Det är inte så enkelt, Skolverket!

3 juli, 2019
Kategori:
I sin iver att vara klimatsmarta väljer Skolverket bort betande kor. Hur går det ihop?

I sin iver att vara klimatsmarta och politiskt korrekta biter alltfler sig själva i svansen. Nu senast är det Skolverket som beslutat att bara servera vegetariskt på sina möten och sammankomster. Anledningen är att de tror sig göra mindre klimatavtryck på det sättet. Däremot finns det inget beslut om att de vegetariska alternativen ska vara närodlade, eller ens svenskproducerade. 

Men hör upp Skolverket, det är inte alls säkert att importerade, vegetariska råvaror är mer klimatsmarta än närproducerat kött. Och är det verkligen så enkelt att statliga verk bara ska ta ansvar för klimatet? Bör de inte också ta ansvar för hållbarhet i andra avseenden?

Ett tips till alla klimatsmarta: det finns ett svenskt alternativ som heter eldost.

Kommer Skolverket också ta ansvar för att köttet i deras kosthållning inte byts ut mot halloumi från Cypern, som med sin höga antibiotikaförskrivning bidrar till att öka risken för resistenta bakterier? Är inte det också ett allvarligt hot att ta hänsyn till? Och borde inte statliga verk också måna om att det svenska landskapet och kulturmiljön hålls öppet av betande djur?

Att välja mat med gott samvete är nämligen inte så enkelt som att byta kött mot vegetariskt. Maten, klimatet och miljön är ett komplicerat samspel som kräver mycket tankekraft av konsumenterna om inte glorian ska hamna på sned. Kanske känner många igen sig i den Facebook-kommentar jag läste häromdagen från någon som fått klart för sig att all halloumi kommer från Cypern, och där finns ingen Kravmärkning.

Åh, jag blir så uppgiven, trött och arg. Jag vill inte ha mer konsumentansvar. Jag vill att det som finns i affären är OK!”

Ett råd till den uppgivna konsumenten: handla svenskt! Då får du i alla fall många rätt i din önskan att få gott matsamvete. Men vi kan inte äta utan att påverka klimat och miljö. Vill man görs rätt får man tänka efter, för allt är inte så enkelt som Skolverket tycks tro.

0 kommentarer

Protesterna blev för starka

8 mars, 2019
Max veganska alternativ får nu klara sig utan Djurens rätts certifiering.

Det dröjde ett knappt dygn, sedan avbröt Max samarbetet med Djurens rätt. Konstigt nog insåg de inte tidigare att de hamnat i olämpligt sällskap.

Men efter massiva protester i sociala medier från både kunder och köttproducenter blev trycket för hårt. Max väljer att avbryta veganmärkningen tillsammans med Djurens rätt.

– Det är väldigt tråkigt att se att Max låter en liten grupp med starka intressen styra det här beslutet. Vi kan se att reaktionerna de har fått i sociala medier är samordnade, det är ett drev som Max nu tyvärr viker sig för, säger Moa Richter Hagert, kommunikationsansvarig på Djurens Rätt.

Liten grupp? Är det de som äter kött eller de som levererar kött till Max som hon hänvisar till. Köttätarna är väl ändå fortfarande i klar majoritet. Och vad det gäller köttproducenterna är de ju tyvärr en krympande yrkesgrupp, liksom resten av bondekåren. De som protesterat mot samarbetet är dock betydligt fler.

Det är också svårt att förstå vad hon menar med ett samordnat drev. Vi är helt enkelt många som tycker att det är märkligt att en hamburgerrestaurang lierar sig med en organisation som har som yttersta mål att all köttproduktion och köttätande ska upphöra. Att samma organisation dessutom har kopplingar till militanta djurrättsaktivister gör ju inte saken bättre. Särskilt inte strax efter att debatten om aktivisternas hot och trakasserier varit livlig i medierna.

Jag vänder mig varken mot att folk vill äta växtbaserad mat eller att Max serverar veganska och vegetariska alternativ. Men jag förstår inte varför de veganska rätterna måste certifieras av Djurens rätt. En certifiering bör väl utföras av en opartisk instans?

Gång på gång tvingas vi uppleva hur ambitionen att vara politiskt korrekt går före det sunda förnuftet. Kan okunskapen verkligen vara så djup att ansvariga inte förstår varifrån maten kommer? Både köttet som serveras på Max och många av grönsakerna produceras av Sveriges bönder. Det kan vara värt att fundera över ibland.

1 kommentarer

Max startar samarbete med Djurens rätt

7 mars, 2019
När andra vänder djurrättsrörelsen ryggen startar Max ett samarbete med Djurens rätt. Foto: IBL

Var har ansvariga chefer på hamburgerkedjan Max befunnit sig den senaste tiden? De tycks helt ha missat debatten om djurrättsaktivisternas trakasserier av svenska djurbönder.

När Ica och Axfood tar sina händer från Djurens rätts och Djurrättsalliansens veganska mässor startar Max ett nytt samarbete. Alla veganska rätter på Max ska från den 14 mars märkas under övervakning av Djurens rätt.

Max har länge åtnjutit ett stort förtroende i bondeled eftersom de fortfarande är den enda hamburgerkedjan som bara använder svenskt kött. Nu är nog en stor del av det förtroendet förbrukat.

Det känns som ett synnerligen dåligt tillfälle att börja samarbeta med en organisation som precis anklagats för att ha medlemmar som hotar och trakasserar svenska djurbönder.

Vi måste våga för att vinna vissa gånger, säger Nathalie Söderström som är ansvarig för företagsrelationer på Djurens Rätt, i ett pressmeddelande från Max.

Men har Max tänkt efter var de får sitt kött ifrån? Om de ska fortsätta använda svenskt kött i sina hamburgare borde de väl vara måna om att ha en god relation med sina leverantörer?

Det är samma bönder som trakasseras av djurrättsaktivisterna som leverar kött till hamburgarna. Har inte de ansvariga på Max förstått det?

17 kommentarer

Ett vedträ som är guld värt

8 februari, 2019
Kategori:
Ett vedträ? Nä, det är doftklossen Skog för 199 kronor. Foto: Designtorget

Ibland undrar man om världen blivit galen. Som när Designtorget presenterar de senaste designnyheterna och en av dem är ett vedträ. Ja, du läste rätt. Ett(!) fyrkantigt vedträ av svensk tall till priset av 199 kronor!

Doftklossen Skog, som vedträet heter när det designats av två elever från Konstfack, kommer att avge phytoncider när du tar in den i hemmet. Phytoncider är en flyktig kemikalie som avges från träd och som påstås sänka halten av stresshormoner i våra kroppar och samtidigt stärka immunförsvaret. De skulle alltså kunna vara en förklaring till varför vi mår bra av att vara i skogen.
Designtorget marknadsför ”doftklossen” som en given mittpunkt, både för samtalet och i rummet. Man kan ju tänka sig att diskussionerna blir livliga när det kommer fram vad vedträet kostat.

Omvandla tallkottarna till braskottar och gör en rejäl vinst. Foto: Naturkompaniet.

Ja, skogen innehåller onekligen en hel del rikedomar. I en annan butik, Naturkompaniet, kan man köpa nio tallkottar för 199 kronor. Visserligen har de doppats i stearin, lagts i en fin kartong och döpts till braskottar, men vinstmarginalen borde ändå bli avsevärd.

Braskotten rekommenderas bland annat till att tända lägerelden med. I tallskogen som är full med kottar, kanske.

När jag till det lägger att en vanlig rödgran, på cirka 1,5 meter, kostade 600 kronor dagarna före jul i centrala Stockholm står det plötsligt helt klart för mig varför skogen kallas för Sveriges gröna guld.

Efter flytten till centrala Stockholm blir julgranarna guld värda. Fot: Henrik Dammberg
1 kommentarer

Ingen skålar i mjölk på Grammisgalan

25 januari, 2019
Det är väl inte i första hand mjölken som brukar flöda på galor.

Än en gång gör sig någon billiga poäng med hänvisning till klimatet. Årets Grammisgala basunerar ut att den är ”mjölk- och mejerifri”.

Grammisgalans arrangör Ifpi Sverige ska byta ut alla mejeriprodukter till växtbaserade alternativ. På så sätt vill man visa att det kan vara ”ganska enkelt att göra skillnad för miljön”.

Men nu är det väl inte främst mjölken som brukar flöda på Grammisgalan. Så uppoffringen och klimateffekten torde vara tämligen minimal.

Arrangörerna hänvisar till Världsnaturfondens (WWF) beräkningar av hur många koldioxidekvivalenter en genomsnittlig middag får ligga på för att nå Parisavtalets mål om att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader. Sedan har man låtit havredryckstillverkaren Oatly räkna ut vad en festmåltid utan mjölk- och mejeriprodukter ligger på. Snacka om att göra bocken till trädgårdsmästare!

Den helt och hållet växtbaserade galamiddagen landar enligt Oatlys beräkningar på 0,66 kilo koldioxidekvivalenter (kg CO2e) per person. (En idealisk måltid ska enligt WWFs beräkningar ligga på 0,5 kg CO2e.) Det går att välja till kött som huvudrätt, men då blir klimatpåverkan 1,6 kg CO2e. Om den som ändå vågar beställa kött bordsplaceras i en särskild skamvrå framgår inte av pressmeddelandet.

Nä Ifpi, det här är inte i första hand en klimatinsats utan inget annat än en PR-kupp. Ingenstans i beräkningarna nämns klimatavtrycket från de importerade drycker, som säkert kommer att konsumeras flitigt under kvällen. Inte heller övrig energiåtgång för galan eller klimatpåverkan från alla dem som kommer resande dit.

Jag känner bara en sån otrolig trötthet inför alla dessa dubbelmoralister som försöker köpa sig gott samvete genom att sila mygg och svälja kameler i klimatdebatten. Det började med Vasaloppet och Göteborgsvarvet. Och långt dessförinnan musikfestivalen Way Out West, där Oatly gick in som sponsor och därmed förbjöd all mjölkkonsumtion på festivalområdet. Frågan är väl om inte Oatly ställt liknande krav även på Grammisgalan.

Jag är ingen klimatförnekare och inser allvaret i de utmaningar vi har framför oss. Men jag tror inte att de går att lösa med en eller annan reklamkupp.

Grammisgalan sänds i TV4 den 7 februari, men jag avstår gärna från att titta på den. Inte bara för att den är ”mjölkfri”, utan även för att en avstängd TV också är en insats för klimatet.

När Oatly gick in och sponsrade musikfestivalen Way Out West förbjuds all mjölk från festivalområdet. Foto: Gunilla Ander

 

1 kommentarer

Djurbönderna måste få skydd

22 januari, 2019
Minkföretagarna i Hjo tappade tålamodet och gick till angrepp mot djurrättsaktivisterna. Foto: Polisen

En rättsstat kan aldrig acceptera att medborgarna tar lagen i egna händer. Därför fällde tingsrätten strax före jul två minkföretagare som slagit sönder vindrutan på aktivisternas bil.

Men en rättsstat borde inte heller kunna acceptera att företagare, som sköter sina jobb helt lagenligt och efter alla konstens regler, oupphörligt trakasseras. Det är lätt att förstå att den som år efter år förföljs av maskerade aktivister, får yxor och bensinbomber inkastade genom fönstren, hittar uppgrävda gravstenar i trädgården och får anonyma dödshot per post och telefon, till slut blir så arg, skrämd och uppgiven att den känner sig tvingad att ta saken i egna händer.

Vittnesmålen om hot mot djurägare är många. Land Lantbruk har i åratal berättat om de drabbade djurbönderna. I dag återger Göteborgs-Posten djurböndernas berättelser om hot och hat från aktivisterna. De är som tagna ur en skräckfilm. En 8-årig flicka kommer till skolgården som fyllts med ballonger och plakat där hennes pappa, som är djurägare, utpekas som mördare. En mjölkbonde får höra att hennes barn ska skickas till slakt. En fårbonde vaknar av att någon tänt på hans stall.
Se böndernas vittnesmål från Göteborgs-Posten:

GP granskar: Terrorn mot bönderna

”Vi kommer att locka ut dig på din tomt och där kommer vi att avrätta dig.” Nedbrända gårdar. Yxor, brandbomber och hot. Attentaten mot lantbrukare och deras barn blir fler och grövre.I GP:s granskning om terrorn mot bönderna läser några av dem upp hot de utsatts för från delar av veganrörelsen.Läs mer på GP.se: www.gp.se/1.12536727

Posted by Göteborgs-Posten on Sunday, January 20, 2019

En rättsstat måste kunna skydda sina medborgare. Det är ytterst ett hot mot vår demokrati om det med lagliga medel inte går att stoppa så kallade aktivister från att, under täckmantel av civil olydnad, göra livet till ett rent helvete för dem som bland annat ska förse oss andra med mat.

I en enkät, som nyligen gjordes av SLU, svarade 4 av 10 djurägare att de utsattes för hot förra året, men mörkertalet är stort. Bara hälften av djurägarna uppger i undersökningen att de polisanmält hoten. De övriga anser inte att det är någon idé eftersom polisen ändå inte gör något. Dessutom finns risken för att hoten och hatet blir värre efter en anmälan. Så sent som för några veckor sedan blev en svensk djurägare så allvarligt hotad att familjen nu tvingats flytta till skyddat boende.

Även om både polis och övriga rättsväsendet försäkrar att de tar dessa brott på allvar, finns en valhänthet. Och aktivisterna tycks känna till och ta alla chanser till att utnyttja lagstiftningens kryphål.

Det är glädjande att staten nu avsatt tre miljoner för att SLU, KTH och LRF tvärvetenskapligt ska kunna undersöka problemen och komma fram till förslag på motåtgärder. Kanske måste lagstiftningen ändras. Ett rimligt första krav är  att det borde vara förbjudet att ordna demonstrationer och manifestationer på någon annans gårdsplan. Eller att stå maskerad utanför domstolen och hota vittnen.

Djurrättsaktivister demonstrerar utanför en minkfarm i Falkenberg. Foto: Lotta Bäckberg
9 kommentarer

Håll tummarna för lantbruksåret 2019

7 januari, 2019
Sommarens skogsbränder satte sina spår både i skogen och hos skogsägarna.

Lantbruksåret 2018 har lagts till handlingarna med blandade känslor. Många skulle nog kalla det ett riktigt skitår, men det fanns trots allt ljusglimtar.

Spannmålsskörden blev i genomsnitt den sämsta på nästan 60 år och sommarens skogsbränder lämnade omfattande skador, både på skogen och hos en hel del människor. Foderbristen ledde till att vissa tvingades slakta djur i förtid.

Men för den som hade turen, för det var mest tur den här sommaren, att få bra skördar av till exempel maltkorn och grynhavre blev det riktigt bra betalt. Och mitt i allt elände fick sommarvärmen och torkan upp allmänhetens ögon för jordbrukets och livsmedelsproduktionens villkor och hur sårbara vi kan vara även i dagens samhälle.

Det måste i alla fall ha känts stärkande för alla kämpande bönder och djurägare att se den massiva uppbackning de fick av såväl konsumenter som handel och krögare. Förhoppningsvis finns sympatierna kvar även när priserna på svenska livsmedel kommer att höjas framöver.

Även om svenskarnas köttkonsumtion minskar ökar andelen svenskt kött.

Positivt är också allmänhetens starka förtroende för svenska bönder. Även om köttkonsumtionen sjunker har andelen svenskt kött, enligt Jordbruksverkets statistik, stadigt ökat sedan 2014. Det är väl ett erkännande så gott som något i den massiva klimatdebatt och antiköttpropaganda som pågår nu?

I en undersökning som gjordes av Landshypotek strax före jul sa också 9 av 10 svenskar att de är beredda att betala mer för svensk mat. 4 av 10 hade ändrat inställning på grund av förra sommarens torka. Liknande resultat visade flera andra undersökningar förra året. Svenskarna värderar ”sina” bönder högt.

2019, vad händer i år då? Ja, förhoppningsvis får vi snart en regering, utan ett kostsamt nyval. Får jag fortsätta att önska skulle jag däremot vilja ha val i Storbritannien, en ny folkomröstning om Brexit. Ingen kan riktigt överskåda den fulla effekten av Brexit, och det börjar alltfler britter också  att inse.

Jag önskar även att det blir en konstruktiv och saklig debatt inför valet till Europaparlamentet, att vi får ett parlament där demokratiska och humanistiska principer får styra och en kommissionär som har kraft att driva igenom en framåtsyftande jordbrukspolitik i CAP2020.

På svenska åkrar ser det just nu bra ut. Höstsådden har varit rekordstor och vädret hittills gynnsamt. Vad som skulle hända om det blir ytterligare en rekordvarm och torr sommar vill vi helst inte tänka på. Förhoppningsvis är myndigheter, politiker och lantbrukare bättre förberedda än förra sommaren. Få svenska lantbruk har dock den långsiktiga lönsamhet att de klarar ännu ett förlustår.

Så låt oss hålla tummarna för att det snart kommer ett skyddande snötäcke över grödorna, ordentligt med nederbörd som kan fylla på grundvattennivåerna under våren och en lagom varm sommar.

Vi håller tummarna för att nederbörden under våren fyller på grundvattennivåerna till sommaren.
0 kommentarer

Britterna litar på sina bönder

20 november, 2018

Brittiska bönder är tveksamma till Brexit. I den engelska lantbrukstidningen Farmer’s Weeklys undersökning är en majoritet övertygad om att Brexitavtalet kommer att vara dåligt för deras företag.

Efter två års förhandlingar mellan Storbritannien och EU presenterades förra veckan ett drygt 500 sidor tjockt dokument om hur skilsmässan ska genomföras. Avtalsförslaget kommer troligen att godkännas av övriga 27 medlemsländer vid ett toppmöte den kommande helgen. Därefter hoppas premiärminister Theresa May att det ska röstas igenom i det brittiska parlamentet i december. 29 mars nästa år ska utträdet vara definitivt.

Omröstningen om Brexit pågår just nu på Farmer’s Weeklys webbsida och i skrivande stund var 62 procent emot Brexit och 38 procent för. (Följ omröstningen här.) Detta trots att mycket få detaljer om lantbrukets situation efter Brexit blivit kända ännu. Förra veckan genomfördes en liknande undersökning om en andra folkomröstning. Då var drygt 60 procent för en ny Brexitomröstning. (Se resultatet av den omröstningen här.)

Även om mycket fortfarande oklart för de brittiska bönderna, är en sak säker. Efter brytningen med EU kommer de att bli mer beroende av sina inhemska konsumenter. Därför borde de uppskatta den marknadsföring av bonden som är tydlig i många stora butikskedjor. Vid ett besök i Brighton nyligen gjorde jag en helt ovetenskaplig undersökning av hur synlig bonden är i butiken, och överallt bland hyllorna möttes jag av leende bönder.

Leende och förtroendefulla tittar de engelska bönderna emot i matbutiken.

Populärast verkar bönderna vara i anslutning till färskt kött, mejerivaror, ägg och grönsaker. Det kanske inte är så förvånande eftersom många kunder ställer särskilt höga krav på hur dessa livsmedel produceras. Bönderna tittar förtroendeingivande och vänligt rakt på dig. Ofta har de kor, grisar eller höns i bakgrunden, som ett bevis på att de är riktigt bönder.

Hur kan någon så trovärdig producera något annat än förstklassig mat? Och om han gör det är det faktiskt möjligt att ställa honom till svars, eftersom både bondens och gårdens namn står utskrivet.

De flesta butikskedjor har en text om sitt bondesamarbete på webbplatsen under rubriken Corporate Social Responsibilty (CSR), företagets samhällsansvar. Där tävlar de om att vara bondens bästa vän. Butikskedjan Waitrose påstår sig till och med vara lantbrukare, eftersom den äger en egen gård- Leckford Estate, som var hem till en av kedjans tidigare ägare, John Spedan Lewis.

Brittiska McDonald’s film om mjölken de använder. (Notera att den levereras av Arla.)

”Down to earth” och ”Back to basic” är tydligen vad som gäller också inom brittisk marknadsföring. Även i Storbritannien har McDonald’s ett samarbete med bönderna, där de bland annat prisar den goda djurskötseln, hållbart lantbruk och unga ledare inom de gröna näringarna. Känns det igen?

Det är många som vill rida på bondens höga trovärdighet, och känslan för det egna landets lantbruk verkar finnas djupt i folksjälen hos långt fler än de svenska konsumenterna.

0 kommentarer

Brexit kan ödelägga Irlands jordbruk

12 november, 2018
Det irländska landskapet är idealiskt för betande djur och nötköttsproduktionen är ryggraden i jordbruket. Foto: Lena Johansson

Skilsmässan mellan Irland och Storbritannien riskerar att bli mycket dyrbar för lantbruket. De irländska bönderna har inte fått rösta om Brexit, men påverkas nästan lika mycket som britterna.
Det är bråda dagar för irländska politiker och bondeföreträdare som gör allt de kan för att det avtal som troligen presenteras inom kort ska bli så förmånligt som möjligt.
Här i Irland brukar vi säga att ett dåligt äktenskap är bättre än inget äktenskap, säger Joe Healy, ordförande för IFA, den irländska bondeorganisationen.
– Och även i det här fallet tror jag att ett dåligt avtal är bättre än inget avtal.
Enno deal”, inget avtal, betyder att Storbritanniens uttåg ur EU genomförs utan några speciella undantag. En sådan lösning skulle bli förödande för det irländska lantbruket. Särskilt för de 100 000 lantbruksföretag som lever uteslutande på nötköttsproduktion.
Storbritannien är idag Irlands viktigaste exportmarknad för livsmedel. 50 procent av det irländska nötköttet exporteras till Storbritannien, 22 procent av mejerivarorna och 47 procent av cheddarosten. Till det kommer alla transporter som idag går mellan Irland och Nordirland och som efter Brexit utan undantag skulle beläggas med tullar och handelsavgifter. En halv miljon irländska lamm körs över gränsen varje år. Och varje lamm från norr möter en irländsk gris vid gränsen, på väg för att slutförädlas i Nordirland.
Men Storbritannien behöver också Irland, som är den största exportmarknaden för brittiska livsmedel. 47 procent av alla brittiska livsmedel skeppas till Irland.
Så det är ett tungt ansvar som vilar på den brittiska premiärministern Theresa May om hon ska hinna få igenom ett avtalsförslag i parlamentet innan det slutgiltiga utträdet 29 mars nästa år. Enligt det som läckt ut från förhandlingarna är 95 procent av avtalet klart. Men än återstår frågan om gränsen mellan Irland och Nordirland.

Mjölkbonden Joe Haley kan bara hålla andan och tummarna och hoppas på att Irland får undantag i Brexitavtalet. Foto: Lena Johansson

Mjölkbonden Joe Hayden har brukat gården Killaveney i Tinahely, ett par timmar söder om Dublin, sedan han var 15 år. Idag sköter han 135 hektar mark och 175 Holsteinkor tillsammans med sin bror. Korna släpps ut på gräs i mitten av februari och är fortfarande på bete när vi besöker honom i början av november. Tack vare den långa betessäsongen, genomtänkt avel, noggrann kontroll på kvävespridningen, hanteringen av gödseln och energiförbrukningen har han lyckats sänka gårdens miljöpåverkan avsevärt och ligger nu en bra bit under landets genomsnitt.
Mjölken från gårdens kor säljs till mejeriet Glanbia och blir cheddarost för export till Storbritannien. Och av grädden tillverkas bland annat den populära drycken Bailey’s Irish Cream.
Joe Haley kan inte göra något själv för att påverka Brexit-förhandlingarna, men han är orolig för utgången. Utan fortsatt export till Storbritannien måste den ökande irländska mjölkproduktionen försöka hitta nya marknader i EU.

Joe Healey från Irish Farmer’s Association och vice premiärminister Simon Coveney är fullt sysselsatta dessa dagar för att ordna undantag i Brexitavtalet för Irland. Foto: Lena Johansson

Det är mycket viktigt att Irland får en politisk gräns och inte en hård gräns med gränskontroller och tullavgifter, säger vice premiärminister Simon Coveney, när vi träffar honom hos tidningen Irish Farmer’s Journal.
– Det är viktigt inte bara för handeln mellan länderna, utan även för den sköra fred som fortfarande råder.
Simon Coveney började sin politiska karriär som Irlands jordbruksminister, och har via utrikesministerposten nu blivit så kallad Tánaiste, det vill säga vice premiärminister. I dessa dagar är han en mycket upptagen person, flitigt sysselsatt med att försöka få in undantag för Irland i Brexit-avtalet.
Han beskriver nötköttsproduktionen som grunden för det irländska jordbruket. En bransch som redan nu lever med små marginaler och som helt skulle kollapsa utan undantag i Brexit-avtalet.
Det är alltså mycket som står på spel för Irland under de närmaste veckorna. Och medan de irländska bönderna håller andan i väntan på ett avtal hoppar de brittiska ministrarna strömhopp från premiärminister Mays regering. Senast transportminister Jo Johnson, som hävdade att Brexit var det största misstaget Storbritannien gjort sedan andra världskriget, och krävde en ny folkomröstning.

0 kommentarer

Ungerskt jordbruk har rest sig ur askan

30 oktober, 2018
Escobar från Sverige och är en av de avelstjurar som Martón Bujdosó stolt visar upp. Foto: Lena Johansson

Charolaisuppfödaren Márton Bujdosó i Lajosmizse har gått långt genom att gå sin egen väg. Hans drygt 1 000 djur betar i nationalparken Kiskunság på den ungerska pusztan. Han har avlat på samma linje i 25 år och tycker att svenska uppfödare har för alldeles för tunga tjurar. De ska inte få mer foder än att de ökar 1,5 kilo per dygn.

– Det är tjurarna som ska försörja mig, inte tvärtom, skrattar han.

Bujdosó har sina egna, bestämda åsikter. Hans avelstjurar ska ha raka ryggar, långa smala ben och inte alltför kraftiga lår. Tunga tjurar får för kraftiga döttrar, som har svårt att kalva. Och han tycker att det är viktigt att tjurarnas testiklar är stora och jämna. Då får döttrarna stora och jämna juver.

Han startade sin uppfödning 1969 genom att åka till Frankrike och köpa 20 avelsdjur. Inte de som försäljaren valt ut till honom, utan smäckra djur med långa ben som fransmännen rynkade på näsan åt. Idag köper han sperma och embryon från USA och avelstjurar från Sverige, eftersom det finns bra, genetiskt hornlösa djur här.

15-åriga avelstjuren Golf är far till många av gårdens djur, men nu har han pensionerats och ska få dö en naturlig död. Foto: Lena Johansson

I hagen utanför visningsringen går trotjänaren Golf, en 15-årig avelstjur, far till många av gårdens avkommor, som nu ska få dö en naturlig död.

– Han har en gammal mans alla krämpor, säger Martón Bujdosó och tittar nästan lite kärleksfullt på tjuren.

– Men hans 17-åriga mor har just kalvat för 15:e gången och mår mycket bra.

Bujdosó har liksom några av de andra gårdarna vi besöker – landets största tomatodlare Árpád-Agrár Zrt och mjölkgården Agárdi Farm Ltd, med 1400 kor – exempel på företag som bidragit till att lyfta ungerskt jordbruk. Under den sovjetiska ockupationen utsåg planekonomerna i Moskva Ungern till ett av de områden som skulle förse hela Sovjetunionen med mat. De bördiga jordarna och den ungerska företagsamheten gjorde dem till östblockets lysande stjärna.

När muren föll var övergången från planekonomi till marknadsekonomi inte helt enkel. Jordbruksmarken delades ut till de privatpersoner som ägde den före kriget och omställningen från små, ineffektiva deltidsjordbruk till större, rationella företag har pågått i snart 30 år. De flesta riktigt små gårdar har försvunnit, men fortfarande är medelarealen inte större än 11 hektar.

Christian Balogh bjuder på tomater hos landets största odlare Árpád-Agrár Zrt. Foto: Lena Johansson

Sedan EU-inträdet har konkurrenskraftiga jordbruksföretag byggts upp runtom i landet. Än återstår det dock innan sovjettidens bedagade byggnader, maskiner och teknik helt har ersatts.

Det lite luggslitna yttre påminner om landets dramatiska historia. Tartarer, turkar, österrikare, nazister och sovjeter har ockuperat det i omgångar sedan grundandet 896 efter Kristus. Faktum är att i modern tid har Ungern bara varit självständigt några år mellan första och andra världskriget. Kanske är det inte så konstigt att nationalismen slog rot efter murens fall, att ungerska flaggor vajar överallt och att drömmarna om ett nytt Storungern, underblåsta av premiärminister Victor Orbán, fortfarande lever kvar.

Röda stjärnan-traktorn Dutra var länge en ungersk stolthet, men produktionen lades ned i början av 1970-talet för att Sovjet ville satsa på Belarus-traktorerna istället. Foto: Lena Johansson
0 kommentarer