När inte ens stängsel skyddar

Det har hänt igen. Än en gång har en fårägare hittat sina djur dödade och lemlästade i hagen. 26 får angreps och dödades av varg i Tiveden förra veckan. Det hjälpte inte att fårägaren satt upp rovdjursstängsel. Vargarna hade grävt sig in under det.

Det finns en stigande efterfrågan på lammkött i Sverige. Och eftersom 65 procent av köttet är importerat borde det finns en lysande framtid för lammuppfödning. Trots det är produktionsökningen blygsam.

Man kan förstå varför vissa tvekar. Det är tungt att ständigt vara orolig för att djuren ska rivas av varg eller andra rovdjur. Risken är stor att man istället för att ägna sig åt sina får tvingas föra en ojämn kamp mot rovdjur, byråkrater och vargkramare.

Vargarna som dödat fåren i Tiveden är antagligen ättlingar till det finsk-ryska vargpar som staten planterade ut i området för några år sedan. Det gör dem särskilt skyddsvärda och försvårar möjligheten till skyddsjakt. Fårägarna i trakten riskerar att få leva vidare med varghotet. Och de företagare som nu drabbats vill vara anonyma för att inte få vargaktivister inpå knuten.

När staten sätter ut vargar kommer djurägarnas intressen i andra hand. De rovdjursstängsel som är avsedda att skydda tamdjuren får ägarna själva ta ansvar för att sätta upp. Bidragen till stängsel täcker bara en del av kostnaden och har djurägaren otur är de statliga bidragen till och med slut. Dessutom visar vargattacken i Tiveden, men även på andra platser, att stängslen inte ger något 100-procentigt skydd.

Häromdagen hörde jag talas om ett annat beslut som fått en bisarr effekt. En skogsägare har förbjudits avverka sin skog eftersom den innehåller en spelplats för tjäder. Men nu pågår tjäderjakten och då har skogsägaren, och alla andra jägare, laglig rätt att fälla tjädern med ett välriktat skott. Alltså döda är okej, men inte störa tjäderspelet.

Det som verkar logiskt i teorin, fungerar ibland mindre bra i praktiken. Det är allvarligt om lagar och regler inte upplevs som rimliga och begripliga. Att staten blir en motpart, och inte ett ombud för oss alla. På så sätt öppnas dörren för populister som spelar på människors irritation och känsla av att vara bortglömda.