabi(S) när han strax före valet besökte lantbrukare i Västergötland.

– Dessa terrorister måste möta en stark stat som sätter stopp.

Så förklarade ministern regeringens beslut att avsätta medel till polisen och säkerhetspolisen för just den här typen av brott. Men faktum är att hittills har de flesta av den här typen av brott mot djurägare inte lett till någon påföljd.

Häromdagen åtalades dock två så kallade djurrättsaktivister som förra året kedjade fast sig i grinden vid en minkgård utanför Falkenberg. Det var bara en av de många demonstrationer, protestaktioner och förföljelser som minkuppfödaren och hans familj tvingats stå ut med.

Det är verkligen hög tid att samhället säger ifrån på skarpen mot dessa sabotörer. Var och en är fri att tycka vad man vill om pälsuppfödning, men så länge det är lagligt får den som är kritisk till det motverka det med demokratiska metoder. Att med våld motarbeta företagarna måste vara straffbart.

Shekarabis skarpa ordval applåderades i sociala medier.

Den här typen av aktivister verkar i de juridiska gråzonerna. De kallar ihop anhängare till demonstrationer utanför tättbebyggt område, där det inte krävs tillstånd, och trakasserar folk i sociala medier, som fortfarande är etiskt omogna. Men som trots det erbjuder enorma möjligheter att sprida falsk information och lagvidriga påhopp till miljoner människor.

När porträtt på minkuppfödares förra året hängdes ut på Facebook, med ordet Mördare påmålat i pannan, var det mycket svårt att ens få kontakt med någon ansvarig för mediet. Än svårare att få bort bilderna. Och när en manipulerad film med en av aktivisternas mest högljudda motståndare spreds i sociala medier gjordes det med sådan precision att det tog lång tid att hejda spridningen.

Seriösa företagare, som följer de lagar och djurskyddsregler som gäller i Sverige måste ha rätt att jobba ostört. Hot, våld och trakasserier får inte vara en del av deras vardag.

Det är omöjligt att tala dessa aktivister tillrätta. Varken logiska argument eller vädjanden biter på den som är så övertygad om att den kämpar mot onda makter. Ofta handlar det om unga, idealistiska tjejer som medelålders män lockat att vika sitt liv åt att ”rädda” djuren. De mest fanatiska jämställer det de kallar djurindustrin med förintelsen och är helt övertygade om att de gör både djuren och mänskligheten en stor tjänst.

Men vad är nästa steg, om samhället inte sätter stopp för den här typen av civil olydnad? Vilken är nästa företeelse i samhället som några utvalda anser sig ha rätt att kämpa emot med olagliga medel?

Läs mer om aktivistbrott i Land Lantbruk: Nya djurrättsbrott fördröjer polisens utredning. 

Unga idealister lockas att kämpa för ”djurrätt” men gör sig skyldiga till kriminalitet. Foto: Privat
0 kommentarer

Det kostar att ha knorren kvar

5 september, 2018
De svenska grisarna får behålla sin knorr, men det kostar.

Glada grisar är inte gratis. Den danska rådgivningsorganisationen Seges har svårt att hitta någon som vill föda upp grisar utan att klippa av svansarna på dem. Sex till åtta besättningar är målet, men hittills har försöket bara kommit igång i en enda.

Danskarna beräknar merkostnaden för uppfödning där grisarna får behålla knorren till 50 danska kronor per gris, nästan 75 svenska kronor. De ökade kostnaderna beror främst på att grisar med knorr kräver mer utrymme och tid.

Inför valet till EU-parlamentet för fyra år sedan var grisknorrarna en stor valfråga i Sverige. Svenskarna vände ryggen åt billig, dansk fläskfilé. Danskarna fick ta emot hård kritik i den svenska valrörelsen för att de kuperar grisarnas svansar och ger dem mer antibiotika. Inte helt rättvist kan man tycka, eftersom de på intet sätt är ensamma om att klippa svansarna, och bland de EU-länder som faktiskt använder minst antibiotika. Trots det är antibiotikaanvändningen till grisar tre gånger så stor som i Sverige.

Sedan dess har den danska grisbranschen kämpat hårt för att få ned utskrivningen av antibiotika, men svanskuperingen är det tydligen svårare att komma åt.

Vilket grisliv väntar honom?

”Djurplågeri”, kommenterar någon artikeln om försök utan svansklippning. Synen på vad som är god djuromsorg kan skilja. När jag i somras besökte en grisuppfödare i Nederländerna tog han svensk grisproduktion som ett exempel på att djurskyddet här gått så långt att det inte längre går att bedriva lönsam uppfödning. Även i Nederländerna har några få gårdar på försök skippat svanskuperingen, men inte med något lyckat resultat.

Sverige ställer höga djurskyddskrav, inte bara i grisproduktionen. Det är krav från såväl beslutsfattare och konsumenter som inifrån branschen. Att sen med öppna ögon servera importerat kött som producerats enligt lägre krav, är inget annat än hyckleri.

Regeringens förslag nyligen om att ställa samma djurskyddskrav på allt kött som köps in till offentliga kök är välkommet. Kanske kan svenska bönder då äntligen få betalt för de merkostnader de bevisligen har.

1 kommentarer