Britterna litar på sina bönder

20 november, 2018

Brittiska bönder är tveksamma till Brexit. I den engelska lantbrukstidningen Farmer’s Weeklys undersökning är en majoritet övertygad om att Brexitavtalet kommer att vara dåligt för deras företag.

Efter två års förhandlingar mellan Storbritannien och EU presenterades förra veckan ett drygt 500 sidor tjockt dokument om hur skilsmässan ska genomföras. Avtalsförslaget kommer troligen att godkännas av övriga 27 medlemsländer vid ett toppmöte den kommande helgen. Därefter hoppas premiärminister Theresa May att det ska röstas igenom i det brittiska parlamentet i december. 29 mars nästa år ska utträdet vara definitivt.

Omröstningen om Brexit pågår just nu på Farmer’s Weeklys webbsida och i skrivande stund var 62 procent emot Brexit och 38 procent för. (Följ omröstningen här.) Detta trots att mycket få detaljer om lantbrukets situation efter Brexit blivit kända ännu. Förra veckan genomfördes en liknande undersökning om en andra folkomröstning. Då var drygt 60 procent för en ny Brexitomröstning. (Se resultatet av den omröstningen här.)

Även om mycket fortfarande oklart för de brittiska bönderna, är en sak säker. Efter brytningen med EU kommer de att bli mer beroende av sina inhemska konsumenter. Därför borde de uppskatta den marknadsföring av bonden som är tydlig i många stora butikskedjor. Vid ett besök i Brighton nyligen gjorde jag en helt ovetenskaplig undersökning av hur synlig bonden är i butiken, och överallt bland hyllorna möttes jag av leende bönder.

Leende och förtroendefulla tittar de engelska bönderna emot i matbutiken.

Populärast verkar bönderna vara i anslutning till färskt kött, mejerivaror, ägg och grönsaker. Det kanske inte är så förvånande eftersom många kunder ställer särskilt höga krav på hur dessa livsmedel produceras. Bönderna tittar förtroendeingivande och vänligt rakt på dig. Ofta har de kor, grisar eller höns i bakgrunden, som ett bevis på att de är riktigt bönder.

Hur kan någon så trovärdig producera något annat än förstklassig mat? Och om han gör det är det faktiskt möjligt att ställa honom till svars, eftersom både bondens och gårdens namn står utskrivet.

De flesta butikskedjor har en text om sitt bondesamarbete på webbplatsen under rubriken Corporate Social Responsibilty (CSR), företagets samhällsansvar. Där tävlar de om att vara bondens bästa vän. Butikskedjan Waitrose påstår sig till och med vara lantbrukare, eftersom den äger en egen gård- Leckford Estate, som var hem till en av kedjans tidigare ägare, John Spedan Lewis.

Brittiska McDonald’s film om mjölken de använder. (Notera att den levereras av Arla.)

”Down to earth” och ”Back to basic” är tydligen vad som gäller också inom brittisk marknadsföring. Även i Storbritannien har McDonald’s ett samarbete med bönderna, där de bland annat prisar den goda djurskötseln, hållbart lantbruk och unga ledare inom de gröna näringarna. Känns det igen?

Det är många som vill rida på bondens höga trovärdighet, och känslan för det egna landets lantbruk verkar finnas djupt i folksjälen hos långt fler än de svenska konsumenterna.

0 kommentarer

När jag åt mig mätt på mask

10 oktober, 2018
Utan att se mig för åt jag mig mätt på mjölmask.

Det serveras dåligt med mat på flyget numera, så när jag landade i Zürich var jag utsvulten. Jag hann en snabb vända in i flygplatsens servicebutik, innan det var dags att hoppa ombord på tåget för vidare resa. Ett äpple, en burk nötter och en flaska vatten åkte ner i kundkorgen.

Äpplet smakade sött och saftigt när jag satt mig tillrätta på tåget, men jag blev inte riktigt mätt och högg in på nötterna. De var också goda och knapriga och det tog en bra stund innan jag började undrade vad de svarta, små ”korvarna” i burken var. I den den lite skumma tågkupén (Det är mycket tunnlar på den schweiziska järnvägen.) var det svårt att se, men de smakade mest salt och kändes lite ”dammiga” i konsistensen. På burkens utsida kallades de tenebrio. Vad kunde det vara?

På locket syntes en liten lustig figur med texten ”Insects inside”. Va, vad hade jag stoppat i mig?

En googling visade att tenebrio var det latinska namnet för mjölmask. Jag hade säkert satt i mig nästan en deciliter mjölmask utan att reagera. Men nu fick jag beviset för vad fördomar och vanans makt betyder. Efter googlingen kunde jag inte få ner mer mask. Kände jag inte till och med ett visst illamående?

Insekter spås bli nästa stora proteinkälla. Klimatsmarta, billiga att producera, proteinrika och full av mineraler. Men för att få det att slå måste producenterna bli av med ”äckelfaktorn”. Väldigt många har ändå en aversion mot att stoppa i sig just insekter.

För många år sedan var jag i Zambia. När vi kom till hotellet ute på landsbygden pågick en febril aktivitet på gården. Med brinnande facklor och vattenfyllda hinkar jagades de svärmande termiterna. Ett folknöje som hade många likheter med vårt eget kräftfiske. Trots uppmuntrande rop och påhejande kunde ingen av oss ”mzungu” (blekansikten) förmå oss att stoppa en enda svällande termitkropp i munnen.

I Sverige är insekter ännu inte godkända att sälja som människoföda. De långsiktiga effekterna av att äta insekter är ännu inte kartlagda. Men i Zürich låg de alltså i butikshyllan bland alla andra snacks och i Finland bakade Fazer nyligen bröd på syrsemjöl, som snabbt sålde slut.

När jag kom tillbaka till redaktionen med mina mjölmaskar blev det stor uppståndelse. De modigaste arbetskamraterna tog sig ett smakprov, medan andra ryggade bakåt med avsmak. Insekter är fullt accepterade i många länders matkultur, men i Sverige är det nog långt kvar innan det blir något annat än en kul grej. Åtminstone i så uppenbar form som mina snacks.

I Finland sålde bröd gjort på syrsor slut direkt. Foto: Fazer
1 kommentarer

Alla vill krama en bonde

4 oktober, 2018
Affischer på Ica-affärens vägg.

Det är skördetid för Sveriges bönder. Inte bara bokstavligen, utan även bildligen. Häromdagen när jag skulle handla i den lokala Ica-butiken möttes jag av affischer med betande kor och jordbrukslandskap. ”I vått och torrt för Sveriges bönder” och ”Visa ditt stöd för bönderna. Välj svensk mat.” stod det på dem.

Sånt stöd kunde de svenska bönderna bara drömma om för några år sedan. Jag har själv sett liknande kampanjer i både Danmark och England för drygt tio år sedan, men i Sverige gjorde handlarna på den tiden hellre reklam för importerade delikatesser. Det talas ibland om ”matnationalism” och ”matrasism” när någon förordar svensk mat. Men frågan är om inte den omvända ”rasismen” tidigare varit betydligt vanligare i svenska matbutiker. Där jag ibland handlar i Stockholm är alla importerade ostar placerade bredvid den manuella delikatessdisken, medan alla svenska ostar får trängas i mejerikylen en bit bort.

Kunderna ville plötsligt veta att varorna var svenska. Foto: Urban Brådhe

För några år sedan hände dock något som fick handlarna att tänka om. Närproducerat och lokalt blev plötsligen trendigt och kunderna började i allt högre utsträckning fråga efter svensk mat. Trenden kom som vanligt till Sverige från England och USA och var delvis en följd av matskandaler som hästköttlasagnen och sjukdomar som galna kosjukan. Nu ville kunderna veta var maten kom ifrån och helst kunna se bonden själv i ögonen.

De svenska bönderna har länge haft ett mycket högt förtroende hos konsumenterna, men det har inte alltid omsatts i en vilja att betala mer för svensk mat. Väl i butiken valde många kunder trots allt den billigaste maten, till exempel dansk fläskfilé istället för den betydligt dyrare svenska.

Det verkar dock som om sommarens torka och värme gjort sambandet tydligare för många konsumenter. De har fått upp ögonen för att det bakom varje mjölkpaket finns inte bara en ko, utan också en bonde.

Även om vissa fnyste idignerat över att de inte fick grilla hemma i villaträdgården, uttryckte också många kunder sin medkänsla för svenska bönders situation. Och stödet kom från fler håll. Stjärnkockarna lovade i ett upprop att servera svensk mat till sina gäster och Ica-Stig sjöng böndernas lov i en reklamfilm.

Se Ica-Stigs reklamfilm.

Land Lantbruk lät göra en Sifoundersökning bland drygt 1000 svenskar i slutet av augusti. Den visade att sommarens extremvärme och torka gjort att nästan var tredje svensk blivit mer positiv till svenska bönder. Och bland Coops medlemmar säger 7 av 10 att de är beredda att betala mer för svenskt kött, mejeri- och spannmålsprodukter om pengarna går till bönderna.

Inte heller bonden kan leva av kärlek allena, men kan vi hoppas på att Medelsvensson nu också är beredd att betala lite mer för svensk mat?

0 kommentarer