Ungerskt jordbruk har rest sig ur askan

30 oktober, 2018
Escobar från Sverige och är en av de avelstjurar som Martón Bujdosó stolt visar upp. Foto: Lena Johansson

Charolaisuppfödaren Márton Bujdosó i Lajosmizse har gått långt genom att gå sin egen väg. Hans drygt 1 000 djur betar i nationalparken Kiskunság på den ungerska pusztan. Han har avlat på samma linje i 25 år och tycker att svenska uppfödare har för alldeles för tunga tjurar. De ska inte få mer foder än att de ökar 1,5 kilo per dygn.

– Det är tjurarna som ska försörja mig, inte tvärtom, skrattar han.

Bujdosó har sina egna, bestämda åsikter. Hans avelstjurar ska ha raka ryggar, långa smala ben och inte alltför kraftiga lår. Tunga tjurar får för kraftiga döttrar, som har svårt att kalva. Och han tycker att det är viktigt att tjurarnas testiklar är stora och jämna. Då får döttrarna stora och jämna juver.

Han startade sin uppfödning 1969 genom att åka till Frankrike och köpa 20 avelsdjur. Inte de som försäljaren valt ut till honom, utan smäckra djur med långa ben som fransmännen rynkade på näsan åt. Idag köper han sperma och embryon från USA och avelstjurar från Sverige, eftersom det finns bra, genetiskt hornlösa djur här.

15-åriga avelstjuren Golf är far till många av gårdens djur, men nu har han pensionerats och ska få dö en naturlig död. Foto: Lena Johansson

I hagen utanför visningsringen går trotjänaren Golf, en 15-årig avelstjur, far till många av gårdens avkommor, som nu ska få dö en naturlig död.

– Han har en gammal mans alla krämpor, säger Martón Bujdosó och tittar nästan lite kärleksfullt på tjuren.

– Men hans 17-åriga mor har just kalvat för 15:e gången och mår mycket bra.

Bujdosó har liksom några av de andra gårdarna vi besöker – landets största tomatodlare Árpád-Agrár Zrt och mjölkgården Agárdi Farm Ltd, med 1400 kor – exempel på företag som bidragit till att lyfta ungerskt jordbruk. Under den sovjetiska ockupationen utsåg planekonomerna i Moskva Ungern till ett av de områden som skulle förse hela Sovjetunionen med mat. De bördiga jordarna och den ungerska företagsamheten gjorde dem till östblockets lysande stjärna.

När muren föll var övergången från planekonomi till marknadsekonomi inte helt enkel. Jordbruksmarken delades ut till de privatpersoner som ägde den före kriget och omställningen från små, ineffektiva deltidsjordbruk till större, rationella företag har pågått i snart 30 år. De flesta riktigt små gårdar har försvunnit, men fortfarande är medelarealen inte större än 11 hektar.

Christian Balogh bjuder på tomater hos landets största odlare Árpád-Agrár Zrt. Foto: Lena Johansson

Sedan EU-inträdet har konkurrenskraftiga jordbruksföretag byggts upp runtom i landet. Än återstår det dock innan sovjettidens bedagade byggnader, maskiner och teknik helt har ersatts.

Det lite luggslitna yttre påminner om landets dramatiska historia. Tartarer, turkar, österrikare, nazister och sovjeter har ockuperat det i omgångar sedan grundandet 896 efter Kristus. Faktum är att i modern tid har Ungern bara varit självständigt några år mellan första och andra världskriget. Kanske är det inte så konstigt att nationalismen slog rot efter murens fall, att ungerska flaggor vajar överallt och att drömmarna om ett nytt Storungern, underblåsta av premiärminister Victor Orbán, fortfarande lever kvar.

Röda stjärnan-traktorn Dutra var länge en ungersk stolthet, men produktionen lades ned i början av 1970-talet för att Sovjet ville satsa på Belarus-traktorerna istället. Foto: Lena Johansson
0 kommentarer

Alla vill krama en bonde

4 oktober, 2018
Affischer på Ica-affärens vägg.

Det är skördetid för Sveriges bönder. Inte bara bokstavligen, utan även bildligen. Häromdagen när jag skulle handla i den lokala Ica-butiken möttes jag av affischer med betande kor och jordbrukslandskap. ”I vått och torrt för Sveriges bönder” och ”Visa ditt stöd för bönderna. Välj svensk mat.” stod det på dem.

Sånt stöd kunde de svenska bönderna bara drömma om för några år sedan. Jag har själv sett liknande kampanjer i både Danmark och England för drygt tio år sedan, men i Sverige gjorde handlarna på den tiden hellre reklam för importerade delikatesser. Det talas ibland om ”matnationalism” och ”matrasism” när någon förordar svensk mat. Men frågan är om inte den omvända ”rasismen” tidigare varit betydligt vanligare i svenska matbutiker. Där jag ibland handlar i Stockholm är alla importerade ostar placerade bredvid den manuella delikatessdisken, medan alla svenska ostar får trängas i mejerikylen en bit bort.

Kunderna ville plötsligt veta att varorna var svenska. Foto: Urban Brådhe

För några år sedan hände dock något som fick handlarna att tänka om. Närproducerat och lokalt blev plötsligen trendigt och kunderna började i allt högre utsträckning fråga efter svensk mat. Trenden kom som vanligt till Sverige från England och USA och var delvis en följd av matskandaler som hästköttlasagnen och sjukdomar som galna kosjukan. Nu ville kunderna veta var maten kom ifrån och helst kunna se bonden själv i ögonen.

De svenska bönderna har länge haft ett mycket högt förtroende hos konsumenterna, men det har inte alltid omsatts i en vilja att betala mer för svensk mat. Väl i butiken valde många kunder trots allt den billigaste maten, till exempel dansk fläskfilé istället för den betydligt dyrare svenska.

Det verkar dock som om sommarens torka och värme gjort sambandet tydligare för många konsumenter. De har fått upp ögonen för att det bakom varje mjölkpaket finns inte bara en ko, utan också en bonde.

Även om vissa fnyste idignerat över att de inte fick grilla hemma i villaträdgården, uttryckte också många kunder sin medkänsla för svenska bönders situation. Och stödet kom från fler håll. Stjärnkockarna lovade i ett upprop att servera svensk mat till sina gäster och Ica-Stig sjöng böndernas lov i en reklamfilm.

Se Ica-Stigs reklamfilm.

Land Lantbruk lät göra en Sifoundersökning bland drygt 1000 svenskar i slutet av augusti. Den visade att sommarens extremvärme och torka gjort att nästan var tredje svensk blivit mer positiv till svenska bönder. Och bland Coops medlemmar säger 7 av 10 att de är beredda att betala mer för svenskt kött, mejeri- och spannmålsprodukter om pengarna går till bönderna.

Inte heller bonden kan leva av kärlek allena, men kan vi hoppas på att Medelsvensson nu också är beredd att betala lite mer för svensk mat?

0 kommentarer

Hur klarar vi oss om kriget kommer?

28 maj, 2018

Det är Krisberedskapsvecka och när som helst får du broschyren ”Om  krisen eller kriget kommer” i postlådan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har fått i uppdrag att förbereda svenska folket inför en kris.

I broschyren tas bland annat matbrist upp som en av riskerna. Det är inte något som oroat politiker och andra ansvariga nämnvärt tidigare, men den senaste tidens säkerhetspolitiska läge verkar ha fått fler och fler att tänka om.

Även välfyllda hyllor i matbutiken töms snabbt vid en avspärrning. Foto: Klas Andersson

Jag deltog i övningen SAMÖ Fokus för fyra år sedan. Alla tänkbara myndigheter och organisationer var med – polisen, livsmedelsverket, lokalradion, kommuner och landsting. Men MSB hade glömt bort jordbruket. LRF fick till slut vara med, men tvingades tjata sig in i övningen.

Lantbrukets stora betydelse visade sig dock med all önskvärd tydlighet under övningen. Scenariot var en kärnkraftsolycka i Oskarshamn och det dröjde inte lång tid innan bönderna var tvungna att hälla ut mjölken, fodret till kor och grisar tog slut och livsmedelsbutikernas hyllor gapade tomma.

När övningen var avslutad gjordes en uppsummerande tidning. Den pryddes av en ko på omslaget.

Nu är medvetenheten om jordbrukets roll i ett krisläge betydligt större. När försvarsminister Peter Hultqvist talade vid utdelningen av mejerimedaljer tidigare i våras lyfte han jordbrukets stora betydelse för Sveriges beredskap. Inte bara för livsmedelsförsörjningen, utan även för mobiliseringen.

Morötter är gott, men kan bli lite enahanda om det är det enda som bjuds.

Sverige har för tillfället full självförsörjning enbart på morötter, spannmål och socker. Något som LRF gjorde en grej av när man nyligen bjöd riksdagsledamöterna på fika med morotskaka. Lite torr blev den dock, utan varken ägg eller matfett.

– Om främmande makt bestämmer sig för att inta oss, gör den bäst i att ta med matsäck, sa LRFs ordförande Palle Borgström skämtsamt när han presenterade LRFs ”regeringsförklaring” i våras.

0 kommentarer

Journalistik eller språkrör?

19 april, 2018

Vad ska en organisationstidning vara? Självständig journalistik eller ett språkrör?

Åsikterna går isär, men enligt en ny undersökning från Kantar Sifo är önskemålen om en fri journalistisk i medlemstidningen större från organisationer som satsar på lobbyarbete.

– Jag tror att en fri tidning ger hyresgästerna en starkare ställning, säger Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen, med tidningen Hem & Hyra.

– Det är klart att det inte var jättekul när de granskade mitt arvode och alla grannar fick veta precis vad jag tjänar. Men det är sånt man får stå ut med i min ställning.

lbr

Enligt Kantar Sifos intervjuer med tio förbundsordförande finns det en svag förskjutning mot en hårdare styrning av organisationstidningarna jämfört med för fem år sedan. Förklaringen tros vara pressad ekonomi, men också att det Folkrörelse-Sverige, vari många organisationer bildades, inte finns kvar längre. Många organisationer står inför stora omställningar. Och då ses även tidningarnas ställning och funktion över.

När jag för drygt två år sedan intervjuade företrädare och förtroendevalda inom LRF fanns en mycket stark majoritet för att Land Lantbruk och Land Skogsbruk skulle få behålla sin självständiga ställning. Och med tanke på att tidningarna i medlemsundersökningar rankas som den populäraste medlemsförmånen verkar även läsarna uppskatta det.

tryck

 

Media med oberoende journalistik har också högre trovärdighet även utanför medlemsleden och blir mer citerad i andra medier.

Så även om det svider i skinnet när medlemstidningen granskar den egna organisationen tycks det vara värt det i längden.

– Men man ska komma ihåg att det bara krävs en motion med majoritet för att ändra på det, säger Marie Linder.

Här fördes diskussionen. 

0 kommentarer