Ingen skålar i mjölk på Grammisgalan

25 januari, 2019
Det är väl inte i första hand mjölken som brukar flöda på galor.

Än en gång gör sig någon billiga poäng med hänvisning till klimatet. Årets Grammisgala basunerar ut att den är ”mjölk- och mejerifri”.

Grammisgalans arrangör Ifpi Sverige ska byta ut alla mejeriprodukter till växtbaserade alternativ. På så sätt vill man visa att det kan vara ”ganska enkelt att göra skillnad för miljön”.

Men nu är det väl inte främst mjölken som brukar flöda på Grammisgalan. Så uppoffringen och klimateffekten torde vara tämligen minimal.

Arrangörerna hänvisar till Världsnaturfondens (WWF) beräkningar av hur många koldioxidekvivalenter en genomsnittlig middag får ligga på för att nå Parisavtalets mål om att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader. Sedan har man låtit havredryckstillverkaren Oatly räkna ut vad en festmåltid utan mjölk- och mejeriprodukter ligger på. Snacka om att göra bocken till trädgårdsmästare!

Den helt och hållet växtbaserade galamiddagen landar enligt Oatlys beräkningar på 0,66 kilo koldioxidekvivalenter (kg CO2e) per person. (En idealisk måltid ska enligt WWFs beräkningar ligga på 0,5 kg CO2e.) Det går att välja till kött som huvudrätt, men då blir klimatpåverkan 1,6 kg CO2e. Om den som ändå vågar beställa kött bordsplaceras i en särskild skamvrå framgår inte av pressmeddelandet.

Nä Ifpi, det här är inte i första hand en klimatinsats utan inget annat än en PR-kupp. Ingenstans i beräkningarna nämns klimatavtrycket från de importerade drycker, som säkert kommer att konsumeras flitigt under kvällen. Inte heller övrig energiåtgång för galan eller klimatpåverkan från alla dem som kommer resande dit.

Jag känner bara en sån otrolig trötthet inför alla dessa dubbelmoralister som försöker köpa sig gott samvete genom att sila mygg och svälja kameler i klimatdebatten. Det började med Vasaloppet och Göteborgsvarvet. Och långt dessförinnan musikfestivalen Way Out West, där Oatly gick in som sponsor och därmed förbjöd all mjölkkonsumtion på festivalområdet. Frågan är väl om inte Oatly ställt liknande krav även på Grammisgalan.

Jag är ingen klimatförnekare och inser allvaret i de utmaningar vi har framför oss. Men jag tror inte att de går att lösa med en eller annan reklamkupp.

Grammisgalan sänds i TV4 den 7 februari, men jag avstår gärna från att titta på den. Inte bara för att den är ”mjölkfri”, utan även för att en avstängd TV också är en insats för klimatet.

När Oatly gick in och sponsrade musikfestivalen Way Out West förbjuds all mjölk från festivalområdet. Foto: Gunilla Ander

 

0 kommentarer

Vi får vänja oss vid skogsbränder

5 juni, 2018
Vi får vänja oss vid att antalet skogsbränder ökar, varnar klimatforskarna.

Det brinner i de västmanländska skogarna igen. Inte långt ifrån där den stora skogsbranden drog fram 2014. Oroliga ortsbor känner brandlukten sticka i näsan igen och ser den hotfulla röken vid horisonten.

Det är inte ens fyra år sedan den största skogsbranden i modern tid härjade i dessa trakter. Nästan 15 000 hektar skog brann ned, cirka 120 skogsägare drabbades, över 1000 personer evakuerades, en man dog och en annan skades svårt, släckningsarbetet pågick i ett halvår. Då var vädret extremt. Torka, tryckande värme och efter några dagar också kraftig vind. Återigen är det snustorrt i markerna. Branden utanför Sala är inte den första i år. Tvärtom har det brunnit längs järnvägar och vid skogsavverkningar ett flertal gånger de senaste veckorna.

Vi får vänja oss vid att skogsbränder, översvämningar, stormar och andra naturkatastrofer blir allt vanligare med anledning av klimatförändringarna, hävdar meteorologer och klimatforskare. Vi får vänja oss vid ett mer extremt klimat. Och extrema klimatförhållanden drabbar naturligtvis dem som lever nära naturen och av verksamheter som är beroende av vädret hårdast.

Jag har jobbat med efterverkningarna av stormarna Gudrun och Per samt den stora skogsbranden i Västmanland. Gemensamt för dem är att de lämnar efter sig en stor mängd utsatta människor som känner sig hjälplösa och överväldigade. Men som samtidigt sluter sig samman och tillsammans försöker lösa alla de problem som följer i naturkatastrofernas spår.

Efter Gudrun och Per gick lokalbefolkningen ihop och hjälpte varandra. Röjde vägar, delade på reservkraftverk och såg till att gamla och sjuka fick mat och hjälp trots att inte hemtjänsten kunde komma fram.

Både vid den förra skogsbranden i Västmanland och nu fyller traktens bönder sina gödseltunnor med vatten för att bidra i släckningsarbetet, hjälper till att evakuera djur och inhysa dem på nya ställen, ordnar mejlkedjor och Facebook-upprop och ställer upp för sin drabbade grannar och kollegor. Vid en naturkatastrof räcker inte det offentliga samhället till. Stora insatser krävs också av civilsamhället. Och på landsbygden är man van att hjälpas åt.

De specialbyggda vattenbombarplanen hade ingen effekt på släckningsarbetet, men betydde mycket psykologiskt.

Sven-Olov Karlsson, före detta Land Lantbruk-journalist och prisbelönt författare, som också äger en gård utanför Norberg och fick sin skog förstörd 2014, kom förra året ut med reportageboken Brandvakten.

-Vi bemästrade inte branden, vi överlevde den, säger han och får medhåll av Sveriges främste skogsbrandsexpert Anders Granström:

-En så omfattande skogsbrand kan inte människan rå på. Det var väderomslaget som räddade oss 2014. De vattenbombande flygplanen från Italien hade ingen effekt på släckningsarbetet. Men de betydde mycket psykologiskt för folket i trakten.

Nu brinner det igen i samma område. Måtte vi har lärt oss av våra tidigare tillkortakommanden.

0 kommentarer